Migrationsforskaren Joakim Ruists sågning av Karl-Petter Thorwaldsson bygger på tyckande, missförstånd och direkta felaktigheter, skriver Arena Idés chefsekonom.
Migrationsforskaren Joakim Ruist från Göteborgs universitet går till hård attack mot LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i DN.
Anledningen är att Thorwaldsson har en vision för de nyanlända och talar om en superekonomi. Tack vare den kraftiga ökning av arbetskraften som invandringen innebär kan tillväxten öka 4 till 5 procent årligen menar Thorwaldsson. Onekligen en optimistisk vision och realismen kan ifrågasättas, men inte på de grunder Ruist gör.
Ruists kritik av Thorwaldsson bygger på tyckande, missförstånd och direkta felaktigheter. Sannolikt förklaras det av att Ruist forskar på migrationsfrågor – han är inte forskarkompetent inom vare sig arbetsmarknads- eller makroekonomi.
För det första påstår Ruist att invandringen innebär en kostnad för staten över tid, trots att han är medveten om att hans beräkningar inte kan tolkas på det sättet. Ruist skriver själv i långtidsutredningen efter kritik från docent Lars-Fredrik Andersson och mig att ”Det är därför inte korrekt att påstå att den offentliga sektorns omfördelning till eller från en grupp är samma sak som den offentligfinansiella effekten (kostnad, egen anm.) av gruppens invandring. Ofta påstår vi emellertid just detta.”.
Som vi förklarat överskattar Ruist kostnaderna. Med tanke på att Ruist själv accepterat att kalkylerna inte kan tolkas rakt av som kostnader skulle det vara klädsamt om han slutade hävda detta även i massmedia.
För det andra påstår Ruist att ”Alla är överens om att massor av industrijobb har lämnat Sverige på grund av att vi har för höga löner i förhållande till andra länder.”.
Nej, förutom organisationer med uppenbara egenintressen som Svenskt Näringsliv är det nog inte många som är överens om detta. Det är naturligtvis sant att svensk industri som andel av sysselsättningen minskat sedan 1953. Detta beror dock inte på ”för höga löner”, utan på en strukturomvandling med hög produktivitetsutvecklingen och en ökande andel tjänster.
Huruvida svensk industri de facto har för höga löner kan exempelvis mätas i form av bytesbalansen. Sverige har haft ett betydande överskott i bytesbalansen sedan mitten av 90-talet och det senaste decenniet legat på cirka 6 procent av BNP – i en internationell jämförelse ett mycket stort överskott.
Lönerna har inte heller stigit i en sådan takt att de bidrar till att nå inflationsmålet, vilket är det övergripande målet för den ekonomiska politiken.
För det tredje menar Ruist ” … att Sverige därför står inför ett vägval: att antingen acceptera lägre lägstalöner än dem vi har i dag – eller acceptera stora kostnader för flyktingarna under många år.” Det är återigen inget Ruist har något forskningsstöd för. Forskningen pekar snarare på att lägre lägstalöner inte påverkar vare sysselsättnings- eller arbetslöshetsnivån Även Svenskt Näringsliv menar detta.
Sverige står alltså inte inför något val att öka sysselsättningen med sänkta lägstalöner.
Det är dock riktigt att invandrare har lägre genomsnittlig kunskapsnivå än svenskar och att det enligt den enklaste nationalekonomiska modellen borde leda till en större andel låglönejobb.
Men som professor Jonas Vlachos konstaterar fungerar inte världen enligt den enklaste modellen. Forskning pekar på att lågutbildade infödda trycks upp till mer avancerade arbetsuppgifter och till högre löner, utan större risk för arbetslöshet. Volymen av låglönejobben behöver därför inte öka. Exempelvis har Sverige en av OECD:s största andel av utlandsfödda och Finland en av de lägsta, ändå har Finland en något större låglönesektor.
Att Ruist anser att lägstalönerna bör sänkas får helt enkelt ses som hans privata tyckande, vilket är problematiskt när han presenteras som forskare.
För det fjärde tar Ruist upp, i samband med lägre lägstalöner, att han anser att det blir fler jobb inom industrin om lönerna sänks där. Detta är en direkt felaktig koppling i förhållande till en diskussion om lägstalöner. Det är inte industrin som har de lägsta lönerna. De lägsta lönerna finns framför allt inom privat tjänstesektor. Talar man om sänkta industrilöner så argumenterar Ruist snarare för ett generellt lägre löneläge och inte lägre lägstalöner, vilket är en helt annan fråga.
Det är oerhört värdefullt att forskare deltar i den offentliga debatten, men det är olyckligt att en forskare går ut så hårt i frågor han inte behärskar och inte heller forskar inom. Ruist agerande bidrar inte till att bevara den höga trovärdigt forskare har i det offentliga samtalet.
Sandro Scocco, chefsekonom Arena Idé
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
