Att en industri vill undvika skatter på sina utsläpp är inte konstigt. Svårare att förstå är politiker som vägrar att ta miljöproblemen på allvar och motverkar de höjda skatter som behövs för att minska flygets klimatpåverkan, skriver S-studenterna John Linde och David Stenvall.
Få kan ha undgått den senaste tidens hårdnande debatt om flygets klimatpåverkan.
Allt fler uttrycker en önskan att flyga mindre och resandet har med det förlorat sin tidigare självklara roll som statussymbol.
Tyvärr präglas diskussionen ofta av moraliserande. För många har miljömedvetenheten närmast blivit en livsstil, ett identitetsprojekt. Visst är den ökande medvetenheten fantastisk och utgör en kraft som bör användas
Men vi riskerar att slösa bort allt detta engagemang om det inte används på rätt sätt. För faktum är att vi trots moraliserandet flyger mer och mer, och släpper ut mer och mer.
Flygindustrin börjar mer och mer likna tobaksbolagen som under en lång och mödosam kamp mot forskningen till slut fick vika sig.
Regeringens flygskatt är därför ett utmärkt exempel på tydliga ekonomiska styrmedel som kan påverka människors flygvanor på riktigt, utan att vi enbart förlitar oss på konsumentmakt. Konsumentmakt som ett medel för samhällsförändring är tveksamt som det är men görs än svårare med bristen på tillförlitlig information som omger miljödebatten.
Hur kan vi undvika skadlig konsumtion om vi inte vet vad som är skadligt att konsumera? Den bristfälliga informationen är ingen slump eller en konsekvens av oenighet hos forskare, det är en konsekvens av ett medvetet kampanjande från de som inte har något intresse av att minska utsläppen.
Detta tydliggjordes härom veckan när Svenskt Flygs representant på Flygkanalen insinuerade att alternativa fakta ligger bakom politiska beslut och forskning på området. Att en industri vill undvika skatter på sina utsläpp är inte konstigt. Vad som är svårare att förstå är politiker som vägrar att ta miljöproblemen på allvar.
Allas favorit-provokatör Sara Skyttedal gav oss ett tydligt exempel med sina tweets om hur vi i själva verket borde flyga ännu mer. Skyttedal må vara medvetet extrem men tyvärr reflekterar hennes uttalanden ett felaktigt antagande många gör: att problemet kommer lösa sig självt. Ingenting kunde vara längre från sanningen.
Flygindustrin börjar mer och mer likna tobaksbolagen som under en lång och mödosam kamp mot forskningen till slut fick vika sig. Att få till stånd åtgärder mot rökning tog många år. Tyvärr har vi inte många år på oss när det gäller klimatet.
Miljöförstörelsen är inte ett problem som börjar och slutar vid individen och det kan inte lösas enbart genom individers moraliska godhet.
Vi har inte heller råd att vänta på att alla människor ska bestämma sig för att åka tåg i stället för att flyga. Miljöförstörelsen är inte ett problem som börjar och slutar vid individen och det kan inte lösas enbart genom individers moraliska godhet.
Verklig förändring kräver politik. Det är i sådana här situationer politiken fungerar som bäst; när den visar vägen för hur framtiden borde se ut med tydliga åtgärder.
Att lösa miljöproblemen kommer att vara svårt och det kräver att vi testar en rad olika lösningar. Vårt syfte är inte att förminska människors engagemang eller hävda att det bara går att lösa utsläppen på ett sätt, men vill understryka att konkreta politiska förslag måste vara en central del i en sådan lösning.
Regeringens kommande flygskatt är därför ett utmärkt exempel på ett ekonomiskt styrmedel som slår rätt. Moral i all ära men ofta är en skatt ett betydligt säkrare sätt att nå det resultat vi vill ha.
John Linde och David Stenvall sitter i S-studenters förbundsstyrelse
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
