Hittills har svenska politiker inte lagt sig i Tesla-strejken. Vi kan inte utesluta att Elon Musk använder sitt inflytande över Donald Trump för påverka Tidöpartierna, skriver German Bender.
Vem är Elon Musk? Enligt Teslas hemsida vill han själv benämnas med titeln ”Technoking”.
Kingen av techno.
Och vem är jag att ifrågasätta det? Man ska ju acceptera vad människor själva vill bli kallade. Jag har inte för avsikt att förneka någon hens identitet.
Så vem är Technokingen? Är han fortfarande bara världens rikaste man, tillika marknadsmanipulatör, antifacklig entreprenör och Twittertroll?
Eller ska vi snarare betrakta honom som en politisk aktör i USA:s regering? Rentav en alltmer radikaliserad politisk opportunist som skamlöst lägger sig i andra länders inrikespolitik?
Ja, det ska vi nog.
Trappar upp provokationerna
Frankrikes president Emmanuel Macron tog bladet från munnen redan i början januari: ”Vem kunde för tio år sedan tro att ägaren till ett av världens största sociala medier-nätverk skulle stödja en ny, internationell, reaktionär rörelse och direkt lägga sig i val, däribland i Tyskland”.
Han fick omedelbart medhåll av Norges statsminister Jonas Gahr Støre.
Kort därpå kallade Storbritanniens premiärminister Keir Starmer anklagelserna från Elon Musks om att han inte skulle ha tagit sexuella övergrepp mot unga flickor på allvar för ”lögner och desinformation”.
En dryg vecka senare kom ett uttalande från Ulf Kristersson, i betydligt mildare ordalag.
Men Elon bryr sig inte, tvärtom trappar han upp provokationerna som den trollande Technoking han är.
Vi har alla sett hur han hälsar på folkmassor nuförtiden.
Och bara dagar före 80-årsdagen av befriandet av Auschwitz talade Elon Musk på det högerextrema partiet AfD:s valmöte och sa att det är ”för mycket fokus på gammal skuld och vi måste gå vidare från det”, samt att ”barn inte ska känna skuld för vad deras föräldrar eller till och deras farfarsföräldrar har gjort”, och ”det är viktigt att människor känner stolthet över att vara tysk”.
Kort efter talet kritiserades Musk skarpt av Tysklands förbundskansler Olaf Scholz, som med återhållen vrede sa att han var starkt ”kritisk till det Elon Musk sa om Tysklands historia” och att ”Tyskland har och kommer fortsätta ha ett ansvar”. Han kallade också Elon Musks stöd till högerextrema partier runtom i Europa för ”motbjudande”.
Även Polens primärminister Donald Tusk fördömde Musks uttalanden om Tysklands historiska skuld och sa att de lät ”bekanta och olycksbådande”.
Hans kollega Sławomir Nitras, minister för idrott och turism i den polska regeringen, gick ännu längre: ”Det går inte att rättfärdiga att någon vettig polack ska fortsätta köpa Teslabilar. Ett allvarligt och starkt svar är nödvändigt, inklusive en konsumentbojkott”, sa han i måndags.
Så vad betyder allt detta för Sverige och den pågående Tesla-strejken?
Jag har inget svar.
Men jag har en farhåga.
Nära band till makthavare
Efter att Donald Trump vann presidentvalet exploderade Teslas börsvärde. Elon Musks förmögenhet mer än fördubblades på bara några dagar, trots att inget i hans många företags produktionsmetoder, marknadsandelar eller teknik förändrades över en natt.
Aktievärdet speglar helt enkelt att marknaden ser hans närhet till Trump som en konkurrensfördel.
Detta är i grunden ett tecken på en kleptokrati – ett system där ekonomisk framgång inte beror på innovation eller affärsstrategi, utan på nära band till makthavare.
Historiskt har vi sett detta i länder som Ryssland, Filippinerna och Indonesien, där företag som är vänligt inställda till regimen belönas, medan de som hamnar i onåd krossas.
