Samhällskollapsen Apotekstjänst

ledare Skandalerna kring Apotekstjänst visar att något måste göras. Men det krävs mer än att bara kräva avgångar. Att privatisera tar en dag, att avkommersialisera kan ta flera år.

I torsdags kväll väcktes jag mitt i natten av min 84-åriga granne. Hon hade börjat blöda från näsan, och kunde inte få blodet att sluta rinna. Hon äter blodförtunnande medicin, och måste få läkarhjälp akut om hon blöder.

Min granne verkade inte särskilt skakad av allt blod. Hon var med om bombningarna av Helsingfors under världskriget och var krigsbarn i Sverige. Man får henne inte så lätt ur fattningen. Men den här natten var hon förtvivlad: var kan jag få hjälp? De har ju inte ens papper på sjukhuset! ropade hon medan hon stapplade runt i lägenheten på jakt efter en hushållsrulle att ta med.

Sådana här scener, och mycket värre, har utspelats i alla fem regioner som sedan början av oktober haft en ny distributör av sjukvårdsmaterial: Apotekstjänst AB.

När jag tar mig hem i gryningen tänker jag att det är så här samhällskollapsen ser ut.

Apotekstjänst jobbar på uppdrag av regionernas gemensamma varuförsörjningsnämnd. Nämnden köper in material från stora och små producenter i hela världen. Genom att köpa in tillsammans pressar de priserna på allt från plåster och plasthandskar till proteser och pacemakers. Apotekstjänst har vunnit uppdraget att ta emot leveranserna, bryta bulkförpackningar, sortera upp och transportera ut till de olika regionernas sjukhus, vårdcentraler och mottagningar.

Apotekstjänst vann upphandlingen i maj 2018. De har haft ett och ett halvt år på sig att förbereda sig. Misslyckandet är katastrofalt: leveranserna är så försenade att alla förrådsrum tömts. Det saknas kanyler, kompresser, katetrar. Sjukhusen går upp i stabsläge, i Uppsala tvingas man ställa in alla planerade operationer under tio dagar. Även canceroperationer. Människor drabbas av förlängd väntan, oro och smärta. Dessutom enorma ekonomiska skador. Hårfrisörskan som avbokat alla kunder under en månad inför sin operation får gå utan inkomst.

Men förtroendeförlusten är värst. Att inte kunna lita på att något så samhällsviktigt som leverans av sjukvårdsmaterial fungerar. Att systemet kan kollapsa. I fem regioner samtidigt.

På akuten har de material, kunde jag lugna min granne. Inte minst eftersom jag läst om den förutseende undersköterskan Maggan (vilken hjälte!) som bunkrat upp inför övergången till ny distributör. En av alla frågor är: hur kommer det sig att den kunskap som uppenbarligen fanns ute i verksamheten inte verkar ha nått ansvariga politiker? Vilken annan kunskap som kloka undersköterskor har går förlorad i vården idag? Varför hade hälso- och sjukvårdsnämnderna och sjukhusstyrelserna inga beredskapsplaner eller övergångslager? Varför övergick de fem regionerna till en ny distributör alla samtidigt?

På Akademiska sjukhuset i Uppsala fick min granne mycket riktigt snabb och kompetent hjälp (och även jag, som råkade göra en ”pappan i förlossningsrummet-svimning” i mitt nerblodade nattlinne. Material som behövs i det läget: en brits och ett glas blandsaft).

När jag tar mig hem i gryningen tänker jag att det är så här samhällskollapsen ser ut.

När en gammal, blödande människa tvivlar på om hon kan få hjälp. På ett av Sveriges största sjukhus.

Och jag delar så mångas ursinne.

Avgå alla!

Feta böter!

Problemet är att det inte skulle lösa något.

Enligt uppgifter till Dagens Nyheter innehåller avtalet med Apotekstjänst bestämmelser om vite vid förseningar. 40 kronor per artikel och tillfälle. Det är riktigt feta böter, Apotekstjänst skulle ganska snart gå i konkurs. Men vem ska då distribuera sjukvårdsmaterial? Dessutom: samma Apotekstjänst har ett om möjligt ännu mer kritiskt uppdrag: de är ansvariga för distributionen av dosförpackade läkemedel.

Att kräva politikers avgång är inte heller särskilt konstruktivt. Det är ny mandatperiod, de som tog besluten är inte kvar. Dessutom verkar de ha följt regelverket.

Problemet är systemet.

Här är några slutsatser.

Det måste vara möjligt att ha särskilda regler för upphandling av centrala, samhällsbärande funktioner. Som distribution av sjukvårdsmaterial. Så att upphandlarna kan ta hänsyn till företags track record, och till exempel diskvalificera företag som tidigare misslyckats med att leverera enligt avtal (som Apotekstjänst när de tog över distributionen av dosläkemedel), och företag som har erfarenhet av att handla med DVD:er och glass, men inte av den komplexa, livsnödvändiga logistiken kring leveranser till vården. Som Apotekstjänst.

Helt avgörande: Det måste bli lättare för regioner och kommuner att driva verksamhet i egen regi. Sverige har privatiserats och marknadiserats snabbare och på ett mer genomgripande sätt än alla jämförbara länder. Att privatisera tar en dag, att avkommersialisera kan ta flera år. Inte en dag för tidigt att börja.