Jessica Vikberg

Narkotikan är avgörande för gängkriminaliteten. Vi har förslag på åtgärder, skriver Jessica Vikberg, Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle.

Vart är vi på väg? I en rasande takt har allvarlighetsgraden ökat i Sverige där skjutningar, sprängningar och dödligt våld slår blint och lamslår likt ett terrorläge där ingen vet när eller var det smäller härnäst. Det som återfunnits i fiktion eller i andra länder långt borta har nu blivit en krass verklighet i vårt land, där ”hämnd, heder, knark och snabba cash” styr dem som riskerar många och oskyldiga människors trygghet.

Narkotika och narkotikabekämpningen är en central fråga i denna brottslighet. En nyckelfråga är hur vi ska kunna hindra nyrekryteringen och begränsa konsumtionen av narkotika. Få åtgärder som hittills presenterats av nuvarande eller föregående regering har kunnat hejda utvecklingen på ett märkbart sätt.

Noll prestige men gemensamma lösningar

 

Det har skett ett antal misstag längs vägen som banat väg för dagens situation. Men det finns lösningar.

Polisens omorganisation medförde en lägre effektivitet och ett minskat tryck mot den kriminella miljön. Den renodlade narkotikapolisen upphörde i princip under en längre tid. Upptäcktsrisken minskade både för ringa-, normal och grövre grad av narkotikabrott. Resultatet av Högsta domstolens sänkningar av straffen för grova narkotikabrott 2011 ledde till straffrabatter på upp till 50 procent. ”Synnerligt grovt narkotikabrott” användes inte i den utsträckning det var ämnat till från början. Varvat med detta har en normalisering av narkotika ägt rum där media, inte minst sociala medier, spelar en avgörande roll. Att dessutom vissa länder i EU är på väg att legalisera cannabis, i konflikt med FN:s narkotikakonventioner, har knappast mött någon reaktion allas från svenskt politiskt håll.

Av flera åtgärder som behövs för att mildra och läka läget föreslår vi dessa.

– Blivande och nyblivna föräldrar liksom tonåringar och tonårsföräldrar behöver upplysning om drogers skadlighet och om hur olika attribut används för att normalisera och glorifiera våld och droger på sociala medier. Desinformationen om droger flödar på nätet. En saklig information som når individen i det läge den befinner sig, BVC, MVC, skolan och hemmet är väsentlig.

– Det behövs bra manliga förebilder för ungdomar i riskzonen, inte ”gangsterrappare” och ”killarna på torget”. Inrätta föräldragrupper i kommunerna med fokus på pappor och förringa inte vikten av fritidsaktiviteter för barn och unga.

– Narkotika ska inte förekomma i skolmiljö. Skolan ska vara en säker arbetsplats för elever och personal. Information ska kunna delas mellan skola, föräldrar, socialtjänst och polis om det gagnar ungdomens framtid, varför en förändring av sekretesslagstiftningen behövs.

– SIS- och HVB-hem ska vara ställen där barn skyddas, motiveras och vårdas – inte skolas in i grövre kriminalitets eller plockas upp av kriminella element. För att kunna säkerställa säkerheten på hemmen behöver personalen ges möjlighet till visitation och möjlighet att kunna begränsa mobil-och datorkommunikation utan risk- och behovsbedömningar.

– Kriminalvården inklusive Frivården ska kunna säkerställa drogfrihet i verkställighet under övervakningstiden. Motivation och vård för dem med beroendeproblematik ska vara obligatoriskt.

– Den nationella läkemedelslistan, som diskuterats länge, behöver komma på plats nu. Narkotikaklassade läkemedel ska inte överförskrivas och preparat från substitutionsbehandling, sk. Laro, ska kunna kontrolleras bättre för att inte riskera läckage till den illegala marknaden.

– Återupprätta narkotikapolisen över hela landet, så att specialkompetensen samlas och återinrätta även arbetsmetoder som möjliggör att kunna nå ungdomar i ett tidigt skede.

För att vända den skrämmande utvecklingen och få färre unga i riskzonen att fastna i drogberoende och kriminalitet behövs ett paraplyperspektiv, noll prestige men gemensamma lösningar snarast.  Vart är vi annars på väg?

Jessica Vikberg, förbundsordförande, Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle