Så extremiseras muslimer

söndagskrönikan Podden The Trojan Horse Affair visar hur enkelt skolor kan anklagas för extremism på falska grunder. Tanvir Mansur ser samma mönster gå igen i Sverige.

Vad hade hänt om Internationella Engelska Skolans klädkoder hade uppdagats i en muslimsk friskola istället för en engelskspråkig? I nästa andetag kan en sån sak leda till att anställda och elever anklagas för extremism.

Den granskande New York Times-podden The Trojan Horse Affair visar exakt hur det här kan fungera i praktiken. De undersökerfallet med ett fejkat brev om en påstådd “islamisering” av en framgångsrik skola i Birmingham i Storbritannien. Brevet skrevs 2013 och kallades The Trojan Horse Letter, och blev omedelbart förklarat som en bluff. Men trots det fick påståendena ett eget liv. Ryktena gick hela vägen upp till regeringen, som till slut formade sin anti-terrorstrategi, Prevent, delvis baserat på anklagelserna i brevet.

Podden är väldigt personlig. Perspektivet kommer från två journalister. Brian Reed – producent bakom kända granskande poddar som Serial och S-Town –och Hamza Syed, som har vuxit upp i Birmingham och som själv är muslim. Syed har, som så många andra, levt med konsekvenserna av islamofobin som följde händelserna.

Med en bred definition av “extremism” kan i praktiken vemsomhelst anklagas för att vara radikaliserad.

Hela skandalen utspelar sig i en förort till Birmingham som heter Alum Rock. En stor del av invånarna har ursprung i Pakistan och tillhör arbetarklassen. Många är muslimer, med olika inriktningar inom islam.
I podden presenteras Tahir Alam, en av huvudkaraktärerna i det fejkade brevet, som var ordföranden för skolstyrelsen i Park View School. Innan han börjar jobba där, har grundskolan försummats helt, och skolresultaten sjunker till 4% godkända betyg. Under hans år i styrelsen höjer de resultaten till 71%. Alam har en egen approach, som utgick från att inte motarbeta elevernas religiösa och kulturella identiteter. Han tar in lärare som delar deras bakgrund för att de också kan vara förebilder.

Brevet säger att Tahir Alam och hans kollegor skulle infiltrera skolsystemet inifrån, som ja… en trojansk häst. Planen är, enligt brevet, att de ska ta över en skola i taget i Birmingham, genom att avsätta rektorn, och införa sin “salafistiska agenda”. Den dåvarande utbildningsministern Michael Gove, som vet att brevet är en bluff, väljer ändå att agera hårt.

Istället för att skicka en utredare från skolans värld, skickar han Peter Clarke, en pensionerad polis som blev anti-terrorexpert. Clarke och hans team undersöker skolorna i Birmingham, även om de inte pratar med lärare och elever direkt. De hittar inga tecken på terrorism, radikalisering eller våldsbejakande extremism.
Däremot hittar de att Tahir Alam var engagerad i flera muslimska organisationer och har jobbat på flera skolor, praktiskt taget hans CV. Med islamofobiska glasögon kan vemsomhelst vara en extremistisk infiltratör, om den har “kopplingar” till olika föreningar och personer. Just ordet “kopplingar”, som är så vanligt i den svenska debatten.

Hela landet involverades i affären, och livet för brittiska muslimer förändrades det året. “Trojan Horse” blir ett begrepp som britter slänger sig med för att prata om radikalisering i skolor. 2015 blir Tahir Alam och 14 andra lärare förbjudna från att arbeta som lärare resten av livet. Skolväsendet i landet behöver nu undervisa i “brittiska värderingar”.

Prevent-strategin kräver att skolpersonal i hela Storbritannien blir spioner som ska ange elever som de misstänker ska bli radikaliserade. Bland annat en fyraåring som ritar en gurka. Läraren hör att pojken säger  “Cooker Bomb”, och anmäler det direkt till myndigheterna. Det visar sig att han faktiskt sade “cucumber”.

Den här strategin har lett till ett enormt misstänkliggörande av alla muslimer. Med en bred definition av “extremism” kan i praktiken vemsomhelst anklagas för att vara radikaliserad. Enligt The People’s Review of Prevent, som precis släppte en rapport om strategin, så kan de här anmälningarna skada elever och strida mot barns rättigheter.

Men vem skrev då The Trojan Horse Letter? Podden förklarar att mycket pekar på rektorn för en rivaliserande skola. Hon känner till alla detaljer kring skolorna, och ägnar stor del av brevet att påstå att “islamisterna” försöker ta över hennes verksamhet. Rektorn har inte blivit åtalad för brevet, men podden berättar hur hon också ska ha förfalskat uppsägningar från fyra lärarassistenter. Hon blev friad från de anklagelserna, delvis för att polisen använder det trojanska häst-brevet som bevis. Trots att alla vet att brevet var fejk, gör myndigheterna brevet till sanning.

Så här enkelt är det alltså att extremisera muslimer. Då går de från att vara engagerade medborgare till terrorsympatisörer som inte får delta i samhället. Allt baserat på hörsägen och ibland förfalskade vittnesmål. Det gör många även här i Sverige. Det betyder inte att vi inte ska jobba mot terrorism, utan att vi måste sluta kasta ut barnet med badvattnet.

Jag tror inte nödvändigtvis att Tahir Alam är en hjälte. Världen är inte svartvit på det sättet. Det är så klart möjligt att han har gjort flera misstag och att skolan har haft många problem. Då får kommunen hantera detta. Det är inte svårare än så. Men det kan inte vara rätt att förbjuda honom att jobba i skolor på grund av bevisat falska rykten.

Internationella Engelska skolan har strikta regler för att tjejer inte får ha korta kjolar eller urringning. Om det hade varit en muslimsk skola, hade det kallats extremism, och de hade granskats hårdare. Anklagelser om “islamism” är oftast det första många tänker på så fort det framkommer att en muslimsk person gjort något fel. Det är med de glasögonen som vi oftast bedömer muslimer. Vi måste se igenom den taktiken, och på så sätt skapa ett samhälle där ingen är dömd på förhand.

Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts.