Så kan Strandhäll klara kärnavfallet

ledare Vad ska miljöministern säga om slutförvaring av kärnkraftsavfall den 27 januari? En kompromiss ligger nära till hands.

Häromdagen presenterade den nya miljöministern Annika Strandhäll två datum för den fortsatta hanteringen av kärnkraftsavfallet.  Den 22 december och den 27 januari ska besked ges om mellanlagret respektive slutförvaringen av avfallet.  Men vilka beskeden ska bli avslöjade ministern inte.

Vad hon bör säga det första datumet är lättast att gissa. Mellanlagret av avfall i Oskarshamn är på väg att bli fullt. Kärnkraftsindustrin trycker på för att få en snabb utbyggnad. En sådan behövs för att kunna driva de återstående reaktorerna ytterligare några år.

De snabbt växande elbehoven gör att det är klokt att de reaktorer vi har får fortsätta ett tag till

Vad vi än tycker om kärnkraften måste vi inse att den nuvarande elbristen och de snabbt växande elbehoven gör att det är klokt att de reaktorer vi har får fortsätta ett tag till.

Redan den tidigare miljöministern Per Bolund utlovade en utbyggnad av mellanlagret. Det kan Annika Strandhäll bara instämma i och konkretisera.

Några nya, små kärnkraftverk, som somliga drömmer om, ska det däremot inte bli. Det är för dyrt och tar för lång tid att bygga för att de ska kunna bidraga till att lösa den akuta klimatkrisen.

Men vad ska Annika Strandhäll säga den 27 januari? Det finns fortfarande frågetecken kring hur slutförvaringen av kärnavfall i Östhammar ska utformas.

Den nuvarande lösningen att avfallen ska inneslutas i kopparkapslar för att sedan sänkas ner i berget låter övertygande. Men praktiska prov har visat att kopparn kan spricka. Några forskare befarar därför att inneslutningen bara kommer att hålla i 100 år, när tanken är att vi ska skyddas från radioaktivt läckage i 100 000 år.

Kärnavfallsrådet, en tvärvetenskaplig instans som ska ge synpunkter till regeringen om hanteringen, har påpekat att de prov som gjorts inte skett med den sorts koppar som är tänkt att användas på riktigt.

Också andra delar av testerna har inte heller varit helt realistiska. Bland annat har man inte lagt in radioaktivt material i kapseln. Rådet har därför föreslagit att ytterligare prov ska göras.

För Strandhäll ligger en kompromiss nära till hands – att säga entydigt ja till att själva anläggningen för slutförvaring i Östhammar görs klar, men att sätta som villkor att ett antal mer realistiska prov med kopparkapseln görs.

Just nu närmar sig svensk politik ett riksdagsval och varje dag slängs det ut KU-anmälningar, hot om misstroendeförklaringar och anklagelser om ministrarnas privata tillkortakommanden. Går det att i detta läge föra en vettig debatt om frågor vars konsekvenser som kärnavfallet ligger tusentals år framåt i tiden?

Om regeringen väljer att föreslå nya prov med den kontroversiella kopparkapseln kan det inte viftas undan som ett försök att utifrån politiska motiv försena processen.

Det finns framför allt två skäl till varför frågan i vårt land dragit ut så väldigt på tiden – att forskarna grävt ner sig i två läger med olika bedömningar om säkerheten och att vår miljölagstiftning är juridiskt komplicerad. Ska kärntekniklagen gälla eller miljöbalken? Är regeringens bedömning överordnad mark- och miljödomstolen?

Men kärnavfallsfrågan är i grunden inte en fråga för experter. Det handlar om vitala samhällsintressen. Därför borde det vara dags att sluta trixa och försöka hitta ståndpunkter att enas kring.