När Arenagruppen lanserade det partipolitiskt obundna uppropet partibidrag.se var anledningen självklar. ”Sverige befinner sig i de dolda pengarnas skamvrå. Tillsammans med San Marino, Malta och Schweiz är vi de enda länderna i Europa som saknar lagstiftning som reglerar hur våra politiska partier finansieras”, skrev vi i våras.
Till mångas glädje har mycket hänt sedan dess. Att Moderaterna motsätter sig lagstiftning blev en huvudfråga när partisekreterare Sofia Arkelsten (M) grillades på högsta värme i Ekots lördagsintervju. Arkelstens pinsamma argumentation sköts i sank och det skulle inte förvåna om intervjun kommer att användas i utbildningssyfte på landets journalisthögskolor.
Frågan om partibidrag blev än hetare när skandalerna kring Carema och Attendo nyligen briserade. Gustaf Douglas, greve och ledande i den dolda moderata insamlingsverksamheten, ägde tidigare Attendo. Banden mellan höga moderater och riskkapitalister är täta och många. Blöjor vägs, vinsterna stiger i den privata äldrevården – och M får 90 miljoner i privata donationer.
Inte undra på att Europarådet kritiserar Sverige för bristande öppenhet.
Samtidigt har Sverigedemokraterna tagit plats i Sveriges Riksdag. SD motsätter sig, precis som M, en lagstadgad redovisning av partibidrag. Orsaken är troligen de dubiösa internationella finansiärer som SD har; partiet har tidigare mottagit pengar från Dansk Folkeparti och Front National.
I det här läget väljer S att dribbla bort lagstiftningskravet i den heta partibidragsfrågan. Motiveringen är att S vill pröva ”en ny metod” i form av en frivillig överenskommelse. Strategibytet är katastrofalt, av flera skäl.
Sedan april 2000 har det funnits en frivillig överenskommelse. Den har inte löst några av de grundläggande problemen.
SD har inget att vinna på att offentliggöra sina finansiärer och kan ställa sig utanför. Vidare: Frivilligheten räcker inte utanför riksdagshuset. Ett parti kan välja att upprätta en stiftelse och ta emot donationer från företag, organisationer och privatpersoner som sedan kan slussas vidare till partidistrikt eller partier på kommunal nivå. Inte en krona behöver redovisas, men kan hur lätt som helst skickas upp till riksplanet.
Personvalskampanjer behöver inte heller redovisas. Och om en stor donation från Attendo (bara ett exempel!) blir obekväm är det bara att hoppa av överenskommelsen. Den är ju frivillig.
Caremaskandalen rullar, Europarådets kritik bränner och en potentiell majoritet för lagstiftning finns i riksdagen (S, MP, V samt C och FP). Då är S otydliga med det vapen som M fruktar mest: lagstiftning. Samtidigt förekommer uppgifter om att S, efter två kostsamma valnederlag, vill ha höjt partistöd i utbyte. Frågan måste ställas: Det tyngsta vapnet i arsenalen ska väl inte läggas undan en stund till förmån för några kulor till den egna partibörsen?
Efter turerna kring Libyeninsatsen, a-kassan och temporära medborgarskap kom en ny piruett. Att tona ned kravet på lagstiftning är inte värdigt ett tidigare statsbärande progressivt parti, i ett land världsberömt för sin offentlighetsprincip.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
