Jobbpolitik Att regeringen minskar budgetanslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser med 1,5 miljarder är förödande för arbetsmarknadspolitiken. Det skriver företrädare för Socialdemokraterna och LO.
2023 blir ett mörkt år för svensk ekonomi. Bedömare spår en sjunkande BNP och en stigande arbetslöshet. Allt fler varnar för att lågkonjunkturen blir långvarig. Hushåll, företag och samhället står inför en tuff tid. Det gäller inte minst de arbetslösa.
Erfarenheter från flyktingkrisen och covid-19 pandemin visar att tiderna i arbetslöshet blir längre när inflödet till Arbetsförmedlingen är stort. Det är inte konstigt. När arbetsbelastningen på en redan pressad myndighet ökar, i form av inskrivningsmöten, kompetenskartläggningar och beslut om ersättningar, försvinner personella resurser från stödet till långtidsarbetslösa.
Nedskärningsivern måste få ett slut. Kommande budgetar måste utgå från verkligheten och innehålla ambitiösa satsningar på jobbpolitiken.
Det som dock är anmärkningsvärt är att högerregeringen och Sverigedemokraterna i det här läget väljer att skära ned på arbetsmarknadspolitiken och därmed tillåter och rentav ser på när långtidsarbetslösheten ökar. Nedskärningarna blir än mer svåra att förstå om man läser Tidöavtalet som tar upp långtidsarbetslösheten som ett samhällsproblem som behöver lösas.
På grund av Tidöpartiernas beslut kommer budgetanslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser, som rymmer kostnader för arbetsmarknadsutbildningar, förberedande insatser och anställningsstöd, att ligga på 6,9 miljarder kronor 2023 – en minskning med 1,5 miljarder. Detta efter att de – då i opposition – drev igenom neddragningar med miljardbelopp även i förra årets budget.
Utvecklingen blir än mer påfallande om man jämför med 2018, det vill säga innan de högerkonservativa drev igenom sina första nedskärningar i arbetsmarknadsinsatserna, då Arbetsförmedlingen använde 13 miljarder. Att endast satsa drygt hälften av detta under ett lågkonjunkturår, när dessutom kostnaderna i samhället har skenat, är både obegripligt och oansvarigt. Färre arbetslösa kommer erbjudas insatser, vilket gör att arbetslöshetstider förlängs. En klok krispolitik vore i stället att använda tiden till att rusta arbetslösa, inte minst genom utbildningsinsatser, för jobb som skapas när konjunkturen vänder.
Det är också uppseendeväckande att Arbetsförmedlingen inte får mer resurser för att fullgöra sitt uppdrag när kostnaderna ökar och myndigheten redan har utmaningar med sin anvisningskapacitet. Förvaltningsanslaget minskar i stället de kommande åren. De minskade ambitionerna går tvärtemot regeringens mål om att minska långtidsarbetslösheten och att öka antalet deltagare i praktik.
Tidigare nedskärningar i förvaltningsanslaget har haft betydande påverkan på stödet för personer med funktionsnedsättning som i många fall är resurskrävande. I och med neddragningarna kommer sannolikt färre få det stöd som de så väl behöver, såsom lönebidrag, arbetshjälpmedel och personligt biträde. Är det verkligen en social utstötning av funktionsnedsatta som regeringen vill se?
Högerns lösning stavas nystartsjobb. Budgetposten för nystartsjobb uppgår till 8,1 miljarder år 2023, vilket kan jämföras med beräknade 4,6 miljarder 2022. Ökningen hänger ihop med tillfälliga förstärkningar av subventionen och med att de högerkonservativa ser nystartsjobb som en insats med goda resultat. Att övergångarna till osubventionerat arbete är högre för nystartsjobb än för andra lönesubventioner är dock inte förvånande när nystartsjobben bygger på en rättighetslagstiftning som gör att de träffar grupper med starkare arbetsmarknadsanknytning – personer som i många fall hade fått jobb ändå. Just eftersom de bygger på en rättighetslag är det troligt att medel för nystartsjobb inte kommer att nyttjas fullt ut när aktiviteten i ekonomin minskar.
Med andra ord riskerar de högerkonservativas beslut leda till en situation där medel för arbetsmarknadspolitiska insatser och Arbetsförmedlingens organisation inte räcker medan medel för nystartsjobb lämnas tillbaka. Det vore förödande, inte bara för arbetslöshetsbekämpningen utan också för legitimiteten för arbetsmarknadspolitiken.
Smekmånaden är över. Vi uppmanar regeringen att ta av de ideologiska skygglapparna och ta ansvar. Omfördelningar mellan budgetposter kommer vara nödvändiga. Nedskärningsivern måste få ett slut. Kommande budgetar måste utgå från verkligheten och innehålla ambitiösa satsningar på jobbpolitiken. En långtidsarbetslöshet som biter sig fast och ökar i lågkonjunkturen borde inte ligga i någons intresse.
Teresa Carvalho, vice ordförande och socialdemokratisk gruppledare i arbetsmarknadsutskottet
Serkan Köse, socialdemokratisk riksdagsledamot i arbetsmarknadsutskottet
Therese Guovelin, förste vice ordförande, LO
Adnan Habibija, arbetsmarknadspolitisk utredare, LO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
