Roya Hakimnia: antirasism jämställs med rasism

Genom att godkänna demonstrationstillstånd för Svenskarnas Parti underlättar polisen för nazisterna att sprida sin propaganda. Samtidigt försvårar polisen antirasistiska demonstrationer genom brutalt övervåld.

Det är något som är fel i utvärderingen av hotbilden mot demokratin i Sverige. Nazister marscherar titt som tätt på gatorna under massivt polisbeskydd. Men ibland framstår det som om det är antifascisterna vi ska vara rädda för och ta mest avstånd ifrån. Antirasism jämställs med rasism, och antas till och med öka den. Polis tillkallas mot elever som utför sina första antirasistiska demonstrationer i skolan.

Enligt många debattörer på högerflanken (och några inom vänstern) är nazismen och rasismen så pass liten och ofarlig att man till och med kan ignorera bort den. Det vi ser är dock den största nazistmobiliseringen sedan andra världskriget, enligt forskare som till exempel Jan Jämte.

Genom att godkänna demonstrationstillstånd för Svenskarnas Parti underlättar polisen för nazisterna att sprida sin propaganda. Det är också flagrant att de inte ens undersöker hur de hade kunnat sätta stopp för de folkhetsande manifestationerna.

Samtidigt försvårar polisen antirasistiska demonstrationer genom brutalt övervåld. Vi som har deltagit i olika antirasistiska demonstrationer det senaste året har märkt en stor skillnad jämfört med bemötandet för bara några år sedan.

I samband med en demonstration mot Svenskarnas Parti i Malmö blev antirasister anklagade för att ha kastat gatstenar, attackerat ambulanspersonal och använt ammoniak. Inget av detta var sant, filmbevisen och bildbevisen var överväldigande. Det var polisen som hade ridit (!) över folk, flera gånger.

Jag såg tre ambulanser parkerade precis i anslutning till demonstrationen innan den började. Det hade inte behövt ta mer än några sekunder för dem att nå fram. Men polisen blockerade vägen och hade mage nog att anklaga oss – som om vi ville se våra kamrater blöda i onödan.

Det finns stora problem med polisövervåldet, och jag hoppas fler vågar öppna ögonen än de som har drabbats själva.

Demonstrationen mot SvP i lördags i Stockholm hade 14 000 deltagare och var en av de största antinazistiska demonstrationerna någonsin i Sverige. Men kanske var det också bland de största polisuppbåden. Det kryllade av civilpoliser, poliser med batonger, poliser med hundar, poliser med hästar.

I tumultet tappade jag bort min mamma, jag var rädd för hennes liv. Inte på grund av antifascisterna – det var de som hjälpte henne med rullatorn över torget – utan för att poliserna skulle rida eller köra över henne. Då skulle hon inte ha en chans.

Jämför detta polisuppbåd med Kärrtorp, november 2013. När Svenska Motståndsrörelsen (SMR) attackerade den antirasistiska demonstrationen var det bara fyra, fem poliser på plats, fastän de kände till hotbilden.

En vän som hade sett nazisterna på väg i en bil sa till polisen i god tid. Men detta ignorerades. Vi lämnades ensamma med SMR. Det är oacceptabelt och fel att en person blev knivhuggen i tumultet, men förövaren sitter nu av sitt straff.

Det gör hen till skillnad från förövarna som misshandlade Showan Ebadi i Malmö så hårt att han var på väg att dö. De misstänkta, samtliga med kopplingar till Svenskarnas Parti, är på fri fot i väntan på rättegång.

En av nazisterna, Andreas Carlsson, lät man gå från platsen fast han var utpekad av ett vittne. På hans mössa stod det Svoboda. Nu slåss han vidare med fascister i Ukraina. Man kan ana triumfen som SvP kände när de med polistillstånd och beskydd fick återvända till Malmö i augusti. Då kunde de åter utöva sin yttrandefrihet, sin hatpropaganda, mot Malmös rasifierade och antifascister.

I går gick två poliser ut och berättade att de har fått repressalier på grund av sin antirasism. Är det möjligen på grund av strukturell rasism inom poliskåren som denna absurda prioritering sker där nazister, i demokratins namn, får begränsa alla andras demokratiska rättigheter?