Idén att marknaden skulle styra välfärden bättre än folkvalda strider mot demokratiska principer och riskerar att erodera viljan att betala skatt. Vi har varit naiva som trott att vinstintresset kunnat tyglas till att rimma med medborgarintresset, skriver S-ombuden från Stockholms stads partidistrikt Emilia Bjuggren (S) och Elinor Odeberg (S).
Välfärdsstaten är grunden för det socialdemokratiska samhällsbygget. En gemensam välfärd som finansieras efter förmåga och fördelas efter behov är en stor del av den framgångsrika svenska modell som vi är så stolta över.
Men denna modell är hotad av att vinstintresset släppts in i välfärden – ett intresse som står i direkt konflikt med välfärdens omfördelande intentioner.
Bakgrunden till den enorma privatiseringsvåg som skett i välfärdssektorn de senaste decennierna är komplex.
En viktig pådrivande faktor har varit starka borgerliga intressen. En annan är den ofta berättigade kritik som medborgare riktat mot stelbenta offentliga system, där individuella önskemål och krav på brukarmedverkan inte har kunnat tillgodoses.
Att tillåta vinstintresset som drivkraft inom välfärden har dock inte lett till den mångfald av utförare och inriktningar inom välfärdens verksamheter som många hoppades på.
Istället gick vi ifrån ett offentligt demokratiskt styrt monopol till riskkapitalägda storkoncerner, med begränsad insyn och öppenhet.
Sverige är världsunikt i avsaknad av regler och villkor för privat användning av offentliga medel i välfärden. Här har vi en bakläxa att göra även som parti
Idén att marknaden skulle styra välfärden bättre än folkvalda strider mot demokratiska principer och riskerar i förlängningen att erodera människors vilja att betala skatt. En fungerande välfärd förutsätter ett relativt högt skatteuttag.
För att det ska vara möjligt måste medborgarna vara säkra på att deras skattepengar används till det de är avsedda för. Det är förmodligen en starkt bidragande orsak till att åtta av tio idag vill begränsa vinsterna i välfärden.
Vi ser också regelbundet hur enskilda individer drabbas av att bolag som sätter vinstintresset främst tillåts verka inom välfärden. John Bauer-koncernen med över 10 000 elever gick över en natt i konkurs, trots att de fortfarande gjorde vinst på verksamheten.
Privata bolag inom äldreomsorgen har i regel sämre villkor för de anställda, trots att personalen är viktigast för kvaliteten. Senast i veckan avslöjades misstankar att privata kliniken Ultragyn utför omotiverade ingrepp för att det ger mer betalt.
Fri etableringsrätt för privata aktiebolag i skola, vård och omsorg genom LOV (Lagen om valfrihet) och lönedumpningskonkurrens genom LOU (Lagen om Offentlig Upphandling) är några förklaringar till den vilda västern som råder i dagens välfärd. LOU innebär dessutom att ideella, non-profit-verksamheter alltmer trängs undan till förmån för riskkapitalägda storkoncerner.
Sverige är världsunikt i avsaknad av regler och villkor för privat användning av offentliga medel i välfärden. Här har vi en bakläxa att göra även som parti – vi har varit naiva som trott att vinstintresset kunnat tyglas till att rimma med medborgarintresset. Erfarenheterna har visat oss att så inte är fallet.
Därför är en av de prioriterade frågorna för Stockholms stads kongressdelegation att den socialdemokratiska kongressen tydligt fastslår att beslutet från 2013 fortsatt gäller: Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd – inte till aktieägares vinstuttag. Vinstintresset ska inte vara styrande i välfärden.
Frågan bör lyftas inför väljarna som den vattendelare den faktiskt är mellan socialdemokrati och borgerlighet. Välfärden är ingen marknad.
Emilia Bjuggren (S) delegationsledare Stockholms stads partidistrikt
Elinor Odeberg (S) förhandlingsledare i välfärdsfrågor Stockholms stads partidistrikt
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
