Tvåsamhetsnormen upprätthålls livet ut. Inte bara genom starka sociala påtryckningar utan också genom direkta ekonomiska styrmedel: kvinnor har inte råd att leva utanför normen.
I går släppte fackföreningen Kommunal en rapport som visar att pensionerade Kommunalkvinnor får nästan 4000 kronor mindre i månaden än männen. Det gör tvåsamheten till en nödvändighet för att överleva ekonomiskt för många. Ytterst är detta en konsekvens av orättvisa arbetsvillkor, skeva löner och ett ojämställt hemmaliv.
Det är inga nyheter som Kommunal kommer med. Det bekräftar egentligen bara det vi redan vet. Och det får debatten om en extra så kallad pappamånad att te sig ännu absurdare. Trots en hundraårig feministisk kamp för kvinnors frigörelse, oberoende och självständighet står vi i vissa fall och stampar på samma fläck.
Kanske vi står och trampar under lite drägligare förhållanden än tidigare, men fortfarande på samma fläck.
Och i den takt det går framåt så lär i alla fall inte jag uppleva jämställda löner (det kommer ta runt 67 år i dagens tempo). Har jag tur kanske jag får uppleva, när (om) barnbarnen kommer, självklarheten i att dela föräldraförsäkringen jämställt – det vill säga lika 3(det kommer ta ca 30 år i dagens takt).
Kvinnors yrkesarbete var ett steg mot oberoende och ekonomisk självständighet. Därför är det nedslående att läsa att kvinnor i vissa fall är kvar i en relation, inte på grund av kärlek, utan för att hon ensam är för fattig för att klara sig.
Hur många kärleksrelationer handlar mindre om kärlek och mer om att vi är hänvisade till varandra? Hur många av de 1,3 miljoner kvinnor som i dag är anhörigvårdare skulle fortsätta vara det om kvinnor hade en värdig pension att leva på?
I Kommunals rapport vittnar nu kvinna efter kvinna om att de helt enkelt inte skulle ha råd att skilja sig från sin man när de blir pensionärer. Deras pension täcker inte ens hyran. Att resa någonstans skulle inte vara att tänka på utan mannens pension. Presenter, kläder, teater, fika med barnbarnen, allt extra skulle helt enkelt få försvinna ur livet. Någon berättar att om hon bara hade sin egen pension att klara sig på skulle det handla om ”fattighuset”.
Det är sorglig läsning, men det gör mig också förbannad och fokuserad. Det räcker nu. Vi kan inte fortsätta låta kvinnors orättfärdiga ekonomiska underordning återskapa ett patriarkalt system där de tvingas bli gisslan, för det är ju vad det handlar om: gamla kvinnor vårdar sina äldre män utan ersättning i dagens Sverige.
Man upprätthåller tvåsamhetsnormen livet igenom inte bara genom starka sociala påtryckningar, att den kvinna som inte har en man blir en udda avvikare, utan genom direkta ekonomiska styrmedel: kvinnan ska inte ha råd att leva utanför normen.
Samhället kan skära ner på den betalda vården för att ”anhörigvårdarna” vårdar gratis. Och de kan inte lämna sin gisslansituation, för deras egen pension räcker inte till att bryta sig ur.
Vänsterpartiet är Sveriges främsta feministiska parti och det enda som driver en helt individualiserad föräldraförsäkring, som på ett avgörande sätt skulle kunna förändra det ojämställda grundmönstret.
Vi kräver också rätt till heltid och i budgetförhandlingar med regeringen senast fick vi igenom en rejäl satsning på äldreomsorgen, bostadstillägg och sänkt skatt för pensionärer samt en riktad satsning för att få upp nivån för de pensionärer som har sämst villkor.
Det finns ett klart samband mellan låga löner, deltidsarbete, dåliga arbetsvillkor och låga pensioner. Många kvinnor sliter ut sig och tvingas avsluta yrkeslivet med sjukskrivning, vilket i sin tur försämrar pensionen ännu mer. Alla kvinnor drabbas, men de som befinner sig längst ner, drabbas hårdast.
Det krävs en feminism från vänster för att komma tillrätta med gisslantagandet av kvinnorna.
Rossana Dinamarca, feministisk talesperson för Vänsterpartiet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
