S måste gå från ord till handling

Integrationspolitiken kan inte separeras från arbetet med att stävja det segregerande klassamhälle som vuxit sig allt starkare.

Dagens Nyheter har gjort en granskning av effekter av och attityder till integrationspolitiken i Sverige. Det är glädjande att de flesta tillfrågade, 60 procent, är positiva till att ta emot invandrare och flyktingar. Men samtidigt är rädslan stor för att samhället inte klarar att ta hand om sina invånare.

Oron är befogad. Det är odiskutabelt att det behövs en bra integrationspolitik, för samtliga invånares skull, invandrade eller inte. Men integrationspolitiken får inte separeras från arbetet med att stävja det segregerande klassamhälle som vuxit sig starkare för varje år som gått. Inte minst under de åtta år som det nya ”arbetarpartiet” Moderaterna styrt samhällsutvecklingen.

Vad gör då det gamla arbetarpartiet Socialdemokraterna för att ta ett grepp om jobben, bostäderna och utbildningen? Frågor som är direkt kopplade till integrationen.

Inte tillräckligt dessvärre. Problemet är inte vackra visioner om ett samhälle för alla. Problemet är att det saknas konkret politik som utgår från den verklighet som en alltför stor del av befolkningen lever i, invandrad eller inte.

Bristen på konkret socialdemokratisk politik gör inte att vi riskerar att hamna i ett ojämlikt samhälle där de som har får ännu mer och de som inte har blir utan. Vi riskerar inte att långtidsarbetslöshet och långtidssjukskrivningar blir normaltillstånd eller att katastrofalt många lågutbildade ungdomar har en allt annan än ljus framtid framför sig. Vi är där sedan länge. Risken är att bristen på S-märkt praktisk politik befäster det.

Varför fungerar inte integrationen i Sverige? Kan det vara av samma anledning som det brinner och skjuts i Stockholms, Göteborgs och Malmös förorter? Kan det vara för att det inte praktiseras en politik som tar människors livsvillkor på allvar på de platser där inga hyresrätter finns att hyra, inga jobb finns varken att söka eller få, och där skolor tillåter att upp till 50 procent av eleverna misslyckas med att nå behörighet till gymnasiet.

Det räcker inte med ord om att man är för en ökad integration eller att det behövs fler bostäder. Det behövs en aktiv och konkret politik från Socialdemokraterna och regeringen om inte klyftorna ska öka ytterligare.

Att Stefan Löfvens regering inte har en integrationsminister, utan att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har ett särskilt ansvar för integrationsfrågorna visar att det finns en teoretisk förståelse för att jobben är en av nycklarna till integrationen för vår befolkning, invandrad eller inte. Men den förståelsen måste börja visa sig i praktiken.

Finns inga jobb, får jobben skapas. Finns inga bostäder, får bostäder byggas. Är utbildningen inte likvärdig för alla barn och unga, ska den göras det. I kommun efter kommun, i stadsdel efter stadsdel. Om visionen fortfarande är att alla ska med.