Så får vi fler obehöriga lärare

Ledare För 10 år sedan var cirka 87 procent av lärarna i grundskolan behöriga, idag är siffran nere på 80. Trots att något måste göras för att bryta trenden, görs istället insatser som stärker den. 

I slutet av augusti släppte Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) rapporten Fokus på lärarna i det svenska skolsystemet. Det är en bra kunskapsöversikt, men med få nya förslag. Det handlar som så ofta om »bilden av läraryrket«, att »locka« obehöriga till vidareutbildning och att förbättra arbetsvillkoren.

Lärarbrist är inte en ny fråga, men trots år av högtidsord och satsningar är det uppenbart att ansträngningarna för att öka andelen behöriga lärare hittills misslyckats. Nedgången fortsätter.

Låt oss därför som ett tankeexperiment prova att formulera en politisk strategi för att göra tvärtom, en strategi för att få fler obehöriga lärare i skolan. Hur skulle vi göra? Antagligen skulle vi ta hjälp av marknadskrafterna och tre uppenbara förslag vore då att:

• Göra det mer lönsamt för arbetsgivarna – både kommunala och privata – att anställa obehöriga lärare.
• Minska riskerna för arbetsgivarna när de har obehörig personal.
• Försvaga de obehöriga lärarnas förhandlingsmöjligheter.

Kort sagt. Om vi gör obehöriga lärare till en personalgrupp som sänker kostnader, minskar risk och dessutom har en svag förhandlingsposition, kommer arbetsgivarna att svara på signalen. Obehöriga lärarna kommer att bli attraktiva för svensk skola.

Problemet är att det är närmast exakt vad riksdagen har gjort.

• En obehörig lärare har lägre lön, men ger skolan samma intäkter. Skolan med bara 50 procent behöriga lärare (sådana finns) får samma skolpeng som skolan med 90 procent.
• Skolinspektionen granskar visserligen löpande alla skolor, men det hör till ovanligheterna att det blir ekonomiska konsekvenser av just hög andel obehöriga. Skolinspektionen skriver själv att viten utdöms främst när det handlar om »skolans arbete för elevers rätt till en trygg skolmiljö och studiero samt extra anpassningar och särskilt stöd«.
• En obehörig lärare får enligt skollagens 2 kap 20 § inte tillsvidareanställas. Arbetsgivaren slipper bekymra sig om sådant som långsiktigt personalansvar, turordningsregler och annat som skapar trygghet för fast anställda.
• Facket kan inte driva frågan om fast anställning eftersom obehöriga lärare berövats den möjligheten i lag. (Numera finns det inte heller något lärarfack som accepterar obehöriga lärare som medlemmar.)

Ingen vill alltså ha obehöriga lärare, men politiken har ändå skapat en marknadsmekanism som gör dem lönsamma. Det handlar inte bara om att den obehörige läraren har lägre lön utan också om att en behörig lärare kostar pengar 12 månader om året medan obehöriga kan anställas
terminsvis eller 10 månader.

Utan åtgärder som syns i resultaträkningen blir det svårt att vända utvecklingen. Helst ska åtgärderna också bidra konkret till fler behöriga. Det krävs att arbetsgivare tvingas stå för vidareutbildning.

Det krävs att obehöriga lärare som vidareutbildar sig ges möjlighet till trygga anställningar. Det krävs fler utbildningsvägar som passar de som redan arbetar i läraryrket men saknar behörighet.

Vi kan idag inte klara oss utan obehöriga lärare, men det är bättre att de blir en dyr tillfällig lösning på vägen mot fler behöriga än att de fortsätter vara ett billigt och ökande inslag i skolan.