Det fria vårdvalet innebär att multisjuka människor i fattiga områden ska slåss om vårdresurser mot friska riskkapitalister i Luxemburg. Vem tror ni vinner?
Allt eftersom pengaintresset tillåts växa inom vården, avlöser den ena vårdskandalen efter den andra. Nyligen visade Riksrevisionen att det fria vårdvalet har snedfördelat resurser.
De nya vårdcentralerna som har etablerats under det fria vårdvalet hittar vi framför allt i områden där invånarna har höga medelinkomster, är bättre utbildade och är yngre än 70 år. Samtidigt drabbar nedläggningar svagare områden i större utsträckning, enligt Riksrevisionen.
Detta är inte märkligt alls. Vi kan forska i decennier med nya vinklar och komma till samma slutsats. En multisjuk äldre som kanske också behöver tolk kräver mer personal vilket är den kostnad privata vård- och omsorgsföretag först skär ned på.
Det finns inget märkvärdigt i att företagen vill erbjuda vård i rika, unga och friska områden. Lagen om valfrihet är snarare lagen om klassamhällets bestående.
En gång i tiden etablerades medicinen just för att ge de rika god vård och hålla de fattiga, de prostituerade och de sjuka på långt håll från dem. De fattiga skulle förstås också få vård, så de kunde arbeta i fabrikerna, men inte mycket mer än så.
Jag kan inte hjälpa det, men det är dessa skräckbilder jag får framför ögonen när jag tänker på vad allt detta kan leda till om inte det får ett stopp.
Det verkar som om vi inte längre kan göra någonting för folkhälsan utan att samtidigt belöna några kapitalister på vägen.
I den stora läckan från revisions- och konsultbolaget Price Waterhouse Coopers, PWC, kom Sverige fram som ett av de länder som är tio i topp på att skatteplanera. Bland annat utmärker vi oss med Nya Karolinska, ett stort prestigefullt sjukhusbygge i Stockholm, som byggs med riskkapitalisters pengar.
Det borgerligt styrda landstinget har gett Skanska och investmentbolaget Innisfree, uppdraget att bygga sjukhuset och kontraktet löper på till 2040. Dessa gav i sin tur PWC i uppdrag att fiffla med pengar så de kan slippa Sveriges ”höga” skatter.
Så samtidigt som vi bygger ett sjukhus för att få människor att må bättre snuvar vi det offentliga på några hundratals miljoner kronor genom förlorade skatteintäkter. Det är en motsättning som heter duga.
Varifrån ska Karolinska få pengar till att bedriva god vård på sitt nya häftiga specialiserade sjukhus när pengarna i den offentliga kassan sinat? Från patienterna förstås. Vilket fortsätter den onda cirkeln av ojämlik tillgång till hälsa.
Även de enskilda läkarna beter sig alltmer som kapitalister. Karolinska Universitetssjukhusets styrelseordförande Per Båtelson har hamnat i blåsväder efter att det kommit ut att han fram till nyligen även varit styrelseledamot för det privata barnhjärtkirurgiska företaget Heartwing som hans son är ordförande för.
Båtelson har som det verkar som försökt i det fördolda att få sitt familjeföretag att etablera sig på det offentliga sjukhuset. Och på så sätt tävla om resurser och personal från den offentliga vården.
Vad vi ser är en för oss ny form av sjukvård, ett amerikaniserat sjukvårdssystem som kostar skjortan men knappast skapar mer hälsa eftersom pengarna går till företagen och inte till de sjuka.
Multisjuka människor i fattiga områden ska slåss om vårdresurser mot friska riskkapitalister i Luxemburg. Vem tror ni vinner?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
