Vi kan konstatera att alla de invändningar vi reste innan omregleringen nu har besannats: Priserna har inte sjunkit, tillgänglighet har inte förbättrats och kostnaderna för samhället har inte minskat. Någonstans vill man utbrista: Vad var det vi sa! skriver Lennart Axelsson (S), ledamot riksdagens socialutskott.
Vid halvårsskiftet är det tre år sedan apoteksmarknaden avreglerades. Det var ett helt igenom ideologiskt projekt. Man hade en lösning (avreglering) som sökte efter ett problem, istället för tvärtom. I de återkommande mätningar som görs av Svenskt Kvalitetsindex låg Apoteket före avregleringen i topp inom sektorn detaljhandel. Det var naturligtvis ingen tillfällighet att de borgerliga partierna inte gjorde något stort nummer av avregleringen i valrörelsen 2006.
Det var ingen hejd på vad en avreglering av apoteksmarknaden skulle kunna bidra till. Sänkta priser, fler apotek, bättre service, mer inspirerande för de anställda, småföretagsamhet med mera. Under utredningstiden inför avregleringen började man dock skruva ner löftena.
I grunden är det av stor betydelse för samhället att läkemedelsförsörjningen i landet är kostnadseffektiv och säker samtidigt som den är tillgänglig och lika för alla. Sverige hade redan ett sådant system. Helstatliga bolaget Apoteket AB hade ensamrätt på att sälja läkemedel och skulle täcka hela landet. Däremot rådde full och öppen priskonkurrens mellan läkemedelsbolagen om att få sälja sina produkter till Apoteket AB. Det var ett system med unikt låga kostnader i mellanledet och en mycket effektiv distribution. Systemet hade mycket låga påslag i apoteksledet (handelsmarginal) och därmed låga priser för apotekskunderna. Enligt OECD var det svenska apotekssystemet mycket effektivt.
Regeringens avreglering av apoteksmarknaden 2009 innebar att 600 av de 900 apotek som Apoteket AB hade såldes. För att öka lönsamheten höjde staten handelsmarginalen. De som köpte apotek fick inte lägga ner de första tre åren. Vilken aktör som helst kan också öppna helt nya apotek. Dessutom beslutades att receptfria läkemedel får säljas i vanliga affärer. Det är naturligtvis en stor fördel även om det måste ske med respekt för att det faktiskt handlar om just läkemedel. Men det gjorde också att apoteken tappade intäkter.
Resultatet efter tre år är att det har öppnats 300 nya apotek. Nästan alla dessa finns på orter och i områden som redan tidigare hade apotek. Nästan ingen har valt att etablera sig i glesbygd eller på orter som tidigare saknade apotek.
Nu visar en statlig rapport att det finns cirka 50 apotek, främst på landsbygden, som är olönsamma. Det privata Kronans droghandel är ett av de bolag som har flera apotek i glesbygden och de medger att apotek på mindre orter kommer att läggas ner nästa år på grund av dålig lönsamhet.
Konsumentverket redovisade sommaren 2011 att svenska konsumenter ger apoteken sämre betyg än de gjorde före avregleringen. År 2008 gav 95 procent av de tillfrågade apoteksmarknaden ett gott betyg, medan siffran 2011 sjunkit till 77 procent.
Trots fler apotek att välja på upplever alltså konsumenten att det blivit sämre. Fler uppger nu att de får vänta på sina receptbelagda mediciner när apoteken inte har dem på lager och det är fler som tycker att personalen på apoteken inte kan ge råd om de receptbelagda medicinerna.
Väntan på läkemedel är väl egentligen den enda överraskningen i den utveckling vi sett efter avregleringen. Men det är logisk. Lagerhållning kostar pengar och fler aktörer än tidigare ska dela på intäkterna. Inte konstigt att utvecklingen av apotekens verksamhet nästan helt handlat om att öka försäljningen av sidoprodukter (badbollar, solkrämer). Enligt myndigheten Tillväxtanalys har kostnaderna för samhället också ökat eftersom den ökade handelsmarginalen inte kunnat kompenseras.
Någonstans vill man utbrista: Vad var det vi sa! Men i det här läget kanske det gör varken från eller till. Vi kan i alla fall konstatera att alla de invändningar vi reste innan omregleringen nu har besannats: Priserna har inte sjunkit, tillgänglighet har inte förbättrats för dem som hade dålig tillgänglighet tidigare och kostnaderna för samhället har inte minskat.
Lennart Axelsson (S), ledamot i riksdagens socialutskott.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
