SALO: Fas 3 – arbetslinjens kärna

I ett samhälle där arbetslösheten och klyftorna hela tiden ökar är det systemet som bör ifrågasättas och inte människornas värde, skriver Henrik Lund, riksordförande.

I ett internt PM från Arbetsförmedlingen, som Dagens Arena skrivit om, menar man att fas 3 behövs för vissa personer även i fortsättningen. Detta trots att regeringen tidigare sagt att fas 3 ska avvecklas.

I promemorian skriver myndigheten att personer som ”står mycket långt från arbetsmarknaden och varken kommer att vara aktuella för extratjänster i välfärden eller kunna tillgodogöra sig utbildning” ska kunna anvisas till fas 3.

Arbetsförmedlingen tänker sig att dessa ”sysselsättningsplatser” ska betraktas som ett av flera verktyg ”för att bryta långtidsarbetslöshet”.

Ända sedan S-regeringen år 2000 införde den avskydda aktivitetsgarantin och sämre a-kassevillkor har arbetsmarknadspolitiken präglats av samma människosyn från både höger och vänster. Du har som arbetslös inte ett värde och måste aktiveras. Aktiviteten ska föra den ”ovillige” arbetslöse tillbaka in på den ordinarie arbetsmarknaden – en krympande arbetsmarknad på grund av ekonomiska orsaker och att man ersätter levande människor med teknik.

Argumentet är att det är bra för människorna att aktiveras. Man har dock inte frågat människorna själva då man inte tror att människors vilja att göra något finns. Samtidigt påtalar Arbetsförmedlingen i kontakten med medborgarna att det är individens ansvar att bli anställningsbar. Man går emot all forskning om människors utveckling som visar att individen behöver kunskap om sitt sammanhang, ha frihet att handla och uppleva mening i sammanhanget.

När Arbetsförmedlingen har en verksamhet som de hävdar hjälper människor fast människorna själva hävdar att den bryter ned människorna, tror Arbetsförmedlingen ärligt att det hjälper människorna?

Människor är sociala varelser och är därmed beroende av positiv bekräftelse för att känna sig tillfreds. Hur tror Arbetsförmedlingen att de som inte blir aktuella för extratjänster eller inte anses kunna tillgodogöra sig utbildning känner sig.

Sedan flera år har människor i fas 3 upplevt sig kränkta, utnyttjade och nedbrutna. Om Arbetsförmedlingen nu lyfter ut en liten grupp och talar om för dem, och det omgivande samhället, att dessa är ännu mindre värda än alla som tidigare varit i fas 3, kommer denna lilla grupp att känna sig lika utstött som många andra minoriteter i historien.

Dagens system är skapat i en tid när arbetslösheten definierades som låg. I ett samhälle där arbetslösheten och klyftorna hela tiden ökar, är det systemet som bör ifrågasättas och inte människornas värde. Vi borde diskutera vilka grunder samhället ska utgå från. När lönearbetet mer och mer förlorar sin roll på arbetsmarknaden är det dags att diskutera begreppet arbete och dess värde. Ska vi leva för att arbeta eller arbeta för att leva? Finns det alternativa sätt att fördela pengarna, som inte handlar om ”workfare”, när lönearbetet inte längre klarar det? Vill vi ha ett samhälle där politiken blir till känslokall byråkrati?

Ernst Wigforss sa: ”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka.” och ”Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”

Observera att han sa skapa, inte producera. Varför får fyra storbanker ikonstatus när de tjänar 100 miljarder på ett år samtidigt som Arbetsförmedlingen trampar på dem som har sämst status på lönearbetsmarknaden?

Borde vi inte kunna gå in i framtiden med en politisk vilja att skapa balans mellan arbete, livskvalitet och miljö?

Henrik Lund, riksordförande, Sveriges anställningslösas landsorganisation