Så stoppar vi kriminaliteten

Fler poliser och snabbare lagföring är ett måste för att stävja kriminaliteten. Samtidigt kan det förebyggande arbetet inte nog poängteras.

Förra veckan mördades fem personer i Stockholm inom loppet av två dygn. Det rapporteras varje vecka om gängrelaterad kriminalitet, skjutningar, mord. I Stockholmsregionen uppskattar polisen att det finns cirka 500 aktiva våldsbrottslingar, i 49 löst sammansatta grupperingar. Hittills i år har 17 skottlossningar ägt rum, sju har dött, 14 skadats och totalt utreds 47 mord och 57 mordförsök.

De tre häktade för det brutala dubbelmordet i Hallonbergen förra veckan, är 16, 20 och 21 år. En 15-åring greps också, men släpptes. Det är hårresande att i TV4 höra kriminalkommissarie Fredrik Gårdare konstatera att det är vanligt att inblandade i våldsbrotten är tonåringar som haft en otrygg uppväxt och som tidigt dras in i kriminella kretsar för att omgående hamna i grov kriminalitet. Han avfärdar ropen på hårdare straff som en lösning, det är inget som avskräcker de kriminella.

Bilden bekräftas av en rapport från Brå som visar att offren vid dödligt skjutvapenvåld är yngre och i högre utsträckning arbetslösa jämfört med annat dödligt våld. Våldet sker också oftare i områden som samhället definierar som präglade av utanförskap och att majoriteten av fallen av dödligt våld sker inom ramen för kriminella konflikter. Intressant är att rapporten nyanserar bilden av skjutningarna som del av gängkonflikter och strider om marknadsandelar. I stället hämnas man individuella upplevda kränkningar och oförrätter.

Brott och straff har seglat upp som en viktig väljarfråga. Tills utvecklingen bryts ska den vara högprioriterad.

I vänsterpartisterna Staffan Norberg och Per Sundgrens debattartikel manar de till politisk handlingskraft och uppmanar den breda vänstern att inte enbart fastna i analyser av orsakerna till kriminalitet med ett tunnelseende i förebyggande åtgärder. Det behövs också att man agerar utifrån vad som sker, inte bara varför det sker: »När det skjuts och bilar brinner vill man nämligen inte höra att det är kapitalismen det är fel på. Man vill höra hur vi här och nu tänker stoppa skjutningar och vandalisering. Kan vi inte ge ett vettigt svar på de frågorna förtjänar vi inte heller väljarnas stöd«.

Vi måste göra båda sakerna samtidigt. Blicken måste höjas och resurser läggas på det långsiktiga, förebyggande arbetet kan inte nog poängteras. För våra barn och unga har inte bara en otrygg uppväxt, de har svikits av samhället som tillåtit en uppväxt som leder till kriminalitet. Ja, det behövs en skola som fungerar för alla, det behövs fritidssysselsättning för de unga och jobb för de äldre. Men just nu behövs också akuta åtgärder.

Det är bara att beta av område för område. Till att börja med, som Brå påpekar, bör högriskplatser och högriskpersoner punktmarkeras för att få bukt med handeln av illegala vapen. Parallellt med detta ska narkotika- och trafikbrott intensivt beivras. Snabbare lagföring är ett måste och straffen måste verkställas mycket snabbare.

Det behövs många poliser under lång tid på plats i de områden där brottsstatistiken är hög, både förebyggande och för att kunna ingripa, trygghetsskapande poliser som känner närmiljön och de personer som bor där. Få vittnen att känna sig trygga att vittna. Satsa långsiktigt på avhopparverksamhet som kan bädda för ett liv utanför kriminalitetens slutna värld, som det är alltför lätt att falla tillbaka i när inga andra alternativ tycks finnas. De pengarna som investeras är ingenting jämfört med vad ett fortsatt kriminellt liv kostar.

Brott och straff har seglat upp som en viktig väljarfråga. Det är det. Varje dag, varje månad varje år. Tills utvecklingen bryts ska den vara högprioriterad.