debatt Med stora investeringsbehov i grön omställning, pensioner och välfärdens infrastruktur är det nödvändigt att hitta nya former för en mer expansiv ekonomisk politik. Svenska budgetregler medger flexibilitet, skriver Kajsa Borgnäs från tyska tankesmedjan Stiftung Arbeit und Umwelt.
De flesta beräkningar på hur vi dekarboniserar våra samhällen till 2050 tyder på ett investeringsbehov som ligger runt 1,5 procent högre än idag. Utbyggd järnväg, laddinfrastruktur för elbilar, gröna tekniker i industrin, massiv utbyggnad av vind- och solparker samt el- och vätgasinfrastruktur hör till de viktigaste områdena. På grund av investeringarnas omfång och karaktär krävs en kostnadsdelning mellan stat och företag.
En central fråga är därför hur staten kan skapa sig utrymme att investera mer samt hur ramverken bör se för att locka privat kapital till önskvärda investeringar, och det snabbt. Stockholms Arbetarekommun har efterfrågat en mer progressiv ekonomisk politik och S-föreningen Reformisterna har föreslagit mer lånefinansiering, fondmodeller samt en investeringsbudget med driftsbudget.
Detta kan låta radikalt, men tittar man närmare på staternas budgetregler ser man att ”ansvarsfull ekonomisk politik” kan se väldigt olika ut. Den tyska regeln om noll nettokrediter – det så kallade svarta noll – gäller teoretiskt för varje enskilt budgetår, vilket är en hårdare regel än den svenska regeln om att gå plus-minus-noll över en icke klart definierad konjunkturcykel. Samtidigt har finansministern i praktiken viss flexibilitet genom en separat investeringsbudget, där stora investeringskostnader kan spridas över flera år.
För finansiering av specifika områden används också olika fondmodeller. Under coronakrisen har staternas och EU:s normala skuldregler satts ur spel och de flesta konjunkturprogram finansieras delvis genom lån. Då dessa program även omfattar investeringar i grön omställning och digitalisering har de i praktiken karaktären av att vara kreditfinansierade, delvis separata investeringsbudgetar. Samtidigt pågår inom EU ett arbete med en så kallad grön taxonomi: en kriteriekatalog för gröna investeringar för privat kapital. USA och Kina utvecklar liknande system.
Med fortfarande låga eller negativa räntor och en växande mängd privat kapital som vill investera grönt är det helt riktigt att försöka hitta nya möjligheter att lånefinansiera viktiga framtidsinvesteringar. En modell är att skapa områdesspecifika fonder, exempelvis en ”omställningsfond”. Staten tar upp krediter och lånar ur fonden ut till företag som vill göra gröna investeringar, men som inte har egenkapital nog.
I gengäld för denna riskdelning tar staten ett aktivt eller passivt delägarskap, kanske tidsbundet och med en transparent governance- och exit-strategi. Genom andelar i en stor mängd företag och start-ups kan risker spridas och staten kan bygga upp en egen förmögenhet att finansiera framtida investeringar ur. Fonden kan antingen konstrueras som ren statsfond, eller öppnas för privata investorer.
Det är hög tid för den där sedan länge efterfrågade skatteöversynen, med fokus på hur moderniseringen av vår ekonomi kan finansieras progressivt.
Modellen bryter inte mot EU:s Maastrichtregler eftersom kreditfinansiering för delägarskap inte räknas in i de offentliga underskotten.
En annan variant – och med delvis annat syfte – är att staten tar upp relativt billiga krediter idag för att finansiera ett framtida, tidsbegränsat, investeringsbehov. Både för stora järnvägsinvesteringar och för att täcka ett växande underskott i pensionssystemet när efterkrigstidens stora barnkullar går i pension kan det vara relevant: utbyggd järnväg krävs för dekarbonisering av trafiksektorn till 2050 och av naturliga skäl sjunker pensionskostnaderna tillbaka inom ett par decennier.
Här ger staten ut skuldsedlar över en definierad period, och vet därmed exakt hur stora kostnaderna blir, och genom en fondmodell finansieras investeringar och utbetalningar över en längre, men alltså begränsad, tid.
Ytterligare mekanismer behövs för att locka privat kapital. Den tyska utbyggnaden av förnybar el har under 20 år kostat runt 450 miljarder euro – en summa som inte täckts av staten utan genom en avgift på slutkonsumenternas elräkningar. Numera används auktioner och så kallade differenskontrakt: de senare definierar ett pris för utsläppsminimerande investeringar vilket staten lovar att delvis täcka under en viss period. Genom sådana statlig-privata ko-finansieringsmodeller mobiliserar staten privat kapital in i de samhällsområden där en snabb teknikutveckling behövs.
I slutändan måste man också ge sig på skatten. USA:s president Biden planerar höjd bolagsskatt för att täcka sitt 1,9 biljoner dollar tunga investeringspaket. EU-kommissionen vill finansiera investeringar delvis genom den nyinförda plastskatten samt en ännu inte definierad ”egen intäktskälla” längre fram. I Tyskland diskuteras höjd skatt på de största inkomsterna och kapital och en ny koldioxidskatt har just införts.
Också i Sverige, med sitt relativt platta, numera mycket svårbegripliga och principiellt ofta motstridiga lapptäcke till skattesystem behövs en rejäl make-over. Det är hög tid för den där sedan länge efterfrågade skatteöversynen, med fokus på hur moderniseringen av vår ekonomi kan finansieras progressivt.
Ett decennium efter att Anders Borgs ande slutat spöka i Rosenbad, och med stora investeringsbehov i grön omställning, pensioner och välfärdens infrastruktur är det nödvändigt att hitta nya former för en mer expansiv ekonomisk politik. Till viss del kan denna rymmas inom gällande budgetramverk, eller genom en lätt omdefiniering av dessa.
Det fortfarande gynnsamma läget på kapitalmarknaden bör utnyttjas maximalt och så långt möjligt ”låsas in”, exempelvis genom olika fondmodeller. Innovativa (sam-)finansieringsmekanismer mellan privat och offentligt kapital krävs för att företagen ska våga ställa om. Ytterligare avbetalning på en redan extremt låg statsskuld är inte prioriterat.
Kajsa Borgnäs, chef för tyska tankesmedjan Stiftung Arbeit und Umwelt
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
