Från första dagen jag satt min fot i detta land har för mycket tid gått åt till rädsla. Det är inte för att jag är svag. Det är bara det att jag inte har haft så mycket till alternativ.
Nu när tårarna torkat och mörkret lättat. När kamrat Showan sakta förbättras och tiotusentals människor tagit tillbaka gatorna från nazisterna. Då är det dags att planera motståndet.
Från första dagen jag satt min fot i detta land har för mycket tid gått åt till rädsla. Det är inte för att jag är svag. Det är bara det att jag inte har haft så mycket till alternativ.
Medan mina vita medsystrar kunnat stärka sig med feministiskt självförsvar, har sådana som jag aldrig erbjudits kurser i antifascistiskt självförsvar. Att säga nej till rasister, att kunna ge svar på tal när jag exotiserats. Och att vid eventuella angrepp kunna försvara mig själv. Svårare än så är det ju inte. Antifascism och feminism innebär att våga och kunna försvara sig. Att inte vara rädd i en värld som hela tiden hotar om våld, både på gator och i hemmet.
För våldet har ökat. Aldrig någonsin har fascismen varit så här stark. Researchgruppen berättade i lördags på det politiska evenemanget ”Ett Halvår kvar” i Stockholm att nazisterna i Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen ökade sina aktiviteter efter Husbykravallerna. Minns ni Svenska Motståndsrörelsens ”medborgargarde” som gick och slog ned människor? En vän till mig blev misshandlad utanför sin port. En annan vän tog hand om en svårt misshandlad kille hela natten på akuten. En annan vän ingrep på pendeltåget när några 12-åringar blev hotade och beskyllda för Husbykravallerna av okända män. Allt på en enda helg.
Så kom vintern. Först SMR-attacken i Kärrtorp och sedan Svenskarnas Parti som inte längre kunde hålla sig ifrån sitt rätta ansikte, trots att de skulle låtsas vara rumsrena och ställer upp i 30 kommunval. Stärkta av framgångarna hos Svoboda i Ukraina och Gyllene Gryning i Grekland. SMR:s såväl som SvP:s taktik är att välja ut områden med stark vänsterprägel. De sprayar nazistklotter, sätter upp klistermärken och försöker skapa vad de kallar för ”nationellt befriade zoner”. Syftet är att sprida rädsla och osäkerhet.
Hur ska vi då bemöta detta? Med lokal organisering som Linje 17 gör, menade Researchgruppen. En annan viktig del i kampen är att inte gå med på att dela upp oss i goda och onda antirasister enligt Researchgruppen. Återigen har det här kålsuparargumentet kommit upp. Men att likställa vänsterautonoma med nazister som mördat 14 personer de senaste tio åren i Sverige är ett svek mot antirasismens historia, oavsett vad en tycker om metoderna.
Det är viktigt att vi är stolta över vår historia som är en historia om slavkamp, medborgarrättsrörelser, antiapartheidkamp och postkoloniala kamper. Vi är där när EU-migranter blir vräkta och plan ska lyfta med tvångsdeporterade människor. Det finns inga likheter mellan oss och fascisterna som ju ligger bakom dessa omänskligheter.
Vi behöver vår antifascism nu mer än någonsin. Som tur är har statsvetaren Jan Jämte nyligen kommit med avhandlingen ”Antirasimens många ansikten” som beskriver antirasismens historia i fyra vågor. Från 1930-talets kamp mot nationalsocialister till antiapartheidrörelser på 70-talet, 80-talets ”Rör inte min Kompis”-kampanjer till gatukampen mot Vitt Ariskt motstånd på 90-talet. Och nu är det dags att åter bygga en ny antifascistisk rörelse. Den femte vågen startar med just Kärrtorp 2013 och Malmö 2014.
För denna rörelse önskar jag en stor dos Linje 17 där bland annat solidaritet och samarbete med till exempel EU-migranter är en självklar del. Att vi stoppar varje nazistisk demonstration samtidigt som vi aldrig släpper blicken från riksdagens kostymrasister. Kurser i verbalt och fysiskt självförsvar precis som feministiskt självförsvar. Ödmjukhet inför rasifierade och HBT-personers erfarenheter av fascism. Och en samtidig kritik av kapitalismen och patriarkatet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
