Nu startar vi en öppen S-förening för idéutveckling, som är inkluderande nog att omfamna såväl arbetare i Grums och Järva, som tjänstemän på Södermalm i Stockholm, skriver Erik Arroy ordförande i nybildade föreningen Angelou.
Vi är många som upplever att den rådande förståelsen av världen inom den parlamentariskt organiserade vänstern är utdaterad. Vänstern tycks, i brist på andra svar, genom konstgjord andning hålla liv i hittillsvarande sanningar och tillämpa gamla lösningar på nya utmaningar. På flera politiska områden blir många av oss också provocerade över den inslagna vägen. Det rör sig inte minst om synen på nation och folk, migration och förhållningssättet till rasismen och dess materiella logik.
När vi ger uttryck för våra invändningar står vi emellertid svarslösa då motfrågor ställs om vad vi själva egentligen vill och vad alternativen är. Det är mot denna bakgrund som vi – ett tjugotal politiskt engagerade inom Socialdemokraterna och arbetarrörelsen – tar ett initiativ till organisering för idéutveckling.
Med tydlig ambition att införliva en förståelse av rasismen och nationalismen i vår ideologiska utgångspunkt, vill vi förnya vår egen kamp och artikulera vad det är vi vill sträva efter.
Ojämlikheten i dagens globala samhälle kräver att vi, i ett grepp, förmår göra upp med kapitalismen, rasismen och nationalismen. Ojämlikhet materialiseras enligt oss i ett samspel mellan klass, ras och kön.
Individens ställning i produktionen, hur hen rasifieras (etniskt, kulturellt och religiöst) och hens position i könsmaktsordningen avgör graden av frihet. Ramverket för detta skeende, den idémässiga överbyggnaden för det rasifierade och patriarkala klassamhället, är den västerländska nationalismens exkluderande och binära dialektik: svensk eller invandrare.
Den arbetslösa industriarbetaren i Grums är inkluderad i den mest fundamentala nivån av vår samhälleliga gemenskap – den nationella identiteten. Undersköterskan i Järva är inkluderad i vårt samhälles mest grundläggande organisation – arbetsmarknaden.
Båda två är likafullt utanför, underordnade och berövade egenmakt. Besvärade över tillståndet är vänsterns hittillsvarande svar på deras alienering ett dunkelt tal om ”svenska värderingar och att i någon mån belysa det gemensamma klassintresset, i sterilt marxistisk mening. Det är varken rätt väg eller tillräckligt.
Maya Angelou var bärare av en ursinnig och kompromisslös humanism och okuvlig fiende till all form av orättvisa.
Vi startar nu en öppen s-förening för att genom idéutveckling ta itu med denna verklighet och utveckla ett projekt som kan ligga till grund för en ny gemenskapstanke som är inkluderande nog att omfamna såväl arbetare i Grums och Järva, som tjänstemän på Södermalm. Men samtidigt en gemenskap sträng nog att kräva uppslutning kring vår rörelses ideal och i konflikt med kapitalismen och rasismen.
Historiskt har kampen för socialismen och feminismen inte varit framgångsrik för att den förts emot klassamhälle och patriarkat, utan för att den förts för jämlikhet och jämställdhet.
Lika lite som ”antirasism” och ”antinationalism” kan vara en framåtsyftande grund för samhällsförändring, klarar den historiskt konventionella vänstergemenskapen av att hantera hur ojämlikhet materialiseras idag.
Vår hittillsvarande förståelse av klassamhället och jämlikhet tillkom i en världsordning av industrialisering och nationalstater som i praktiken inte längre finns. När kartan inte längre stämmer överens med verkligheten kan vi inte förvänta oss att verkligheten ska anpassa sig.
Vänstern i allmänhet och socialdemokratin i synnerhet är i desperat behov av nya idéer och obekväma uppgörelser med tankemönster som stelnat.
Den amerikanska kulturarbetaren och medborgarrättsaktivisten Maya Angelou (1928– 2014) sade bland annat: »Nothing will work,unless you do.«
Ett mångbottnat budskap det kanske aldrig varit mer befogat att hämta inspiration från än för oss inom vänstern, just idag. Angelou var i främsta rummet inte en vänsterprofil. Hon var bärare av en ursinnig och kompromisslös humanism och okuvlig fiende till all form av orättvisa.
Hon avskydde ofriheten hennes lönearbete innebar, överlevde patriarkatets grövsta uttryck och vägrade underkasta sig rasismens tvingande konventioner. Mer än något annat var hon en gemenskapens förkämpe. I hennes anda organiserar vi oss.
Erik Arroy Ordförande, Angelou
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
