Socialdemokraterna måste lyssna på medarbetarna i den gemensamma ekonomin och inte vara en arbetsgivarmegafon, skriver Jonas Magnusson, ordförande Socialdemokrater för Tro och Solidaritet i Jönköpings Län.
Socialdemokrati är förändring, förbättring och utveckling. När vi stagnerar och inte förmå lyfta blicken tappar människor förtroendet. Inte bara för oss utan för de flesta politiska partier, med några undantag. Och mitt i allt ekonomiskt framsteg är det vad som håller på att hända hos människor.
Tomheten när hjulen snurrar på och jag inte upplever mig vara med på tåget. Komikern Schyffert som pratar i Skavlan om att vi aldrig varit mer rika än nu. Och prylarna som väller in över människor. Ibland över mig, men oftast över nån annan.
En förlorad ungdomsgeneration under Reinfeldt som har lärt sig att reform är synonymt med skattesänkningar, mer pengar till försvaret och företagen. I ett sådant läge är det socialdemokratins uppgift att visa på ett alternativ. Ett alternativ som ökar friheten, ger mod, och lindrar orättvisor för de stora delarna av befolkningen. Det var ett tag sen sist, men nu bör vi vara där. Jag vill bidra med två reformförslag som jag tror kan möta utmaningarna.
Gör tandvården till en del av kroppen.
För det första måste vi ta oss an arbetsplatserna i den gemensamma ekonomin. Det handlar om vården, skolan och omsorgen om barn och äldre, om de som jobbar där. Socialdemokraterna har under många år alltför ofta varit en arbetsgivarmegafon och med argument som »det är arbetsmarknadens parter som avgör löner och villkor i kommuner och regioner« låtsats som att det inte ofta är socialdemokrater som styr dessa giganter bland arbetsplatser.
Inte minst vårdupproret har visat på baksidorna av detta. Nu är tiden inne för att med riksdagen som delfinansiär, rusta upp dessa arbetsplatser. Det handlar om att lyssna på undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. På arbetsterapeuter, sjukgymnaster, vårdadministratörer. På barnskötare, förskollärare och lärare. Det handlar om att fråga dem själva vad de behöver för att få kunna utföra sitt jobb på det goda sätt de vill.
Jag hör dem prata om behovet att öka personaltätheten, antalet vårdplatser på sjukhusen samt att inte blanda och byta arbetsuppgifter för mycket. Efter en stund kommer också möjligheten att få hyggligt betalt. Lyssnar vi på dessa blygsamma röster och levererar förändring lockar vi också de framtidens välfärdsarbetare vi så desperat behöver.
För det andra måste vi minska enskilda människors bördor av kostnader när det gäller det mest grundläggande, vården: gör tandvården till en del av kroppen! Det är 2017 en världsfrånvänd tanke att behålla ett stenålderssystem där tandvården inte har ett högkostnadsskydd på samma nivå som övriga sjukvården. En sådan reform, som omfattar alla, kostar en bråkdel av de skattesänkningar som genomförts det sista decenniet. Det gynnar samtliga i befolkningen. Den minskar oro för ekonomi den dag tänderna bråkar för den äldre. Men den hjälper också unga vuxna, där S-MP-regeringen nu, som ett steg på vägen, ålagt regionerna att öka den avgiftsfria tandvården till 23 års ålder.
Genom att driva dessa två frågor offensivt på kongressen i vår och leverera, kan åtminstone något av missmodet i vårt land stävjas och tilltron till politik som kraft för förändring åter stärkas.
Socialdemokratin ska vara den ledande kraften i detta arbete. I god samverkan med andra, på båda sidor mittpunkten av det politiska fältet. Alla goda förslag finns ju som bekant inte hos oss även om vi ibland gärna vill tro det.
Jonas Magnusson, ordförande Socialdemokrater för Tro och Solidaritet i Jönköpings Län och ombud på S-kongressen i april.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
