Att invandrares kompetens inte utnyttjas är ett gigantiskt slöseri. Arbetslösheten bland invandrade akademiker visar att integrationspolitiken har misslyckats. Det skriver Sacos ordförande Göran Arrius.
Den senaste larmrapporten från Högskoleverket visar att två tredjedelar av dem som får sin högskoleexamen godkänd inte jobbar med det de har utbildats till. Det är naturligtvis helt oacceptabelt.
Det är viktigt att invandrare kommer snabbt i arbete. Men lika viktigt är att de får ett jobb som motsvarar deras kompetens. Allt annat leder till samhällsekonomiskt slöseri och mänskliga tragedier. Varje år får Sverige ett nettotillskott på mellan 5 000 och 10 000 invandrade akademiker.
Ett sätt att komma tillrätta med slöseriet är att förbättra möjligheterna till anställningsbarhet för de som jobbar. Man ska inte behöva vara arbetslös för att gå på vidareutbildning och lära sig den svenska som exempelvis en lärare eller en jurist behöver.
Arbetskraftsundersökningarna (AKU) visar vilken potential som finns i gruppen invandrade akademiker. Sysselsättningsgraden låg 2011 på 75 procent, vilket är högre än för samtliga inrikesfödda i yrkesverksam ålder. Problemet är att det tar alldeles för lång tid innan de invandrade akademikerna får ett arbete som motsvarar deras kompetens, om de någonsin får det.
Anställningsbarhet till rätt kompetens borde därför vara en tydlig del i etableringsprocessen. I dag är invandrade akademiker lågprioriterade. De får jobb ändå och får därför stå tillbaka.
Det är dags att döda myten om att det finns ett vägval i insatserna mellan låg- och högutbildade invandrare. Tvärtom. När högutbildade invandrare går från ett lågkvalificerat arbete till ett arbete i nivå med deras kompetens frigörs arbetstillfällen för de med lägre utbildningsnivå.
Situationen för invandrade akademiker är bara ett av bevisen på att integrationspolitiken misslyckats. I dag delas ansvaret mellan massor av många myndigheter och utbildningsanordnare. Det leder in i en snårskog som är snudd på omöjlig att hitta i för den som behöver hjälp och där de ansvariga har svårt att dra gränser.
Projekt läggs till projekt, stimulansåtgärder hit, lite nystartszoner dit, allt samlas till ett oöverskådligt system där få eller ingen har något grepp över vilket stöd just den personen skulle kunna få för att få rätt jobb.
Saco anser att det är dags för ett omtag. En rejäl analys och sedan ett samlat grepp i enighet över blockgränsen.
En väl fungerande svenskutbildning är en grundpelare i en lyckad integrationspolitik. Sfi-lärarnas kompetens måste kvalitetssäkras, akademiker bör läsa med andra akademiker, undervisningen bör vara yrkesinriktad och kombineras med praktik på en arbetsplats. Incitamenten för att inrätta praktikplatser både inom Sfi och generellt bör höjas.
Arbetsförmedlingen måste förbättra sin service för akademiker generellt och utrikesfödda akademiker i synnerhet. Exempelvis bör nationell matchning och yrkeskompetensbedömning göras tillgängliga för invandrade akademiker som arbetar men som inte har ett jobb i nivå med sin kompetens.
En sammanhållen modell för validering för akademiker behöver också tas fram. Etableringsreformens tidsgräns bör i vissa fall kunna förlängas till tre år.
Det är dags för det politiska systemet att samla sig. Det duger inte att år efter år lakoniskt konstatera att integrationspolitiken är ett misslyckande.
Göran Arrius, ordförande för Saco
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
