Inramningen till gårdagens möte med S-kriskommissionen, som direktsändes via SVT Play, skulle kunna användas som illustration till socialdemokratins pågående kris. Åtta tv-team och ett fyrtiotal journalister åkte till kursgården Rönneberga på Lidingö. Antalet murvlar lär inledningsvis ha överstigit antalet S-deltagare. Och när de som ska rapportera om huruvida partiet lever är fler än de som ska få partiet att leva, finns anledning till oro.
Under konferensens första dag uppvisade dock S, som trots allt fick 1 827 497 röster i riksdagsvalet 2010, tydliga livstecken. Anne-Marie Lindgren bjöd på en intressant exposé från 1880-talet till dagens utmaningar. Paneldebatten med Karin Pettersson, Sven-Erik Bucht och Lena Sommestad var bitvis spänstig. SKTF:s ordförande Eva Nordmark, som spås bli TCO-ordförande efter Sture Nordh, avrundade dagen. Att konferensen genomfördes i öppenhet och kunde följas på webben var utmärkt.
Övningen på Rönneberga löser dock inte de problem som ännu präglar den socialdemokratiska kombinationen av eftervalsdebatt, identitetskris och partiledarval. Valberedningens ordförande Berit Andnor är på turné bland S-distrikten. Men hon diskuterar inte kandidater, utan kriterier som en blivande partiordförande bör uppfylla. Vore det inte mer lämpligt om ett gäng kandidater åkte runt i distrikten för att möta medlemmar och sympatisörer i syfte att lyssna på synpunkter och diskutera politik?
De som kan tänkas vilja ha uppdraget som S-partiledare ligger i stället så lågt som möjligt för att inte bränna onödiga broar. Följden blir att Reinfeldts framtidslösa minoritetsregering kan misslyckas med tågtrafiken och småbråka helt ostört. Spekulationer kring vilka som ska leda S, V och MP i valet 2014 förlamar det oppositionsarbete som är så viktigt i en demokrati.
I det vakuum där huvudsysselsättningen är att tolka hur olika socialdemokrater säger ”nej”, lyser även den sakpolitiska idédiskussionen med sin frånvaro. Anne-Marie Lindgrens huvudpoäng var att relationen mellan marknad och demokrati har förändrats till demokratins nackdel, samt att S ännu inte har en egen analys av den nya, globaliserade verkligheten. Eftervalsdebatten borde naturligtvis handla om att uppdatera socialdemokratins samhällsanalys, men oftast staplas floskler och besvärjelser på varandra.
På Rönneberga deltar bara svenska debattörer som står S nära. Kriskommissionens arbete går ännu i kända hjulspår och borde inkludera fler delar av det svenska samhällslivet – men även ha närmare kontakt med debatten om vänsterns framtid i till exempel Europa och Sydamerika.
Du ska inte leta efter genvägar där vägen löper rak. S bör räta på ryggen, ta tag i sin oppositionsroll, öppna upp partiledarvalet, bredda kriskommissionen och göra en samhällsanalys som utgår ifrån att en försvagad nationalstat inte kan hantera den förändrade balansen mellan demokrati och marknad.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
