ledare Det går inte att plocka ut lite favoritreformer, hoppas på det bästa och blunda för det värsta. Ebba Busch och den nya högern har satsat allt på ett ohederligt maktspel, där Sverigedemokraterna har allt att vinna.
Att greppa den politiska debatten är handlar om att dechiffrera vad som sägs – och vad det egentligen betyder. Under Ebba Buschs tid som kristdemokratisk partiledare har den medvetet fluffiga retoriken blivit något av en paradgren. Sverige ska ha ”goda värderingar”, invandringen skapar en ”värderingskris“och vi behöver ett samhälle ”utan ondska och likgiltighet”.
Vad de semantiska dimridåerna egentligen betyder är inte alltid klart.
Men i samband med Ebba Buschs medverkan i Ekots lördagsintervju klarnade konturerna åtminstone något. Tidigare har svaret på hur en regering med Moderaterna och Kristdemokraterna ska vila mot Sverigedemokraternas stöd handlat om förhandlingar och kompromisser. Nu är tonen en annan. Enligt Busch delar Kristdemokraterna numera ”grundläggande problemformulering och grundläggande riktning på de stora politiska områdena” med SD.
Busch listar tre politikområden med goda chanser att partierna kan komma överens: sjukvården, migrationen och rättspolitiken.
De senaste åren liknar skiftet alltmer ett skenande, fartblint tåg.
Just vården är extra intressant. Sverigedemokraterna presenterar sig gärna som en tredje kraft i svensk politik, bortom höger och vänster. Men i själva verket står partiet inte bara långt till höger, SD vill också i grunden villkora sjukvårdens jämlikhetsprincip. I Arena Idés granskning av SD:s sjukvårdspolitik framgår det med all tydlighet att det skulle innebära att den bästa vården bara ska ges till svenska medborgare.
Häromdagen deklarerade moderatledaren Ulf Kristersson dessutom för att han är beredd att ingå avtal med SD om regeringsmakten, även om det innebär sverigedemokratiska tjänstemän på regeringskansliet. Det skulle ge partiet full tillgång till den lagstiftande processen.
Det är dags att släppa naiviteten. Sverigedemokraterna har en klar ideologisk linje där varje politikområde fungerar som en murbräcka för ett övergripande mål om ett radikalt annorlunda Sverige. Där splittring ersätter jämlikhet. Där rädsla och misstro skrämmer människor till tystnad. Och där på vilken sida om gränsen du råkar födas är det enda som betyder något.
Därför går det inte att plocka ut lite favoritreformer, hoppas på det bästa och blunda för det värsta. Ebba Busch och den nya högern har satsat allt på ett ohederligt maktspel, en dödsdans längs den vassa eggen, där Sverigedemokraterna har allt att vinna.
Ebba Busch säger det själv: ”självklart kommer Sverigedemokraterna vilja ha genomslag för sin politik”. Med ett läge där mätningarna ger KD 4 procent, jämfört med 18 procent för SD, är maktbalansen solklar.
Det intressanta är inte Ebba Busch som partiledare eller person. I själva verket är det direkt farligt när politiken reduceras till ett spelteoretiskt drama. Visst är det vettigt att granska märkliga husköp, men det får aldrig skymma sikten för reformer och innehåll. Hur partier skiftat form och färg – och hur deras politik avgör människors liv och frihet.
Kristdemokraternas och Moderaternas politiska metamorfos det senaste decenniet skedde till en början med små, knappt märkbara steg. De senaste åren liknar skiftet alltmer ett skenande, fartblint tåg. Mot det reaktionära och nationalistiska lägret, med en nymalen politik som ligger allt närmare Sverigedemokraternas.
All respekt för att partiledare vill ha makt. Det är liksom själva poängen. Men det vore åtminstone intellektuellt hederligt om Ebba Busch och Ulf Kristersson slutade skarva med beskeden och var ärliga med väljarna. Antingen tror de att SD:s kravlista ska nötas ner efterhand, eller så mörkar partiledarna medvetet vilken radikal kursändring en regering med SD skulle innebära. Vilket är egentligen värst?
Med all säkerhet är det som Konrad Adenauer, kristdemokratisk politiker och tysk förbundskansler under efterkrigstiden, beskrev det:
”En ofelbar metod för att tämja en tiger är att låta sig slukas av den.”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
