Säg nej till Lucia

Det säger något om vår tid att det inte ens går att skämta om bilden med “Säg ja till Lucia”.

Varje år vid den här tiden börjar personer i mina sociala medier dela en bild på ett luciatåg och texten: Säg ja till Lucia.

Det är mycket märkligt.

Vem säger nej till Lucia?

Jag har levt i 55 år och har nog faktiskt aldrig träffat på den åsikten i verkliga livet.

Då och då har det kommit nyheter om att folk är arga för att någon Lucia i något skoltåg eller något kommunalt tåg någonstans inte är blond och svensk, men även det blir ju alltid absurdt uppförstorat. De flesta är helt fine med den tradition vi har, och det sätt på vilket den utvecklas.

Lucia är ett kulturmarxistiskt woke-evenemang

På bilden som delas i sociala medier är alla blonda och vita, och där återfinns förstås hela idén med att göra en grej av den.

Man vill låta påskina att det finns ett hot. Skapa en debatt som egentligen inte existerar. Ungefär samma debatt som med jämna mellanrum uppstår när det gäller skolavslutningar i kyrkan eller att sjunga Den blomstertid nu kommer.

Alla ni som delar den där bilden bidrar därmed till den lögnen. Ni bidrar till att måla upp ett problem som är helt och hållet konstruerat, kanske i ryska trollfabriker.

Nu överväger jag att starta en kampanj mot Lucia. Bara för att.

Det vore ändå ganska roligt.

I en av de trådar som dök upp i veckan skrev jag ett inlägg om att jag var emot Lucia för att det är ett kulturmarxistiskt woke-evenemang som bara handlar om att låta syditaliensk kultur ta över den svenska.

Minst en person i tråden fattade inte ens att jag skämtade.

Hon skrev ett argt inlägg om att det minsann är en fin svensk tradition och att det bara är jag som tänker Syditalien när jag hör ordet Lucia.

Nåja, nu var ju Lucia från Syditalien, men ändå… det var ett skämt.

Att det finns personer där ute som inte förstår den saken säger något om vår tids samtalsklimat, där allt tas för gravallvar, och verkligheten är allt för bisarr för att göra satir av.