Rysslands närmare ekonomiska band till Ukraina ökar makten över även den europeiska sfären.
Tusentals demonstranter – bestående av en brokig skara av liberaler, demokratiaktivister och nyfascister – har de senaste veckorna ockuperat Frihetstorget i Ukrainas huvudstad, Kiev. Frustrationen är stor över att landet inte närmar sig EU och att banden till Ryssland tycks knytas allt närmre.
I går stod det klart att Ryssland utfärdat ett lån om hela 98 miljarder kronor, liksom kompisrabatt på naturgas med närmare en tredjedel. Förhoppningarna om att bryta sig loss från den historiska axeln med Ryssland tycks grusade för den här gången.
Ukrainas president Viktor Janukotvitj andas sannolikt ut, då han slipper förhandla med EU, USA och IMF om nödlån för att lösa landets ekonomiska kris. Ännu återstår att se vad de ryska motkraven blir. Lånet från björnen i norr skapar en direkt maktrelation, där Vladimir Putin när som helst kan ställa in överföringarna. Ett gammalt ryskt ordspråk sammanfattar situationen: ”När pengarna talar, är samvetet tyst.”
För en månad sedan hotade Kreml Ukraina med hårda ekonomiska sanktioner för att skriva under ett frihandelsavtal med EU, något som också lades på is. Den ryska armbågsinviten gentemot Ukraina handlar inte enbart om att befästa postsovjetiska territorier. Det är lika mycket en fråga om kontroll av energimarknader – och därmed förhandlingskraft gentemot omvärlden. För närapå fem år sedan stängde det ryska energibolaget Gazprom av samtliga gasleveranser till Ukraina och Europa. Närmare ekonomiska band till Ukraina ökar makten över även den europeiska sfären. Liksom riskerna.
Dagens EU-toppmöte domineras av frågan om bankunion. Men under dagordningens fjärde punkt, ”övriga frågor”, noteras det att nästkommande möte i februari ska behandla frågan om energi.
Hur energimarknaden faktiskt ser ut kan mycket väl ritas om radikalt till dess.
EU:s oförmåga i relationerna till Ukraina pekar på strukturella och institutionella svagheter. Behovet av fungerande demokratiska organ blir alltmer akut. Dagens lapptäcke av mellanstatliga förhandlingar bakom lyckta dörrar gör det både omöjligt för medborgarna att utkräva ansvar, men försvårar också internationella avtal. Samarbetet har för länge sedan växt ur en alldeles för trång kostym. Utan beslutsförmåga och politiskt svängrum blir EU:s framtid än en gång beroende av nycker från auktoritära regimer. Inte minst på energiområdet.
Unionen behöver nya styrformer och ett samarbete som präglas mer av politik och mindre av förhandlingar där det nationella egenintresset står i centrum. Annars är risken att Europas ledare får behålla pälsmössorna på vid framtida toppmöten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
