ledare Nyamko Sabunis liberaler har insett att enda chansen att undvika en katastrof inför riksdagsvalet är att blicka framåt. Problemet är bara att flera av deras lösningar är så naiva.
När Liberalerna samlades i Linköping i helgen för sitt landsmöte kom Sifo med en ny opinionsmätning. Precis som förut ligger partiet still på 2,3 procent, klart under spärren.
Gav landsmötesförhandlingarna någon bild av vad det krisande partiet tänker göra för att inte åka ur riksdagen om nio månader?
Är det någon som tror att M och SD kommer att acceptera liberala krav om att inte röra u-hjälpen?
Förr, när Liberalerna kallade sig Folkpartiet, var man en central del av svensk politik. Det var härifrån många nya reformer emanerade, som grundskolan, särbeskattningen, familjepolitiken och att homosexualitet avkriminaliserades. Högern rasade och socialdemokraterna surnade, men det blev oftast som folkpartiet ville.
När nu dagens liberaler drabbats av en existentiell kris vill följaktligen somliga blicka bakåt. I en motion från Skellefteå till landsmötet konstaterar man att liberalerna saknar en egen linje. Därför efterlyser man en studie av äldre partiprogram för att man sedan ska ”klippa och klistra för att komma tillbaka till det vi står för”.
Dessbättre har Nyamko Sabunis liberaler insett att enda chansen att undvika en katastrof inför riksdagsvalet är att blicka framåt. Landsmötet fick ta ställning till en rad konkreta förslag för att till exempel lyfta utsatta områden ur dagens sociala stagnation och kriminalitet.
Det var en sakpolitisk offensiv som imponerade, även om landsmötesombuden underkände några idéer på rättsområdet, som anonyma vittnen och visitationszoner, trots att partiledningen skrivit ihop sig med högerpartierna om att genomföra detta.
Skolan var tidigare en av Liberalernas paradgrenar och där försöker man med en rad förslag att ta tillbaka förlorad mark. Men när det gäller friskolehaveriet, som upprör många borgerliga väljare, blev det bara mindre oprecisa skärpningar. Sabuni har sagt att ”de som driver friskolor ska göra det långsiktigt”. Naivt, närkraven på vinstutdelning omöjliggör detta. Hur ska man kunna vara långsiktig om man som Römossekolan i Göteborg tagit 13 miljoner av skolpengen och skickat dem till Somalia?
Partiledningen vann på landsmötet den infekterade debatten i regeringsfrågan, alltså om man ska kunna ingå i en regering som har stöd av Sverigedemokraterna.
Men att landsmötesutskottet var enigt och det inte blev någon omröstning betyder nog inte att frågan är löst, bara att ombuden inte vill bråka mer om något som riskerar att klyva partiet.
Ombuden hade också blidkats av partiledningen inför landsmötet med några skärpta villkor för regeringsmedverkan högerut. Inga kompromisser om asylrätten. Inget volymmål för flyktingmottagandet. Inte rubba på enprocentsmålet.
Men är det någon som tror att moderater och sverigedemokrater kommer att acceptera liberala krav om att inte röra pengarna till u-hjälpen?
Känslan av att liberalerna i praktiken målat in sig i ett hörn i regeringsfrågan stärks också av att Sabuni och hennes närmaste talar om den kommande regeringen som ”en liberal borgerlig regering”. Det är svårt att se hur Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson någonsin ska kunna rubriceras som liberala. Och hur ska ett parti som i dag bara når 2,3 procent kunna göra om högern och extremhögern till liberaler?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
