debatt Romer står fortfarande nästan helt utanför det politiska beslutsfattandet, flera år efter Kommissionen mot antiziganism. Majoritetsbefolkningens fördomsfulla attityder är den viktigaste orsaken, skriver Thomas Hammarberg med anledning av Romernas nationaldag.
Det står i kalendern att det i dag är ”Romernas nationaldag”. Just i år är den dagen särskilt betydelsefull i romska kretsar. Det är nu precis 50 år sedan den första romska kongressen hölls i London. Det var då nationen bildades för ett folk utan land.
Det mötet var viktigt inte minst för kontakterna med kollegor i andra länder, men också som ett budskap till den icke-romska befolkningen över hela Europa. Ett budskap om att ”vi finns faktiskt även om många av våra närmaste mördades av nazisterna under förintelsen”.
Det är svårt att veta vilka förhoppningar som faktiskt fanns bland delegaterna på det mötet. Krigsslutet hade inte inneburit någon upprättelse för romerna. Det var som om de inte existerat. Massmorden mot just dem nämndes knappast alls under rättegångarna mot de ledande nazisterna. När andra släpptes ur franska fängelser hölls romerna kvar. Romer som hade överlevt gavs inte rätt till kompensation.
Bestämmelsen i Sverige att flyende romer inte skulle släppas över gränsen upphävdes inte vid krigsslutet utan var i kraft ända fram till 1954. Internationella möten i Stockholm om förintelsen genomfördes med endast ett fåtal romer bland de inbjudna.
Under senare år har det förstås skett förändringar till det positiva. I Sverige lyckades inte minst Katarina Taikon få upp romernas situation på den politiska dagordningen. Andra romer har tagit över efter hennes tragiska bortgång. De har absolut bäddat för vissa politiska initiativ.
Särskilt viktigt var beslutet att göra en ingående granskning av den svenska politiken mot romerna under hela nittonhundratalet. Den utmynnade i en vitbok 2014 som påvisade hur romerna drabbats av djupt rasistiska fördomar och under flera år av en politik som öppet syftade till att driva dem ut ur landet.
Romernas utanförskap är alltjämt påfallande. De står nästan helt utanför det politiska beslutsfattandet.
Även efter kriget fortsatte den särskilda registreringen av romer. Hans Caldaras fick i vuxen ålder möjlighet att se den närgångna beskrivningen av honom själv som hade utarbetats. Den var då fortfarande arkiverad.
Nästan samtidigt som vitboken publicerades kunde Dagens Nyheter rapportera att polisen i Skåne sysslande med just en systematisk registrering av romer och personer ingifta i romska familjer. Detta var ett pågående arbete som redan samlat uppgifter om nära fem tusen personer. Bland dem var Soraya Post och Fred Taikon, bägge välkända i arbetet för romernas rättigheter.
Den särskilda kommission som tillsattes efter presentationen av vitboken krävde att ansvaret för denna antiziganistiska registrering skulle klargöras. Det anmärkningsvärda var att vissa poliser som deltog i debatterna om avslöjandet vägrade att medge att något fel begåtts. Allt tydde på att registreringen skulle ha fortsatt om det projektet inte avslöjats. För att någorlunda rädda polisens anseende framförde den då nyutnämnde rikspolischefen offentligt polismaktens ursäkt.
Kommissionen mot antiziganism arbetade under drygt två år. Den hade nio ledamöter, varav fem med romsk bakgrund. Dess övergripande budskap var att mänskliga rättigheter fortfarande inte var fullt respekterade i vårt land. Rasistiska tendenser hade blivit vanliga på nytt, nu inte minst i den offentliga diskussionen om besökande romer från andra EU-länder.
Romernas utanförskap är alltjämt påfallande. De står nästan helt utanför det politiska beslutsfattandet. Till skillnad från samer och judar har de inte haft möjlighet att etablera institutioner som skulle kunna representera deras intressen inför myndigheter, media och andra viktiga institutioner. Typiskt har varit att deras relation även till Diskrimineringsombudsmannen varit högst minimal.
Kritikerna säger att detta beror på att de själva är så oeniga och splittrade. I och för sig är det sant att mångfalden av olika romska grupper, med olika bakgrund, försvårar samverkan. Men detta är inte huvudproblemet. Den som verkligen studerar romernas historia förstår att det helt dominerande problemet är majoritetsbefolkningens fördomsfulla attityder.
Thomas Hammarberg, Europarådets tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter. Ordförande i Kommissionen mot antiziganism 2014–2016.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
