Myten om den generösa svenska flyktingpolitiken bidrar till att bortförklara svenska kränkningar av migranters mänskliga rättigheter. Det skriver S-studenter.
Röda Korsets ”World Disaster Reports” visar att ofattbara 72 miljoner människor tvingades fly sina hem under 2012. Samtidigt i Sverige öppnade migrationsministern under hösten upp för skärpta krav på invandring och i partiledardebatten diskuterade man hur mycket invandring Sverige ”tål”. Vårt trygga nordiska land har fällts mer än 20 gånger i internationella domstolar för brott mot migranters mänskliga rättigheter. Det finns en myt om svensk migrationspolitik som knappast stämmer överens med verkligheten. När Sverige nu blir ordförande för Globalt forum för migration och utveckling är det hög tid för självrannsakan.
Vi lever i en villfarelse om den ”generösa svenska flyktingpolitiken”. Globalt sett är Sveriges flyktingmottagande litet. Förra året avgjordes 36 526 asylärenden i Sverige. Men endast 12 575 personer beviljades uppehållstillstånd. Av dessa kom 4 087 personer från Syrien. Närmare tre fjärdedelar av världens flyktingar hamnar i utvecklingsländer och enligt UNHCR var Pakistan, DR Kongo och Tanzania under 2011 de länder som tog emot flest flyktingar i världen, i relation till landets ekonomiska förmåga.
Fördomarna om den ”generösa svenska flyktingpolitiken” är farliga. De lyckas berättiga nationalistiska tendenser och de ger järnrörssvingande Sverigedemokrater luft under vingarna. De bortförklarar kränkningar av migranters mänskliga rättigheter med argument som ”vi kan ju faktiskt inte hjälpa alla”. Att Sverige har fällts hela 18 gånger i internationella domstolar för att ha avvisat människor till tortyr rimmar illa med vår migrationspolitiska självbild.
Allt oftare brister de svenska myndigheternas flyktinghantering och utredningsansvaret hos migrationsverket blir haltande på grund av resursbrist. Gannas, Hadilles och Alis uppmärksammade situationer visar hur godtyckliga besluten kan vara. De slår effektivt hål på myten om ”den generösa flyktingpolitiken” och orsakar upprörda känslor bland allmänheten.
Från politiskt håll är svaret alltjämt att ”det handlar om enskilda fall”. Fallen har dock blivit så många att de inte längre kan beskrivas som enskilda. Det är ett helt system av enskilda fall där solidaritet och respekt för mänskliga rättigheter sätts på undantag.
Vi måste sluta tala om den ”generösa” flykting- och migrationspolitiken. Det handlar inte om generositet. Det handlar om människors grundläggande rätt till säkerhet och trygghet, oavsett var man råkat födas. Liksom inom andra välfärdsområden måste kostnad versus generositetsdebatten ge vika för en fundamental diskussion kring vilka principer som ska styra vårt samhälle. Inom migrationspolitiken blir det extra viktigt då det handlar om personer som sällan har en röst i debatten, som saknar inflytande och som inte företrädes politiskt.
I år tar Sverige över ordförandeklubban i Globalt Forum för migration och utveckling. Mer än någonsin blir det aktuellt att fundera över situationen på hemmaplan. Som socialdemokratiska studenter tycker vi att det är självklart att solidaritet och respekt för mänskliga rättigheter ska vara ledord för flykting- och migrationspolitiken.
I dialog med Socialdemokraterna vill vi ta fram en ny, human och globalt ansvarstagande politik. En sådan politik är grundläggande för att motverka den växande främlingsfientligheten i vårt samhälle och samtidigt visa att humanitet och medmänsklighet alltid ställs i första rummet.
När vi inte har en regering som vågar ta ansvar för detta behövs en aktiv opposition. Vi får aldrig låta rädslan för ett växande Sverigedemokratiskt parti lamslå det politiska samtalet.
Magnus Nilsson, ordförande för det socialdemokratiska studentförbundet
Josefin Pasanen, medgrundare för nätverket “Den svenska hemligheten”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
