Så får vi en vård fri från bemanningsföretag

debatt 1 januari i år skulle SKL vara oberoende av bemanningsföretag. Istället har andelen bemanningsanställda inom vården ökat med 4 procent, och kostat 17,7 miljarder från 2015 till idag. skriver Anna Inez Bergman, som här presenterar tre steg till en vård fri från bemanningsföretag ,

För två år sedan gick Sveriges kommuner och landsting (SKL) ut med målet att den 1 januari 2019 vara oberoende av inhyrd personal. Den dagen kom och gick utan någon större uppmärksamhet av misslyckandet, och faktumet att de faktiskt höjt andelen bemanningsanställda inom vården med 4 procent.

Varför är bemanningsföretag inom vården farligt och hur borde det se ut?

Den *senaste rapporten från SKL berättar att den totala kostnaden för inhyrd personal har ökat med 4 procent, eller 52 miljoner kr, samtidigt som tio av 21 landsting minskat sina kostnader.

Hittills är det beräknat från 2015 till idag, att SKL spenderade 17,7 miljarder kronor på inhyrd vårdpersonal. Sjutton komma sju miljarder kronor och det sista kvartalet är inte ens redovisat än! När SKL inte lyckas uppnå oberoende, hur bör det ske?

Detta är mina tre steg till en vård fri från bemanningsföretag.

• Steg ett: Gör bemanningsföretag inom offentlig sektor olagligt.

Bemanningsjättarna omsätter otroliga mängder pengar. Dedicare omsatte 2017 785 miljoner kronor, Bonliva 624 miljoner kronor e.t.c., listan är lång.

Visste ni att timlönen för en inhyrd läkare i genomsnitt är 30 procent högre än för en direkt anställd?

Vad är då problemet med detta? Jo, dessa företag skapar själva inget. De producerar inte. De tjänar alltså sjuhundra åttiofem miljoner på att matcha arbetskraft med arbetsgivare, på att ringa en person och säga “det finns ett gig åt dig på Villavägen 3 i Ulricehamn om 1 timma, går det bra?” och sen sköta administration och en medelmåttig HR-avdelning.

Visste ni att timlönen för en inhyrd läkare i genomsnitt är 30 procent högre än för en direkt anställd? Detta innebär att arbetsgivare betalar ca 30 procent mer i lön och utöver det betalas en avgift till bemanningsföretaget.

En inhyrd läkare kan alltså bli kanske 35-50 procent dyrare i realkostnad för landstinget och i sin förlängning – för skattebetalare. Skatter utgör 71,5 procent av landstingens intäkter.

Vården är alltså en allmännytta som finansieras främst av oss skattebetalare och av den orsaken borde vi få inflytande i spenderingen.

Därför är steg ett, att »LAS:a ut« bemanningsföretag. Gör dem sakta men säkert olagliga inom offentlig sektor med en nedmonteringsfas där landstingen tvingas trappa ner användningen tillsammans med, steg två!

• Steg två: Arbetskraft, hur får vi bot på bristen?

När vi lyssnar på vårdarbetares åsikter om yrket, vad är problemen?

1. Arbetstimmar, det är för långa pass.
2. Arbetsmiljö, det är för dåliga förhållanden. Sjukdomar, slitage på kroppen och stress.
3. Lönen.

Om det är något bemanningsföretagen har lärt oss är det att det finns andra sätt för arbetskraften att få anställning och att cheferna är beroende av oss.

Steg två blir således att införa sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Den största kritiken rör arbetsplatsen och slitage på hälsan. Sex timmars arbetsdag innebär kortare pass, mindre stress och slitage på kroppen vilket minskar risk för sjukdomar.

Arbetsmiljön måste vara högre prioriterad av arbetsgivare, inte bara som fördel för arbetstagare utan även cheferna.

Om det är något bemanningsföretagen har lärt oss är det att det finns andra sätt för arbetskraften att få anställning och att cheferna är beroende av oss. Det är helt enkelt dags att våra arbetsgivare slåss om oss, och inte vi om dem.

Detta bör dessutom reflekteras i lönen. Sjuksköterskor speciellt måste få högre lön och det måste näringslivet acceptera om vården inte ska gå i konkurs. När sjukhuschefer betalar chefer på bemanningsföretag går det bra med höga priser på arbete, men när det gäller direkta anställningar måste näringslivet ta sig i kragen och värna om vår allmännytta.

Steg två är att förbättra arbetsförhållanden för att ta tillbaka arbetskraften till, steg tre!

Jag minns en sommar när jag var super-rörlig med mina sju olika jobb – själv vill jag aldrig vara så rörlig igen.

• Steg tre: Vad händer med vår arbetsmarknad?

Säkra anställningar. Näringslivet avvisar säkra anställningar med argumentet att den hindrar rörligheten på arbetsmarknaden, och det stämmer. Men frågan är, vill vi ha rörlighet?

Jag minns en sommar när jag var super-rörlig med mina sju olika jobb – själv vill jag aldrig vara så rörlig igen.

Arbetsmarknaden har tidigare varit konstruerad efter fasta anställningar och nu upplever vi avregleringen av dem, inte tvärtom som politiker så gärna vill framställa det. Säkra anställningar inom vården ger både utrymme för höjd lön, att tryggare kunna byta jobb, att ha en fritid, bostad e.t.c..

Aftonbladet intervjuade den 25 april 2018 Eva Domander, ordförande i branschorganisationen bemanningsföretagen, där Domander hävdar att en inhyrd sjuksköterska kan tjäna över 30 000 kr i månaden, jämfört med 25 000 hos många landsting.

Problemet är att som inhyrd arbetskraft är det ytterst sällsynt att få en heltidslön eftersom du tar de pass du får, vilket sällan bildar en 40-timmarsvecka. Men om en lön på över 30 000 kronor är fallet, jättebra. Jag hoppas att landstingen lär sig den läxan från bemanningsföretagen och höjer lönerna.

Det är klart att arbetstagare hellre jobbar färre timmar i veckan med samma lön. På samma sätt borde det vara självklart för arbetsgivare att verksamheten effektiviseras med färre arbetstimmar och fasta anställningar.

Lär er av bemanningsföretagen, Sveriges kommuner och landsting!

Slutligen måste vi börja kräva ansvar. Vi ska inte acceptera att det vi gemensamt äger och brukar försämras, säljs utan vårt medhåll, eller att våra skattepengar går till överbetalda bemanningsföretag samtidigt som vården blir sämre.

Nej jag kräver ansvar av landstingen, att sköta det vi förtror dem med rättvist. Jag kräver kriminalisering av bemanningsföretag inom vården, precis som riskkapitalister inom skolan, och jag kräver att sex timmars arbetsdag ska införas för att underlätta vårdyrket och effektivisera verksamheten.

Anna Inez Bergman är masterstudent i ekonomisk historia

*Fotnot Efter jag sett statistiken tänkte jag »hur i hela friden har det blivit så här?!”« Kontrollräknade, det måste vara fel. Det är inte fel. Sjutton komma sju miljarder kronor på tre år, och det sista kvartalet är inte ens redovisat än! Jag övergav min ångest över vårt stagnerande samhälle för att, som den ekonom historiker jag är, göra en plan för hur SKL ska lyckas bli oberoende från inhyrd personal i vården.