Supervalåret 2014 är nästan över. Det finns en del att minnas och annat som borde glömmas. Fast först och främst: Kom ihåg att rösta.
Debattexplosionen: Slutdebatt med partiledarna, duell mellan statsministerkandidaterna, och möjligen en ekonomisk debatt. Det räckte förr. Är det någon som ens vet hur många tv-debatter vi har haft i år? Sista dagarna har flera av partiledarna hängt på repen och sett trötta ut. Samtliga förtjänar en kväll med hämtmat, Netflix och ett glas rött.
Twitter: Blev outhärdligt efter semestrarna när avlönade partifunktionärer förvandlades till rättshaverister. Att två av de ihärdigaste recensenterna av alla debatter skulle vara utrikesminister Bildt och en pojkbandsidol från 1980-talet (Richard Herrey) var dock oväntat. Ribban är satt inför presidentvalet 2016, John Kerry och Jordan Knight.
Opinionsmätningarna: Färre än vanligt, spretiga och osäkra på slutet. Rekordåret var 2002, när de stora drakarna hade en egen varje dag. En spegling av tidningskrisen? Troligen. Vad tidningarna lägger pengar på i stället? TV-debatter! Vad som ersätter? Statsvetare som tolkar sönder de siffror som trots allt publiceras.
Atlantvind som mojnade: Antalet faktakollar och granskningar av partiledarnas påståenden är mer sällsynta. Är mindre resurser på redaktionerna återigen en förklaring?
Välkommen Atlantvind: Nya statistikbloggar i Nate Silvers anda som gör modeller, väger samman mätningar och förutspår. Sundells siffror, Botten Ada, trefyranio och Poll of polls gav nördarna något att somna och vakna till.
Ovälkommen Atlantvind: Redan 2006 satte M upp affischer i Sundbyberg med budskapet ”den här skolan vill inte vi stänga” utanför skolor som S självfallet ville ha kvar. Men 2014 går till historien som den smutsigaste M-valrörelsen på den här sidan kosackvalet. Lögner på affischer följdes upp med lögner i brev till villaägare i Stockholmsområdet – undertecknat av självaste Anders Borg. S tar smällen på kinden som vanligt. Frågan är hur många gånger till?
Taktikresonemanget: Katrine Kielos skrev en utmärkt, klok och balanserad text om att tänka till innan du röstar på FI. En riskdagskandidat för FI ryckte ut och kallade Kielos för ”fullständigt ägd karriärsosse” och undrade hur ”hon sover om natten”. Och exemplifierade därmed Kielos ursprungliga poäng.
Värmeslag: MP:s affischer föreslog varmare politik, fast temperaturbudskap är vanskligt när ditt parti är synonymt med global uppvärmning. Vem glömde att hålla huvudet kallt?
Namnet ger ledtråd: Vad heter kampanjbyrån som S jobbar med? Reform Act. Vilken byrå är de sprungna ur? Dear Future. Vad heter Socialdemokraternas valmanifest? Kära framtid.
Namnet ger ledtråd, fast tvärtom: Vad heter reklambyrån som gjorde Moderaternas kampanj som var full av uppenbara lögner? Honesty.
Vem betalar lögnerna? Moderaternas lögnkampanj i Stockholm kostade 24 miljoner kronor. M:s hela kampanjbudget för supervalåret – inklusive EU-valet – uppgår till 65 miljoner. Spenderade M en dryg tredjedel av alla pengar på en smutskampanj i Stockholm? Eller har de hemliga bidragsgivare? I bananrepubliken Sverige får vi inget veta.
Valrörelsens viktigaste artikel: Professor Sverker Sörlin om Jan Björklund i Magasinet Arena, om vi får säga det själva. Kanske håller Åsa Romson med. Hon lånade beskrivningen av Björklund som Bagdad Bob i en av alla debatter (vi minns inte vilken, tyvärr).
Frågorna som försvann: Arbetsrätt och arbetsmiljö. Sjukförsäkringen och de över 86 000 utförsäkrade. Vad Sverige borde vilja med EU. Samt världen utanför (Ukraina, Syrien, Irak) – med några få undantag.
Vad som diskuterades i stället: Anna Hedenmos märkliga hånskratt, en pall, en ”knuff” som inte var en knuff, en kolbit. Valfeber gör litet till stort.
Framsteg: Valaffischerna var överlag lika tråkiga som vanligt, även om V får pluspoäng för tydlighet. Men 2014 minns vi för en rad utmärkta valfilmer. S lyckades med skolfilmen, berättelsen om Löfvens resa från fosterbarn till statsministerkandidat (fast originalet om Bill Clinton från Hope är ännu bättre), samt tidsresan med oss människor tills vi blir 100 år.
Tankefigur: Reinfeldt ställde flyktingmottagande mot välfärdssatsningar, fick ytterst välförtjänt kritik och har riskerat sitt eftermäle. Men Expressen visade att Sverige alltjämt är unikt: Tabloiden till höger om mitten avslöjar rasism bland SD:s ledande företrädare i valspurten. Studera och lär, Storbritannien.
Spaning: Vilken partiledare avgår snabbast? Annie Lööf, som slapp frågor om Thatcher i SVT:s quiz, har stärkt sina aktier i valrörelsen. Men såväl Reinfeldt som Björklund och Hägglund hänger löst även vid en måttlig valförlust. Stalltips: Anders Borg drar snabbast och börjar jobba på Goldman Sachs, med inriktning mot Afrika, redan på måndag.
Vägval: Hur kommer Sverige att se ut om ytterligare fyra år med borgerligt styre läggs till de åtta vi har haft? Det är valrörelsens egentliga huvudfråga, och ni som har följt Dagens Arenas ledarsida vet att vi anser att en rödgrön väg med Stefan Löfven som statsminister vore bäst för Sverige. Kom ihåg att använda din rösträtt. Vi ses nästa mandatperiod.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
