Farida al-Abani, Teysir Subhi och Terje Holmgren

debatt Sedan 2016 har Sverige haft en tillfällig lag som begränsat möjligheterna att få uppehållstillstånd. 22 juni ska Riksdagen ta ställning till förändringar som ska ersätta den tillfälliga lagen. Riksdagen bör rösta nej till ett bristfälligt och inhumant lagförslag, skriver ledningen för Feministiskt initiativ.

Dagens flyktingpolitik siktar på att de på flykt inte ska vilja eller kunna ta sig hit. En del vill gå alltmer mot att separera människor, utöva påtryckningar för att till slut tvinga ut dem. Alternativet är att främja rättigheter, att välkomna och inkludera i samhället. Den tillfälliga lagen från 2016 var tydlig, den infördes för att de på flykt inte skulle känna sig välkomna. De aktuella ändringarna i Utlänningslagen har samma ambition.

Lagförslaget är både repressivt och framtaget på en höft. Den migrationspolitiska kommitté som arbetade fram till slutet av sommaren 2020 har inte varit intresserat av reglernas konsekvenser. Regeringen presenterade senare några tillägg till förslaget för att spackla över åtminstone några förbiseenden. Men de riktigt centrala frågorna undviks fortfarande nogsamt och signalpolitiken får istället stå i centrum. Såhär kan inte politik som påverkar människors liv få tas fram.

Sveriges migrationspolitik drabbar kvinnor speciellt hårt.

Med det nya förslaget blir tillfälliga uppehållstillstånd norm. Frågan blir när det är orimligt att tvinga bort någon som efter flera förnyade tillstånd har kommit att få sitt liv här. Politikerna väljer att inte fundera på frågan och låter istället domstolarna bestämma vilka reglerna egentligen ska vara.

Sveriges migrationspolitik drabbar kvinnor speciellt hårt. Det har länge varit ett problem att kvinnor som flyttat till Sverige utnyttjats och misshandlats av sina partners, där en del av makten över kvinnorna ligger i att de har ett tillfälligt uppehållstillstånd som är beroende av att relationen består. Det kommer framöver bli svårare och ta längre tid att få oberoende uppehållstillstånd och enklare för partnern att sabotera processen. Är det verkligen en bra idé? Vår riksdag och regering vägrar att fundera på den frågan.

Reglerna runt familjeåterförening kommer att bli något bättre än vad de varit de senaste åren, mer i linje med vad som minimalt krävs av Sverige. Men barn kommer även fortsättningsvis att ta skada av att leva utan en eller båda av sina föräldrar. Vad kan följderna av det bli? De som bestämmer över våra migrationsregler borde bekymra sig över sådana frågor.

Feministiskt initiativ anser att det är viktigt att människor kan flytta när de behöver och att de eventuella problem som kan uppkomma går att hantera. Alla håller inte med oss om detta, men det är ingen ursäkt för slarvig lagstiftning.

Oavsett om signalerna är avsedda till väljare eller till den som flytt så är signalpolitiken destruktiv. Behovet av nya signaler tar aldrig slut medan vissa gruppers rättigheter stryps allt mer. Att springa efter de som önskar en homogen befolkning leder till en rasistisk politik. Därför behöver riksdagen i sommar rösta nej till förändring av Utlänningslagen, så vi kan ha en riktig diskussion om vad som är bra regler för migration.

 

Farida al-Abani, partiledare Feministiskt initiativ

Teysir Subhi, partiledare Feministiskt initiativ

Terje Holmgren, migrationspolitisk talesperson Feministiskt initiativ