Såväl röda som blå regeringar är numera jämställda. Det är ingen slump, det är resultatet av aktiv feministisk kamp som vi är oerhört stolta över, skriver Carina Ohlsson, ordförande för S-kvinnorna i en kommentar till den stoppade kvoteringen till bolagsstyrelser.
Det råder en bred politisk enhet om att jämställdhet, det är något bra. Till och med långt ut på högerkanten säger politiker att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheter. Men hur vi ska nå dit, det är vi verkligen inte överens om.
Vi har kommit långt i Sverige, men vi är inte jämställda ännu. Kvinnor har sämre villkor och löner, mindre makt, större ohälsa och våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem, det förstår också de flesta. För oss som socialdemokratiska feminister är det vårt mål att både se strukturen och förändra den. Det är vårt politiska uppdrag och ansvar.
Vi har drivit igenom reformer som kvinnlig rösträtt, stärkt kvinnors möjligheter att jobba, stärkt välfärden, byggt ut barnomsorgen, tagit steg för steg mot ett jämställt familjeliv, stärkt kvinnans rätt till sin egen kropp och så vidare.
Nästan alla politiker är nöjda med de framstegen, när de väl drivits igenom. De talar stolt om den svenska jämställdheten. Men högerpolitiker vill gärna ge bilden av att det här bara har hänt av sig själv, bara kvinnor tar för sig så löser det sig. Det är långt ifrån verkligheten.
Tvärtom har konservativa politiker kämpat emot och röstat nej till så många reformer för jämlikhet och jämställdhet att vi tappat räkningen. Röstat nej till att stärka kvinnors rättigheter, att stärka HBTQ-personers rättigheter och att motverka klasskillnader. Varje reform har krävt lång kamp.
Idag ser vi fördelarna av ett politiskt landskap där både män och kvinnor är med och bestämmer, formar besluten och samhället.
Nyligen röstade Alliansen och SD tillsammans nej till regeringens förslag om schyssta villkor på arbetsmarknaden. Det kommer att slå hårdast mot de med lägst löner och otrygga jobb. Vi kommer förstås fortsätta slåss för värdiga villkor och löner, en dag kommer vi nå fram. Och när vi gör det kommer säkert även högerpolitikerna vara nöjda och stolta, de vill bra inte ta den fighten själva.
I dagarna stoppade Alliansen och SD även kvotering av bolagsstyrelser, sorgligt men inte oväntat. Men ärligt talat, att tala om att vi ska peppa tjejer att utbilda sig, att ta för sig mer, att inspirera varandra, det räcker inte längre. Det blir näst intill ett hån! Tjejer har nämligen haft bättre resultat i skolan och högre utbildningsnivå än pojkar i flera decennier.
Kvinnor har kompetensen och de satsar på karriärerna, men kommer ändå inte in genom dörren till bolagsstyrelserna. För där inne sitter män, som kvoterar in manliga vänner och de släpper inte in kvinnorna. Vi måste bryta den snedfördelningen, så kompetensen blir viktigare än kön!
När S-kvinnor drev igenom principen >>varannan damernas<< mötte det givetvis också motstånd. Idag ser vi fördelarna av ett politiskt landskap där både män och kvinnor är med och bestämmer, formar besluten och samhället. Det här är en självklarhet idag, såväl röda som blå regeringar är numera jämställda. Det är ingen slump, det är resultatet av aktiv feministisk kamp som vi är oerhört stolta över!
Genom feministisk politik har regeringen den här mandatperioden också nått målet om hälften män och hälften kvinnor på ledande poster i staten och det kommer att göra skillnad. Det kommer att påverka besluten och det kommer stärka kvinnors möjligheter att få makt över sina liv.
Vi tar kampen för jämställdhet och jämlikhet. Vi skräms inte av motstånd, vi vågar vara obekväma. Det heter inte feministisk kamp och kvinnokamp för intet.
Ibland går det för sakta framåt, men vi stannar inte och vi ska framåt. Det är det kampen handlar om.
Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
