Ledare Thomas Pikettys huvudpoäng är att mänsklighetens ekonomiska och sociala framsteg har en direkt koppling till konkret politik. Närmare bestämt till progressiv omfördelning.
Politik beskrivs ofta som en balansakt. Mellan det möjliga och det önskvärda, det omedelbara och det avlägsna. Men hur vi uppfattar möjligheternas spelrum skiftar över tid. Det som i går framstod som nåbart och självklart kan i dag kallas naivt, otänkbart.
I den franske nationalekonomen Thomas Pikettys senaste bok, ”A Brief History of Equality”, riktas blicken mot hur det jämlika samhället kan förverkligas. Genom en helikopterflygning över klassamhällets konturer, från 1780 till i dag, visar han hur förmögenheter och resurser koncentrerats eller fördelats över tid. Till skillnad från Pikettys tidigare verk, ofta på över tusen sidor, är den senaste boken mer av en appell till världens medborgare. En förbannad forskares stridsrop.
Sveriges 1900-tal skvallrar om möjligheterna
Pikettys huvudpoäng är att mänsklighetens ekonomiska och sociala framsteg har en direkt koppling till konkret politik. Närmare bestämt till progressiv omfördelning av resurser och förmögenheter. Framväxten av välfärdssamhället gjorde att allt fler fick möjligheten att ta makten över det egna livet. Tilläts blomma ut.
”A Brief History of Equality” sätter fingret på något viktigt. Myten om att innovation och framsteg springer ur den ensamme entreprenörens genialitet är lika djupt rotad som falsk. Det var i själva verket kollektiva investeringar i utbildning, välfärd och sociala system som gjorde att generationer av människor fick chansen. Att våga, att testa, att experimentera. När möjligheterna sprids till fler – inte bara den som föds med rätt föräldrar – ökar också hela samhällets välstånd.
Att lösa upp klassamhället, att öka jämlikheten, är varken ett utopiskt projekt eller något som behöver uppfinnas. Sveriges 1900-tal skvallrar om möjligheterna. Inom loppet av ett halvsekel gick landet från en fattig utpost i norra Europa till världens mest jämlika land.
Sedan gick det, av både ideologisk övertygelse och naivitet, som det gick. Marknadskrafternas locksång svepte över västvärlden, förtrollade politiker. Sedan 1980-talet har trenden vänt. De senaste decennierna har Sverige i stället haft de snabbast växande klassklyftorna i västvärlden.
Finanskrisen 2008 blev aldrig, som så många hoppades, ett definitivt brott med det nyliberala projektet. Oron och osäkerheten skapade snarare ett utrymme för högerpopulistiska partier att skifta debattens konturer, inte minst genom att slå in kilar mellan den som föds här och den som föds där.
Jämlikhet är tätt sammanflätad med frågor om makt och fördelning. Hur makt koncentreras till fåtalet. Hur fördelningen av resurser skapar astronomiska förmögenheter. Och hur kapitalismen eldar på klimatkris och ojämlikhet.
Samhället måste förstås som produkten av balansen mellan motstridiga intressen. Egenintressets förödande natur står mot allmänintresset. Ska utvecklingen vändas och politikens kompassnål vändas mot jämlikheten krävs reformer. Till exempel högre skatter på kapital och förmögenheter, en reglering av finanssektorn och ett slut på marknadsexperimenten inom skolan och vården.
Det vore inte bara önskvärt – utan i allra högsta grad möjligt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
