debatt I skuggan av massflykten från Ukraina pågår en dramatisk men mindre uppmärksammad flykt från Ryssland av stora grupper i medelklassen och de intellektuella eliterna, som också behöver vårt stöd, skriver statsvetaren Benedicte Berner-Eyde.
Under tiden efter andra världskriget har Ryssland upplevt flera utvandringsvågor. Under den post-stalinistiska repressionen efter diktatorns död 1953 fullföljdes politiken att hålla de sovjetiska medborgarna inneslutna i det kommunistiska fosterlandet och tilläts blott ett fåtal att lämna.
I början av 1970-talet började regimen dock släppa ut främst judiska grupper som ville fly från en institutionell antisemitism och emigrera till Israel. Beslutet togs för att stävja en ökande opposition, bli av med besvärliga dissidenter och desarmera påtryckningar från den amerikanska kongressen.
Gorbatjovs perestrojka och glasnost från mitten av 80-talet förändrade radikalt läget. Repressionen minskade men istället kom en ekonomisk kris. Sovjetunionens kollaps mot slutet av 1991 ökade riskerna för våldsamma konflikter. Under systemskiftet från kommunism till en rå och kaotisk kapitalism fick den ryska bildade medelklassen se sina positioner och sin ekonomiska säkerhet försvinna. Samtidigt fick Ryssland ta emot bortåt 25 miljoner ryssar som emigrerade från det forna sovjetiska imperiets nu självständiga stater.
Under 90-talet lämnade välutbildade ryssar och deras barn i hundratusental för att fly undan det ekonomiska och politiska kaoset i den postsovjetiska övergångsperioden,
I dag, i skuggan av Putins krig mot Ukraina och den desperata utvandringen av redan mer än tre miljoner ukrainare som flyr undan de ryska bomberna, finns en dramatisk men mindre uppmärksammad flykt från Ryssland av stora grupper i medelklassen och de intellektuella eliterna.
Det gäller inte de berömda oligarkerna, som är blockerade i Ryssland på grund av västliga sanktioner, utan konstnärer, journalister, forskare, entreprenörer, datavetare, anställda inom den högteknologiska sektorn: det ryska samhällets kreativa klass.
De flyr inte undan bomberna, deras liv är kanske inte hotade, men deras framtid tycks dem vara utraderad. Här finns också aktivister och organisationer som arbetar för att främja demokrati och mänskliga rättigheter jämte oppositionspolitiker, vars liv är i fara och som i många fall redan flytt landet eller blivit fängslade.
De repressiva lagar som den ryska regimen antagit under det senaste decenniet har praktiskt taget berövat möjligheten för människorättsaktivister att verka och leva i Ryssland.
Redan 2012 utvidgades den rättsliga definitionen av högförräderi, böterna för “obehöriga demonstrationer” höjdes. Det blev obligatoriskt för icke-statliga organisationer som får utländsk finansiering och som bedriver löst definierad “politisk verksamhet” att registrera sig som utländska agenter.
År 2015 antog den ryska regeringen ytterligare en drakonisk lag som slog ner på människorättsförsvarares arbete, den så kallade lagen om oönskade utländska eller internationella organisationer. Varje utländsk organisation som antas utgöra ett hot mot den konstitutionella ordningen, statens försvarsförmåga eller dess säkerhet kan betecknas som “oönskad” av Rysslands generalåklagare. Samtidigt har under nu ett antal år ryska människorättsförsvarare utsatts för regionala och landsomfattande smutskastningskampanjer av statskontrollerade medier.
De sanktioner som är tänkta att riktas mot regimen träffar snarare dess motståndare.
Oberoende ryska journalister flyr idag från landet. Antalet ökar kraftigt under den senaste tiden av nationalistisk hysteri och xenofobi då flera hundratals journalister söker ta sin tillflykt till väst.
