I en samhällsanda av mätningar och fragmentisering delas människors liv upp och räknas: Hur lång tid behöver du på toaletten? Måste du besöka din mormor så ofta?
Antalet personer som har fått sin assistansersättning indragen av försäkringskassan har ökat med närmare 800 procent de senaste åren. Nu är avslagen fler än beviljanden och antalet som förlorar sin ersättning vid tvåårsomprövningar har ökat med elva procent.
För 18-åriga Fredrik Johnsson innebar denna försämring att han i ett slag förlorade alla sina 13 assistanstimmar, per dag. Förlamade Nanda Holm fick sin rätt till assistens indragen för att någon tipsade Försäkringskassan om ett Youtube klipp där hon sågs gunga i en hammock.
Med regeringen i ryggen har Försäkringskassan stramat åt så att enbart integritetsnära behov numera utgör skäl nog för att få personlig assistans. Det betyder: Du får hjälp med att sätta på dig inomhuskläder men inte ytterkläder. Du får assistans om du inte klarar av att föra maten till munnen men om du ”bara” behöver hjälp med att laga den och lägga fram den, så har du inte tillräckligt stora behov.
I en samhällsanda av mätningar och fragmentisering delas människors liv upp och det räknas: Hur lång tid behöver du på toaletten? Måste du besöka din mormor så ofta? Måste du ha så många hobbys? Frågor som funktionsdugliga människor aldrig behöver svara på eller ens tänka på.
Samtidigt generas miljardvinster på marknaden för personlig assistans. De fem största assistansbolagen drivs av riskkapitalister. Tillsammans med cirka 450 andra företag tar de ut en vinst på en miljard kronor. Det motsvarar lönekostnaden för cirka 1 100 heltidsanställda vårdare. Det är dock kapitalismens logik som råder: Vinsterna går före, även om det är på bekostnad av funktionsnedsattas mänskliga rättigheter.
Nedskärningarna av personlig assistans är i linje med den övriga borgerliga politiken. Regeringens syn på människan där de starkaste och friskaste ska belönas, drabbar förstås människor med funktionsnedsättning långt hårdare än andra. Jobbskatteavdragen förfördelar gruppen funktionshindrade.
Rapporten Alltjämt ojämlikt från Socialstyrelsen visar att den disponibla inkomsten för människor med psykisk funktionsnedsättning eller rörelsehinder är drygt 100 000 kronor per år. Arbetslösheten är högre än i andra grupper.
Som Jonas Franksson assistansanvändare och debattör säger: LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, borde vara utformad som en medborgarlagstiftning där målet är att människor med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor som andra. I dag är det medicinska synsättet dominerande i lagstiftningen.
Tyvärr är funkisfrågorna också vänsterns bortglömda kamp. Hur ofta har vi inte möten i otillgängliga lokaler och förhindrar därmed människor med funktionsnedsättning från att delta i det demokratiska arbetet? Många kamrater tvingas så ofta att organisera sig separatistiskt, och det kan ju vara strategiskt, men det är diskriminering när det är något man tvingas till.
Men delar av vänstern avfärdar tyvärr antidiskriminering som ”identitetspolitik”. Den anses bara handla om kulturellt erkännande medan vi ska syssla med den ”riktiga” klasskampen. Men kolla på statistiken.
Människor med funktionsnedsättning har högre arbetslöshet, sämre hälsa, lägre inkomster, är oftare förtidspensionerade. Vill man ha klass som skäl att engagera sig i en fråga, så finns även dessa argument. Det är dags att föra upp frågan om funkis på dagordningen.
Roya Hakimnia
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