Nu till min farhåga.
Om USA styrs av en kleptokratisk logik och Elon Musk blivit en del av den politiska eliten, vilket förefaller otvetydigt, kan svenska politiker lockas att lägga sig i Tesla-strejken av ren geopolitisk pragmatism.
Man kan uppfatta det som en ren överlevnadsstrategi att stå på Elon Musks sida i konflikten, eller åtminstone inte uppfattas som hans direkta motståndare.
Vad ska statsministern svara när Donald Trump ser honom stint i ögonen och frågar varför han inte sätter stopp för den där förfärliga strejken som skämmer ut Tesla i hela världens ögon?
Det vore inget lätt samtal för Ulf Kristersson att ha med västvärldens mäktigaste och mest antifackliga statsöverhuvud.
Särskilt med tanke på att den regeringskonstellation Kristersson leder knappast kan kallas fackföreningsvänlig. Som Arbetsvärlden har visat anser samtliga regeringspartier att rätten till fackliga sympatiåtgärder bör begränsas (SD öppnar för en utredning).
Skulle ett sådant samtal äga rum är det inte osannolikt att stora delar hemligstämplas, liksom Kristerssons gratulationssamtal till Donald Trump efter presidentvalet i november. Kanske tog Trump upp strejken under det samtalet? Det är inte sannolikt, men inte omöjligt.
Ämnet kan också förts på när Ulf Kristerssons fru Birgitta Ed fick Elon Musk till bordsherre på en middag i samband med återinvigningen av Notre Dame i december. Vad de pratade om vet vi inte, men de såg ut att ha trevligt.
Skulle vara historiskt avsteg
Att Sverige behöver beakta Trump-administrationens transaktionella syn på internationella relationer märks redan på andra områden, som Dagens Nyheter rapporterat om vad gäller inköp av nya stridsflygplan. Detsamma gäller sannolikt svensk industri, då USA är vår tredje största exportmarknad.
Det vore inte första gången vår statsminister Kristersson böjde sig för en auktoritär ledare. Vi minns alla hur Ulf Kristersson beskrev en protest mot Tayyip Erdoğans odemokratiska regim som ”avskyvärd” och ”ett sabotage mot den svenska Natoansökan”.
Om Tidöpartierna skulle välja att ingripa i Tesla-strejken av utrikespolitiska skäl skulle det vara ett radikalt, närmast historiskt, avsteg från den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Att politiker tar ställning för en arbetsgivare vore ett allvarligt brott mot principen om partsneutralitet och att överhuvudtaget ingripa politiskt går emot principen om partsautonomi.
Förutom den inrikespolitiska krisen det skulle ge upphov till, vore det med stor sannolikhet en usel investering av politiskt kapital.
Både Trump och Technokingen är som bekant ombytliga och djupt opålitliga. Om Musk hamnar i konflikt med Trump eller om hans politiska inflytande minskar av andra skäl, skulle vi ha satt vår välfungerande arbetsmarknadsmodell på spel förgäves.
Sveriges arbetsmarknadsmodell bygger på långsiktiga relationer och tydliga spelregler, inte snabba politiska svängningar.
Om våra politiker dristade sig att undergräva modellen för att anpassa sig till en förhoppningsvis tillfällig världsordning där den som köpt sig maktens gunst gynnas vore det alltså inte bara principiellt förkastligt – utan också oerhört riskabelt.
Att USA:s ekonomi fått tydliga drag av kleptokrati betyder att ekonomiskpolitiska kalkyler måste beakta betydligt större personrelaterade risker än under mer normala omständigheter.
Det kräver ett långsiktigt tänkande och en tydlig moralisk kompass.
En bra start vore att fördöma Elon Musks agerande lika tydligt som hans europeiska kollegor gjort – innan han börjar lägga sig i svensk politik.
German Bender är utredningschef på Arena Idé
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