För dem har tecknen på en ökad repression länge varit tydliga. Många sökte sig då till Kiev där möjligheterna att verka på det ryska språket stod öppna. Redan för tio år sedan kriminaliserades “förtal” i media och begreppet gavs en vid tolkning. Kontrollen av internet, sociala medier och traditionella medier skärptes kontinuerligt. I samband med kriget mot Ukraina infördes en ny lag som kriminaliserar spridning av ”falsk” information: att beskriva kriget som ett ”krig” eller en ”invasion” kan ge upp till 15 års fängelse. Kriget ska enligt instruktioner från landets kommunikationsmyndighet Roskomnadzor i stället kallas ”en speciell militäroperation”. Flera oberoende regionala radio- och TV-stationer (exempelvis TV-2 i Tomsk och ZNAK i Yekaterinburg,) och nationella (exempelvis TV Dozhd och radiokanalen Ekho Moskvy) har upphört med sin verksamhet.
Regimen nöjer sig inte med att stänga egna media utan slår också till mot de utländska som kan sprida korrekt information om kriget. Så har man blockerat Facebook, Twitter, BBC News och andra webbsidor samt lagt hinder för Instagram, en tjänst som anlitats av ett stort antal ryska företag. Dessa media kan i motsats till sina ryska kolleger gå till motangrepp. Twitter har lagt upp information som söker kringgå censuren och BBC har åter startat kortvågssändningar till Ryssland.
Uppgifter härom liksom om arresteringar av demonstranter och dissidenter kan fortfarande lämnas främst av den oberoende människorättsorganisationen OVD-Info, mottagare av Civil Rights Defenders 2021 Award. Från 24 februari till 13 mars, har enligt OVD-Info, minst 15.000 personer arresterats.
De ryssar som nu lämnar demonstrerar sitt avståndstagande från Putinregimens politik genom sina beslut att bryta upp från fosterland, hem och arbeten. De har dock stora svårigheter redan att nå till den Europeiska unionens länder: flygningarna är inställda, visum är sällsynta och Sputnik-vaccinet erkänns inte. De bäst organiserade har kanske lyckats ta sig till Finland eller Estland med tåg, trots svårigheterna att få en biljett. Andra lyckas få flyg till Turkiet, Montenegro och de forna sovjetrepublikerna: Georgien, Armenien och även Centralasien. Georgien har uppgifter om 25 000 av dessa ryska “flyktingar”, Armenien anger 80 000. De som nu ska söka etablera sig i ett nytt hemland möter hinder som gör deras tillvaro än svårare och traumatisk. Sanktionerna mot Ryssland innebär att de kontokort genom vilka flertalet disponerat sina tillgångar och besparingar nu stängts av. PayPal, Mastercard och Visa kan inte användas av dessa flyktingar. Just i dessa fall träffar de sanktioner som är tänkta att riktas mot regimen snarare dess motståndare.
Ekonomen Konstantin Sorin vid University of Chicago uppskattar att 200 000 personer redan har lämnat Ryssland sedan kriget i Ukraina började 2014. Dessa är utöver de 1,6-2 miljoner kvalificerade ryssar som lämnade Ryssland för västvärlden mellan 2000 och 2018, enligt den amerikanska tankesmedjan Atlantic Council.
Statistiken visar tydligt den politiska bakgrunden till denna emigration. En minskning kunde noteras under Dmitrij Medvedevs presidentperiod (2008-2012), då de liberala eliterna för en tid satte sitt hopp till dennes deklarationer om en mer progressiv politik. Sedan började utvandringen åter öka så snart Vladimir Putin återvände till presidentposten 2012 särskilt i samband med att de stora demonstrationerna i december 2011 mot valfusk brutalt slagits ner. Sedan dess har den ständigt fortsatt.
De som lämnar landet i dag för att fly från en regim som har gått från att vara hårt auktoritär till att bli klart diktatorisk förtjänar vårt stöd. Än mer gäller detta de som stannar kvar i Ryssland och fortsätter att kämpa för demokrati och mänskliga rättigheter och mot det blodiga kriget i Ukraina.
Benedicte Berner-Eyde
Statsvetare och ”Associate” vid Davis Center for Russian and Eurasian Studies
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
