ledare Frankrike har sina Gula västar, Storbritannien sina Brexit-supportrar och Sverige har fått – Bensinupproret 2.0. Det vi nu behöver är en genomtänkt, långsiktig, klimatanpassad glesbygdspolitik som omfattar hela Sverige.
Folk på landet har ruvat länge på sitt missnöje, men nu har det blivit dags att ryta till. Facebook-gruppen som samlar protesterande mot dagens skyhöga bensinpris har över 300 000 medlemmar.
Ilskan är inte svår att förstå. Sverige är ett delat land. Landsbygden fortsätter att avfolkas och som en följd av det fördjupas varje år klyftan mellan stad och land. Dessutom pågår enligt forskare vid Linköpings universitet en konstant ”brain-drain”, ungefär som den mellan utvecklingsländer och industrinationer, där de som lämnar mindre orter för större i genomsnitt har högre utbildning och bättre kognitiv förmåga än de som stannar kvar, vilket förklarar de snabbt växande skillnaderna i ekonomiskt välstånd.
Trenden har pågått i decennier, enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) ända sen mitten av 1980-talet. För trots att Sverige växer är folkökningen koncentrerad till de större städerna och på glesbygden går utvecklingen ofta åt motsatt håll, särskilt nu när uppsvinget som en del mindre kommuner upplevde under flyktingvågen 2015 verkar ha ebbat ut.
Nu behövs det en berättelse om ett klimatmässigt hållbart Sverige som alla kan känna sig delaktiga i.
Med minskad befolkning försvinner skatteunderlaget, och då försämras offentlig och annan service, fastän skattetrycket på många småorter är högre än det i städerna. Om man till det nu lägger bensinpriserna, som i praktiken gör det omöjligt för många att använda det enda transportmedel som står till buds, bilen, känner många att måttet är rågat.
Nu behövs det en berättelse om ett klimatmässigt hållbart Sverige som alla kan känna sig delaktiga i.
För det räcker inte att som Magdalena Andersson (S) prata om att Sverige måste göra sig oberoende av hur Opec agerar eller av utvecklingen i Venezuela. Isabella Lövins (MP) råd till landsbygden att ”hänga med” på resan mot fossilfrihet, kan i sammanhanget upplevas mest som ett hån – särskilt om det inte följs upp med några konkreta löften om ekonomisk kompensation till landsorten.
Fast lösningen ligger förstås heller inte i lägre bensinpriser. Ur ett klimatperspektiv bör de snarast bli ännu högre, vilket Konjunkturinstitutet redan för fem år sen konstaterade i en utredning om hur Sverige kan nå målet om en fossilfri fordonspark.
Men i omställningen får det inte bli de som tjänar minst som ska stå för den saftigaste notan. I Kanada har man skapat en skatt som väckt uppmärksamhet i hela världen, den så kallade Greenhouse Gas Pollution Pricing Act. Det är en utsläppsskatt, ungefär som den koldioxidskatt vi har i Sverige. Skillnaden är att pengarna inte går till staten, utan direkt in på kanadensarnas konton. Glesbygdsbor får extra tilldelning. I praktiken blir det en omfördelning av resurser som kanske kan tillfredsställa till och med de argaste av bensindemonstranterna. Men ännu bättre vore en genomtänkt, långsiktig, klimatanpassad glesbygdspolitik som omfattar hela Sverige – en Ny Grön Deal, helt enkelt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
