debatt De låga lönerna för akademiker i välfärdsyrken inom offentlig sektor beror på ett snävt skatteutrymme och en sammanpressad lönestruktur. Vi vill se en parlamentarisk utredning om vad välfärden ska omfatta och hur den ska bekostas, skriver Sacos ordförande Göran Arrius och samhällspolitiska chef Lena Granqvist.
Den stora löneskillnaden mellan könen beror på att kvinnor och män i hög utsträckning jobbar i olika sektorer. I vården, skolan och omsorgen är kvinnor i majoritet. Där är lönerna generellt sätt lägre än i privat sektor, där männen jobbar i högre utsträckning.
Ibland hävdas det därför att lönenivån i ett yrke är direkt beroende av andelen kvinnor.
En studie av Saco om löneskillnader mellan högskoleyrken visar dock att låga löner bara till en liten del förklaras av könsfördelningen i en yrkesgrupp och att fler män i dessa yrken därför inte kommer att påverka lönenivåerna nämnvärt.
Ett talande exempel är yrkesgruppen farmakologer. De flesta farmakologer jobbar i privat sektor, där andelen kvinnor är 75 procent och var fjärde person är forskarutbildad. I offentlig sektor utgör kvinnorna istället 56 procent och hela två av tre anställda är forskare.
Men trots att både männen och forskarutbildade är fler, är lönenivåerna i den offentliga sektorn lägre. I den privata sektorn, där kvinnorna dominerar, tjänar farmakologer i snitt 11 000 kronor mer i månaden.
I välfärdsyrken är löneskillnaden således marginell mellan en nyutexaminerad person och en som snart ska gå i pension.
Den viktigaste förklaringen till kvinnors lägre löner i välfärdssektorerna är den sammanpressade lönestrukturen. Det betyder att den högsta möjliga lönen ligger väldigt nära den lägsta.
I välfärdsyrken är löneskillnaden således marginell mellan en nyutexaminerad person och en som snart ska gå i pension. Erfarenhet och prestationer syns inte i lönekuvertet.
Den investering i högskolestudier akademiker gör hämtas inte igen på grund av dålig löneutveckling under yrkeslivet. Därför vill Saco se fler karriärmöjligheter, till exempel i form av chefsroller och nya specialisttjänster. För det krävs en aktiv och långsiktig arbetsgivarpolitik som tryggar kompetensförsörjningen.
På grund av sämre arbetsförhållanden och dålig löneutveckling inom yrken i välfärdssektorn har bemanningsbranschen ökat i stor omfattning. Det har belastat finansieringen av välfärden med onödigt höga kostnader. Pengarna borde istället användas för bättre löner och arbetsvillkor för anställda inom sektorn.
I ett längre perspektiv kan de låga lönerna äventyra hela välfärdens legitimitet. Redan idag har offentliga arbetsgivare svårt att rekrytera nödvändig kompetens. Behovet av akademiker inom välfärdssektorn kommer att öka drastiskt de närmaste åren.
Om rätt personal saknas, riskerar Sverige att stå inför en försämrad kvalitet i välfärden. Det urholkar förtroendet för den gemensamma sektorn. För att välfärdsyrken ska vara attraktiva måste arbetsgivare ha möjlighet att konkurrera med rimliga löner.
Att ständigt höja inkomstskatterna är inte en framkomlig väg.
En naturlig följdfråga blir hur höjda löner ska finansieras. I de flesta kvinnodominerade yrken betalas lönerna med skattepengar. Det oavsett om utföraren är ett företag, en kommun eller ett landsting. Att ständigt höja inkomstskatterna är inte en framkomlig väg.
När fler individer har ett jobb ökar även skatteintäkterna och välfärden tryggas. Därför behövs det fler arbetade timmar i ekonomin, inte färre.
Saco efterfrågar en grundlig skatteöversyn med ambitionen att skapa ett moderniserat skattesystem som ökar konkurrenskraften, stärker tillväxten och sätter fler människor i jobb. Där bör sänkt skatt på arbete vara en nyckelingrediens.
Det krävs dock betydligt fler insatser. Kostnaden för välfärden växer stadigt, även utan nödvändiga löneökningar. Det beror både på en åldrande befolkning och på ökade förväntningar från invånarna. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kommer välfärden att sakna 59 miljarder kronor år 2021.
Därför vill Saco se en parlamentarisk utredning som granskar vad framtidens välfärd ska omfatta och hur den ska finansieras.
Lönebildning ska aldrig vara en fråga för politiken; på svensk arbetsmarknad sköts den av parterna. Men landets folkvalda i kommuner, landsting och regioner är arbetsgivare till hundratusentals akademiker i välfärdssektorn.
Bristande kvalitet i välfärdstjänsterna riskerar urholka legitimiteten i systemet. Det är i allra hösta grad en politisk fråga.
Saco önskar därför besked från arbetsgivarna i välfärdssektorn om en långsiktig lönepolitik. Dessutom anser Saco att de politiska partierna måste ta sitt ansvar och tillsätta en utredning som kommer fram till hur välfärdens långsiktiga finansiering ska se ut.
Göran Arrius är ordförande Saco
Lena Granqvist är samhällspolitisk chef
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
