“Samhällsgemenskap” osar på ett obehagligt sätt

Socialdemokratins nya tema har en dunkel historia och är något helt annat än solidaritet, skriver Carl Tham.

Samhällsgemenskap är socialdemokratins nya tema, förstår jag. Det kan tyckas vara oskyldigt men så är det inte. Det har en historia och den är tyvärr brun. Det var ett tema för konservativa och nationella krafter på 20-och 30 talen – samhällsgemenskap eller folkgemenskap som det ofta hette i det Nationella Ungdomsförbundets munnar: folkgemenskap istället för klasskamp och konflikter; istället för “tjafs i riksdagen” som borde berövas sin makt.

Det ter sig minst sagt säreget att i ett läge då det finns allvarliga hot mot den liberala demokratin, runt om i världen, så dammar socialdemokraterna av ett belastat begrepp som just hade demokratin som sin främsta måltavla.

Det kan inte bara glömmas bort ungefär som ”Framtidspartiet” och andra tidigare s-slagord som ingenting betytt

Sannolikt var de bestämmande i partiet inte medvetna om det. Men om man tar upp ett gammalt slagord kan det inte skada om man först tar reda på vad det historiskt stått för. Socialdemokratins ledning borde också ha begrundat hur det kan komma sig att SD:s ideolog Mattias Karlsson fiskat upp just detta begrepp ur 1900-talets brunn av anti-liberala och anti-socialdemokratiska ideologier. Det är ingen tillfällighet. Det har i ett sverigedemokratiskt tänkande en outsagd undertext – alla hör inte till gemenskapen.

Det förefaller som om s-ledningen inte vill se att det ideologiskt är en stor skillnad mellan socialdemokratins  ”solidaritet” och  ”gemenskap”. Solidaritet är mellan enskilda och över  klassgränser. Vi har till exempel socialförsäkringssystem som är solidariska med de som har de lägsta inkomsterna. Men ingen kommer på tanken att kalla försäkringskassan för en ”gemenskap”. Det är ett mycket mer emotionellt laddat ord och har en egen innebörd. Vi har gemenskap i föreningar eller bland fotbollssupporters eller i familjer. Samhället består av alla dessa gemenskaper och individer men är inte i sig en allomfattande gemenskap, särskilt inte politiskt – och bör inte heller vara det.

För några år sedan kallade sig partiet för ”framtidspartiet” och man lekte med tanken på namnbyte. Men nu skall man istället ha ”samhällsgemenskap” och verka för ett Sverige ”som det var förr”. Lägg därtill att partiet enligt idéskriften Tiden – påpekat av Ola Larsmo – bör låta mänskliga rättigheter stå tillbaka för att inte stå i vägen för välfärdspolitiken. Eller ”samhällsgemenskapen”, får man förmoda.

Det osar på ett obehagligt sätt. Man anar med detta att partiet vill krypa SD så nära som möjligt, ja ännu längre. Det är en riskabel politisk strategi. Ett historiskt belastat slagord med ett underförstått budskap kan också i vår tid få sin egen kraft, öppnar för rörelser i det ideologiska skuggriket. Det har hänt förr.

Temat är nu tyvärr lanserat och kan kanske inte bara glömmas bort ungefär som ”Framtidspartiet” och andra tidigare s-slagord som ingenting betytt. Det bästa som då kan göras är att de arbetsgrupper som nu tillsatts för att ge begreppet innehåll läser på historien och ger temat självsvåldigt en egen tolkning långt borta från den ursprungliga – och SD.

Carl Tham