Sabuni har tappat kompassen

ledare Ambitionen med Sabunis ställningstagande för en moderatledd regering var antagligen att vara tydlig. Men vill man ge väljarna verklig tydlighet, måste Liberalerna förtydliga vilka frågor man kan tänka sig att kompromissa med Sverigedemokraterna om.

Det har gått en vecka sedan Nyamko Sabuni sumpade sitt partis möjlighet till inflytande inför valet 2022. Allt som krävdes var en debattartikel i Dagens Nyheter. Sabuni gjorde klart för både väljare och partimedlemmar att det är Ulf Kristersson som gäller efter nästa val, oavsett om det innebär beroende av Sverigedemokraternas stöd.

Därmed väljer man en annan väg än Centerpartiet som prioriterat motståndet mot Sverigedemokraterna, rört sig mot mitten och till och med kan tänka sig att sitta i regering med Socialdemokraterna efter nästa val. Annie Lööf breddar sina alternativ och förhandlingsmöjligheter, Sabuni målar in sig i ett hörn.

Efter beskedet har Kristersson knappast någon anledning att lyssna till liberala krav i en eventuell regeringsbildning. Sabuni har valt sida. Det ger inte mycket utrymme för Liberalerna att ställa ultimatum eller konkurrera med Åkesson om uppmärksamhet från det borgerliga alternativet.

När Liberalerna ingick i Januariavtalet var det å ena sidan en stor uppoffring – Allianssamarbetet skrotades, Stefan Löfven blev statsminister. Å andra sidan fick man ett i relation till väljarstöd oproportionerligt stort inflytande över regeringens politik.

Att påminna om att kompromissen gjordes för att förhindra sverigedemokratiskt inflytande över regeringen känns närmast banalt. Men Liberalernas nya position tar lättvindigt på tidigare uppoffringar. Det ger intryck av en farlig kortsiktighet i de politiska beräkningarna.

Jimmie Åkesson lär knappast ha något intresse av att ge med sig för liberala krav i förhandlingar om sakfrågor.

Dessutom är det häpnadsväckande att Nyamko Sabuni väljer att själv bidra till splittringen i partiet. En ledare med hennes förutsättningar borde snarare försöka samla ihop de få sympatisörer som finns kvar, förslagsvis kring ideologi snarare än praktiska frågor och ställningstaganden kring vilka man ännu inte kan veta några detaljer. Arbeta fram och stärk den gemensamma ideologiska kompassen för att förbereda partiet inför svåra beslut när tiden kommer för att fatta dem.

Ambitionen med Sabunis ställningstagande var antagligen att vara tydlig med vad eventuella liberala väljare kan vänta sig efter valet 2022. Förhoppningen är nog att vinna tillbaka de som blev besvikna på Januariavtalet och säkra ett par stödröster från högerblocket i samma veva.

Men vill man ge väljarna verklig tydlighet, måste Liberalerna gå in på fler detaljer om vilka frågor man kan tänka sig att kompromissa med Sverigedemokraterna om. En majoritet för en borgerlig budget är en förutsättning för att Kristersson ska kunna regera. Kan Sabuni tänka sig att förhandla fram en budget med Åkesson?

Det tål att sägas ett par gånger: Liberalerna har inte en bra förhandlingsposition. Jimmie Åkesson lär knappast ha något intresse av att ge med sig för liberala krav i förhandlingar om sakfrågor. Särskilt när han redan vet att Nyamko Sabuni gjort sitt val och tänker stötta Kristersson.

När Liberalernas partiråd, som består av partistyrelsen och ombud från hela landet, ska rösta om linjen den 28 mars riskerar krisen att fördjupas. En stark partiledare är inte en som kör över halva sitt parti. Sabuni borde försöka knyta ihop det lilla av Liberalerna som finns kvar, istället för att tvinga dem att ta ställning för eller emot en splittrande och än så länge teoretisk fråga.

Valresultat är svåra att förbereda sig på. När framtiden är osäker är ideologin en vettig kompass. Den var dessvärre inte särskilt närvarande i Nyamko Sabunis debattartikel.