Är du lönsam gamle vän, frågar sig den socialdemokratiske riksdagsledamoten Peter Persson med anledning av att SJ nu kräver 100 kronor extra av alla resande som inte har ett mobilt bank-id.
Socialdemokraternas tidigare och mångåriga partisekreterare Sten Andersson, brukade mana oss unga ombudsmän att prata barnomsorg och skola på pensionärsmöten. Samtidigt ville han att vi skulle prata äldrepolitik med ungdomar.
Det var osedvanligt kloka råd från en mycket framstående partisekreterare. Demokratin, eller jämlikhetens och solidaritetens grund, är inte vad jag får. Utan vad vi gemensamt erövrar. Det är socialdemokratins verkligt stora projekt — att bygga ett gemensamt samhälle. Alla ska med, hette det i en sentida socialdemokratisk valparoll.
Fast idag kan man undra om den parollen är giltig. En snabb teknisk utveckling och kostnadsbesparingar tar allt mindre hänsyn till de äldre i vårt land. Vi aktiva måste inse att bara strax över hälften av de mellan 61 och 70 år har mobilt bank-id. Bland de mellan 71 och 80 år är det var tredje och i åldern 81 år och äldre är det väldigt få som har mobilt bank-id.
Frågan om vem som tar ansvar, är lika allvarlig som den bristande respekten för de äldre.
Runt en miljon människor i Sverige har inte internet, merparten av dem är över 65 år och äldre. Dessutom är pensionärer en av de grupper i samhället som har sämst inkomster.
Nu har SJ »hela folkets järnväg« beslutat att alla som inte har mobilt bank-id hänvisas till ett betalningsalternativ med en extra avgift om 100 kronor. Visst är den digitala utvecklingen i grunden bra. Men det är orimligt att de som har svårt att hänga med, ska få sämre och dyrare service.
Många äldre känner en trygghet med kontanter. Vi måste ha respekt för att det finns människor som känner fruktan och oro för nätet eller kreditkortet. Deras tillvaro håller på att begränsas i spår av bankkontorsnedläggningar och igenmurade bankomater. I den mån det finns ett kvarvarande bankkontor, har det förmodligen upphört med kontanthantering.
Varför skall gamla människor som är oroliga för att själv ta ut pengar i bankomaten, få en sådan behandling? Dessutom vägrar bankerna i allmänhet att hantera inväxling av mynt och sedlar.
Det känns närmast som en fars när Riksbanken av miljö och säkerhetsskäl ger ut nya mynt och sedlar när banker motvilligt tar emot de gamla mot avgift.
Marknaden tar inga hänsyn till samhälleliga behov. Det visste vi sedan tidigare. Politiken finns faktiskt till för att reglera och kontrollera marknader. Men idag får man alltmer en känsla av att politiken hänvisar frågor till någon annan. En myndighet eller en styrelse är väl det vanliga alternativet, om det inte finns en utredning till hands. Vanligen är det då någon käck kommunikatör som uttrycker sig som skrift i vatten.
Frågan om vem som tar ansvar, är lika allvarlig som den bristande respekten för de äldre.
Peter Persson, riksdagsledamot (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
