Säg nej till Engelska skolan

Ledare Internationella engelska skolan vill att kommunerna tar hela risken när de etablerar sig i en ny del av Sverige. Det är orimligt, och i tider av coronakris sticker det än mer i ögonen att en privat skolkoncern som redan gör mångmiljonvinster vill kapa åt sig ännu mer av skattemedlen.

Frågan togs upp av Dagens Arena redan i slutet av förra året, och nu är det Dagens Nyheter som uppmärksammar konflikten kring engelska skolans etableringar.

I Trelleborg vill den moderata kommunledningen till varje pris att Engelska skolan ska etablera sig där. Men för att göra det kräver friskolekoncernen försäkringar och stöd. Det handlar om ett extra stöd utöver skolpengen på fyra miljoner till hyreskostnaderna. Dessutom ska kommunen ta över skolan och stå för kostnaderna om Engelska skolan inte kan göra en vinst och därför väljer att lämna kommunen.

Att ett företag kan plocka ut enorma vinster som helt finansieras av skatter, utan att ta någon reell risk för att skattemedel dessutom täcker upp även för förlusterna, kan inte någon dag i veckan betraktas som en marknadslösning.

De som försvarar det svenska friskolesystemet brukar hävda att marknadens mekanismer bidrar till att göra skolan som helhet bättre. Det påståendet bygger på en grav missuppfattning av vad en marknad faktiskt är för något. Att ett företag kan plocka ut enorma vinster som helt finansieras av skatterna, utan att ta någon reell risk för att skattemedel dessutom täcker upp även för förlusterna, kan inte någon dag i veckan betraktas som en marknadslösning.

Under de senaste åren har det kommit flera rapporter om den sortens krav från Internationella engelska skolan. Även i Kävlinge, Trelleborgs grannkommun, har skolan krävt en hyresersättning som ligger över genomsnittet för kommunens skolor. Engelska skolan agerar med andra ord som vilket annat privat företag som helst.

Om till exempel Biltema ska öppna en ny butik draggar de runt bland kommunerna i det aktuella området för att få de bästa villkoren. Markanläggningar, hyresrabatter och liknande. Här finns dock en avgörande skillnad. För en kommun är det inte ett alternativ att starta ett kommunalt alternativ till Biltema, däremot är det fortfarande relativt vanligt med kommunala skolor, som kunde utgöra ett rimligt alternativ till en friskoleetablering.

Att engelska skolan över huvud taget kan ställa krav av samma typ som Biltema handlar förstås om att skolan sedan starten för snart 20 år sedan byggt ett starkt varumärke. Det måste även de som hårt kritiserar skolan våga se. Engelska skolan är helt uppenbart attraktiv för många föräldrar och elever. Köerna till deras skolor är alltid långa. Kombinationen av striktare regler för eleverna och undervisning på engelska i de flesta ämnen har varit framgångsrik. Uppenbarligen har skolan fyllt ett behov i svensk pedagogik.

Sedan kan man med fog fråga sig om den attraktionskraften beror på att den verkligen lever upp till det föräldrar och elever hoppas, eller om skolans allmänna rykte räcker för att locka till sig dessa köer av sökande. Och i det sammanhanget kan det säkert spela in att deras skolor är kända för att sätta höga betyg. Enligt en studie från 2018 av Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi, sätter Engelska skolan och Kunskapsskolan flest glädjebetyg av alla skolor i landet. Mot den bakgrunden är det självklart svårt att mäta den verkliga kvalitén på undervisningen.

Oberoende av vilket är det inte rimligt att en privat friskolekoncern som nyligen rapporterade en kvartalsvinst på 56 miljoner efter skatt ställer kommuner emot varandra och bara går till den kommun som ger bäst villkor. Det skulle vara ytterligare ett steg bort från en skola med kunskaperna i centrum. Och det är något landets kommunpolitiker lätt kan styra undan ifrån. Det är bara att säga nej.