”Fördelen med facklig a-kassa är inte självklar”, skriver Irene Wennemo i en argumentation för socialförsäkringsutredningens uppdrag. Så långt har hon rätt. Problemet med resonemanget är bara att införandet av en obligatorisk a-kassa är så väldigt mycket mindre självklar – eller till och med farlig. Det finns i huvudsak tre argument som förs fram för en allmän och obligatorisk försäkring. Alla tre är väldigt svaga.
”A-kassan blir billigare och effektivare med ett obligatorium”. Nej, dagens a-kassor är enligt flera studier, bland annat från Inspektionen för Arbetslöshetsförsäkringen, IAF, effektivare och har kortare handläggningstider än den statliga a-kassan, Alfa-kassan, som man kan jämföra med. En anledning kan vara att kassor som är mer kopplade till branscher med likartade arbetslöshetsmönster blir mer effektiva i sina bedömningar. En allmän, statlig försäkring riskerar att bli både dyrare och sämre.
”Fler kommer att vara försäkrade vid arbetslöshet med ett obligatorium”. Det stämmer bara i teorin. I verkligheten kommer ett obligatorium som införs utan att arbetsvillkoren lättas upp leda till att väldigt många kommer att tvingas betala till en försäkring som man inte har rätt att få ersättning ifrån när man blir arbetslös, helt enkelt för att de har arbetat för lite eller för oregelbundet. Det finns i en obligatorisk försäkring inget samband mellan obligatoriet för individen att betala och skyldigheten för det allmänna att betala ut a-kassa till de arbetslösa.
”Ett obligatorium gör a-kassan till en allmän försäkring vilket är mer rättvist”. Detta argument är förmodligen det mest huvudlösa. I dag är taket i a-kassan så lågt att bara runt var tionde heltidsarbetande TCO-are får ut 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. I genomsnitt får den arbetslöse ut drygt halva lönen. Om inte taket höjs rejält de närmaste åren kommer genomsnittersättningen att vara runt 40 procent av tidigare lön för den arbetslöse. Politiken och förändringarna av reglerna de senaste åren har haft som syfte att färre ska omfattas av försäkringen. I själva verket gör a-kassepolitiken att arbetslöshetsförsäkringen har privatiserats till fackliga inkomstförsäkringar i en takt som vi aldrig tidigare har sett maken till.
Om man dessutom, till dessa försäkringsmässiga argument som talar emot ett obligatorium, lägger till de negativa effekter som ett obligatorium riskerar att få när det gäller facklig organisationsgrad, blir det än mer problematiskt. I länder där man inte har en modell med frivilliga och statsunderstödda a-kassor är den fackliga organisationsgraden avsevärt lägre. Norge har förvisso hög organisationsgrad trots statlig a-kassa, men den är ändå avsevärt lägre än i andra nordiska länder med fackligt nära a-kassor. En allmän försäkring kommer sannolikt att leda till lägre facklig organisationsgrad. Sen kan man förstås hävda att facken har ett eget ansvar för att åtgärda denna effekt själva, eller att detta är ett irrelevant argument. Men om man föredrar en rationell och flexibel arbetsmarknad där villkoren i hög grad bestäms via kollektivavtalade parter och inte i stelbent lagstiftning, är den nuvarande modellen för organisering av a-kassorna att föredra därför att den stärker det svenska partssystemet.
Med dagens usla villkor i arbetslöshetsförsäkringen finns inga hederliga argument för att göra a-kassan statlig och obligatorisk. Det enda som kan göra frågan om ett obligatorium möjligt att presentera med bibehållen anständighet, vore ett förslag som byggde obligatoriet på nuvarande a-kassestruktur, men även föreslog kraftigt höjt tak, rejält sänkt avgift och förbättrade villkor i försäkringen. Men då skulle å andra sidan försäkringen bli mer allmän av bara farten genom att fler valde att gå med.
A-kassans nuvarande problem är helt andra än de som obligatorieförespråkarna vill lyfta fram: svag ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och höga kostnader för att vara försäkrad. Ett obligatorium löser inga av dessa problem. Tvärtom skapas massor av nya problem. Ett akut sådant är att arbetslöshetsförsäkringen håller på att privatiseras i snabb takt genom att facken tvingas skapa egna inkomstförsäkringar vid sidan om a-kassan.
Om Irene Wennemo vill att a-kassan ska bli mer allmän är vägen dit inte ett obligatorium utan höjt tak, lägre avgifter och bättre villkor. Allt annat blir tom retorik som leder till motsatsen än en allmän försäkring.
Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef, TCO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
