Så tämjer vi valfrihetsmonstret inom skolan

Debatt Vi behöver inte helt förbjuda skolkoncerner från att göra vinst, eller ta bort det fria skolvalet. Det finns en gyllene medelväg som löser problemen med dagens ojämlika skola, menar läraren och skoldebattören Fredrik Lundin. 

Allt fler elever går i skolor där resurserna är knappa, och där föräldrarnas utbildningsbakgrund är låg. När de socioekonomiskt starka eleverna samlas i fristående skolor tillsammans med andra socioekonomiskt starka elever, ser vi nu att koncernerna allt
oftare effektiviserar med fler elever per lärare, och färre resurser till elevhälsan. Det kan de göra, för att eleverna som kommer till dem inte tar lika mycket resurser i anspråk som elever vars föräldrar är lågutbildade.

Detta ser vi numera exempel på i Internationella engelska skolan, dit alltfler barn till föräldrar med eftergymnasial bakgrund söker sig. I dessa hjulspår genereras undan för undan de allt fetare skattefinansierade övervinster som skickas till utländska riskkapitalbolag och som många väljare allt oftare ryggar för.

Att dela upp elever i olika lag, bra för sig, och dåliga för sig, var aldrig ett alternativ förr då den jämlika skolan upprättades. Nog för att det funnits stora klasser även förr, och att det varit diskussioner om hur pedagogiken ska utformas. Men att segregera elever på bra och dåliga skolor, samtidigt som det plockas ut vinster på skolpeng, det är ett alldeles nytt fenomen i det svenska skolsystemet.

Att segregera elever på bra och dåliga skolor, samtidigt som det plockas ut vinster, är ett nytt fenomen i det svenska skolsystemet.

Men var övervinsten överhuvudtaget ett självändändamål från början? Nej, idéburna friskolors berikande möjligheter var målet, och ingen av de dåvarande politikerna trodde nog att fler pedagogiska alternativ skulle vara av ondo när friskolereformen antogs av riksdagen 1992. Dagens skola och dess valfrihet, samt dess mer extrema syn på delaktighet gällande elevers rätt att bestämma över både form och innehåll, håller dock på att gå överstyr fullständigt.

Självfallet vill vi alla ha en demokratisk skola där alla elever får sin rätt till likvärdig utbildning uppfylld, men nu har vi gått för långt. Vi har skapat oss ett valfrihetsmonster. Detta monster kostar inte bara enskilda elever deras rätt till likvärdig utbildning, det innebär även att vi tillåter allsköns pedagogiska influenser helt okritiskt slå sina klor i vårt gemensamma skattefinansierade skolsystem. Mina förslag är nu följande:

• Idéburen verksamhet ska vara ett komplement till den allmänna skolan. Idéerna och metoderna i dessa skolor ska genomgå en särskilt tuff granskning av oberoende myndighet i syfte att se till att den aktuella metoden bygger på vetenskaplighet och beprövad erfarenhet.
• Idéburen verksamhet som inte håller måttet ska, med omedelbar verkan, förlora sina tillstånd att bedriva skola.
• Alla fria skolval ska bygga på informerade val, där en oberoende myndighet informerar elever och elevers föräldrar om delaspekterna beträffande rätten att välja en fristående skola. Informationen ska till exempel syfta till att i kronor och ören
  klargöra hur mycket av verksamhetens eventuella överskott som går till annat än ren skolverksamhet, t.ex. vinstutdelningar.
• Det ska råda platsgaranti på populära skolor gällande elever som har den aktuella skolan i sin geografiska närhet, en modern variant av närhetsprincipen.
• Elever med behov av extra resurser ska tilldelas dessa i ett särskilt riktat likvärdighetsbidrag som öronmärkts för anställning av relevant behörig personal.
• Elever med extraordinära behov ska tilldelas särskilda medel så att den kommunala huvudmannen kan placera eleven på skolor med särskilt anpassad pedagogik, vare sig dessa är externa eller kommuns egna.

Jag anser att det är dags att gå till botten med valfrihetens pris. En rik fauna av pedagogiska alternativ låter kanske bra, men om vi skrapar dessa på ytan, hur många kan fortsatt anses generera maximal samhällsnytta per investerad skattekrona?

Det är dags att reformera skolvalet till en betydligt mer samhällsnyttig modell där vi kan garantera alla elevers rätt till kunskap. Det hårda alternativet ifall vi inte kan nå fram till en högre likvärdighet, och en lägre grad av slöseri med skattepengar, är ju att backa bandet till tiden då det knappt fanns någon valfrihet alls i den svensk skolan.

Det jag pratar om är att låta nuvarande system braka samman totalt med en påföljande avreglering av allt vad valfrihet heter. Är de liberalt orienterade skolpersonerna beredda på en sådan betydligt hårdare väg än den jag föreslår?

Fredrik Lundin, lärare och skoldebattör.