Så stärks ungas tillgång till kultur

debatt Den största utmaningen på kulturområdet handlar om kulturens snedfördelning. Barn och ungas bristande tillgång till kultur måste därför åtgärdas, skriver Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Lawen Redar.

Just nu pågår Sveriges största och viktigaste konvent för kulturpolitik, Folk och Kultur i Eskilstuna. I fyra dagar kommer över 125 programpunkter om demokrati, integration, folkbildning och kultur att diskuteras. Men hur står sig egentligen landets kulturpolitik? Främjar den allas möjligheter till kulturupplevelser, bildning, ett levandekulturarv och barn och ungas rätt till kultur? Hur ser framtiden ut när det ekonomiska utrymmet blir allt mer snävt?

De sammanlagda medlen till kulturområdet uppgick år 2017 till drygt 28 miljarder kronor om man räknar ihop staten, regionernas och kommunernas insatser. Det motsvarar 2 793 kronor per invånare. Staten står för 43,6 procent av de offentliga utgifterna för kultur, medan regionerna står för 15,7 procent och kommunerna för 40,7 procent. Tittar man över tid kan man konstatera att kulturens andel av budgetarna står sig relativt stabil. Variationerna har främst varit relaterad till den övergripande ekonomiska situationen framför politiska nedskärningar. Men när nu SKR signalerar att regioner och kommuner står inför omfattande ekonomiska utmaningar sett till skatteunderlagets svagare utveckling, behövs en seriös diskussion om vad detta skulle innebära för landets kulturliv. Men allra främst, hur detta kommer att drabba våra barn och unga.

Det finns en tydlig korrelation mellan kulturutbud och god BNP-tillväxt.

Den största utmaningen på kulturområdet handlar om kulturens snedfördelning. Trots omfattande insatser vet vi att den offentligt finansierade kulturen främst tillkommer grupper med hög utbildning, hög inkomst eller barn till föräldrar med motsvarande bakgrund. Skillnaderna i befolkningens tillgänglighet till kulturverksamheter varierar också beroende på geografi. Här ser vi tydliga skillnader mellan stad och land och skillnader mellan områden inom storstäderna. Görs inget åt detta kan den nationella kulturpolitikens målsättningar och legitimitet komma att ifrågasättas.

Vad gäller barn och ungas tillgång till estetik, kultur och bildning finns specifika nationella mål. Konstnärliga och kreativa uttryck är viktiga för barn och ungas lärandeprocesser och forskning visar att bristen på densamma rimmar illa med samhällsutvecklingen. Internationell forskning pekar på att olika former av kunskapsbaserat lärande i kombination med kreativa förhållningssätt stärker människors olika förmågor. Det finns också en tydlig korrelation mellan kulturutbud och god BNP-tillväxt. Den konstnärliga produktionen och kulturindustrier har kommit att bli allt viktigare för tillväxt och jobb. Men ytterst handlar det förstås om förmågor och värderingar vi vill att unga ska få med sig i livet som goda samhällsmedborgare.

För en likvärdig tillgång till kultur för barn och unga kommer vi att behöva:

• Uppvärdering av de estetiska ämnenas status i grundskolan
• Återinföra de estetiska ämnena som obligatoriska i gymnasieskolan
• Förstärka grundskolorna- och gymnasieskolornas tillgång till bibliotekariebemannade skolbibliotek
• Garantera det nationella utvecklingsbidraget till landets alla kulturskolor
• Se över skolornas möjlighet att ta del av musik-, teater-, bio- och museumbesök som en del i skolundervisningen
• Förbättra tillgången till idrottsanläggningar, medborgardrivna mötesplatser och kultur- och folkbildninglokaler i bostadsområden som saknar dessa

Lyckas vi inte att åtgärda barnens bristande tillgång till kultur och bildning utsätter vi inte enbart kulturpolitiken inför ett legitimitetsproblem, vi kommer att försämra förutsättningarna för barn och ungas rätt till kreativa möjligheter. Barn och ungas bristande tillgång till kultur måste åtgärdas. Jag hoppas att samtalen på Folk och Kultur kan vägleda oss i hur vi åstadkommer detta.

Lawen Redar
Kulturpolitisk talesperson (S)