Det sägs att kapitalismens logik fungerar lika bra i vården som när en tv-apparat säljs. Låt oss testa tesen på fallet William Petzäll.
När jag tittar på Uppdrag Granskning om den före detta sverigedemokraten William Petzälls tragiska död inser jag varför patienten inte är en kund och aldrig får bli det.
William Petzäll var sverigedemokraten som rappade ikapp till Wu Tang Clan och hade invandrade vänner under sin uppväxt. Han fick till och med ta stryk för att han var en sådan ”blatte-lover”. Petzäll var beroende av alkohol och redan som tonåring fick han Antabus inopererad i kroppen.
När hans missbruk till slut blev offentligt ville SD bli av med honom. Att ha en missbrukare som riksdagsledamot går nämligen inte för sig i dagens Sverige. Men Petzäll stannade kvar som politisk vilde för att kämpa för beroendevården. Kampen blev kort. När han dog hade han en överdos av epilepsimedicin i kroppen. Han hade inte epilepsi.
Några dagar innan valrörelsen fick Petzäll 200 tabletter av den starkt beroendeframkallande bensodiazepinen Xanor och på det 60 beroendeframkallande tabletter till av sorten Stillnoct. 260 tabletter fick Petzäll vid första mötet med denna läkare.
Läkaren övervägde aldrig terapi eller lättare mediciner utan valde ett sistahandsalternativ som förstahandslösning. Tabletterna tog snabbt slut. När denna läkare inte ville skriva ut mer gick Petzäll bara vidare till nästa läkare, och sedan nästa.
Det sägs att kapitalismens logik fungerar lika bra i vården som när en tv-apparat säljs. Låt oss testa tesen på fallet Petzäll. Till vårt språkbruk har vi valfrihet, mångfald, effektivitet och vinster.
Petzäll valde läkare som skrev ut mediciner åt honom, vilket var det han ville ha. Där gjorde han alltså rätt. När han inte var nöjd, bytte han läkare, precis som man ska göra.
Läkarna gjorde inte heller några fel om vi ska fortsätta använda denna logik och strunta i läkaretiken. Att skriva ut starkt beroendeframkallande tabletter sparar tid. I ett vårdvalssystem som premierar korta och många besök genererar ett beroende mycket pengar, patienten kommer regelbundet tillbaka. Och är nöjd.
Sedan ville Petzäll välja vård för sitt beroende, men då valde han fel. Han valde nämligen ett vårdområde med nästan inga resurser.
Med missbrukande patienter blir det övertydligt varför förvandlingen av patienten till kund är livsfarlig. Bokstavligt talat.
En kund ska konsumera mycket. En kund ska inte sägas emot. En kund som vill ha ska få. Men en patient behöver höra nej. En beroendepatient är just beroende. Inte bara av droger utan av andra människors hjälp.
De behöver läkares och sjuksköterskors vård och omsorg, deras åratal av utbildningar. Och framför allt behöver de att resurser ges till missbruksvården.
Men det värjer sig vårdkapitalismen för. Beroende? Patienten ska ju vara kund och stark. Resurser? Kunden får väl välja områden som har det de vill ha. Läkaren bestämmer? Menar du att patienten, jag menar kunden, inte vet vad den vill ha?
Den progressiva vänsterns vårdpolitik måste se igenom dessa vårdkapitalistiska lögner. Ett sätt är att utgå från Petzälls och andra missbrukande patienters verklighet och forma politiken solidariskt därefter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
