debatt Det är ett omöjligt krav på lärarna att bibehålla samma kvalitet i undervisningen när skolorna håller stängt. Elevernas rätt till kunskap måste få väga lättare, och lärarnas rätt till en hållbar arbetsmiljö tyngre i vågskålen, skriver Marcus Larsson från tankesmedjan Balans.
Svensk skola genomgår nu den största förändringen sedan folkskolans införande 1842 och fort måste det gå. På bara några dagar har gymnasieskolans lärare tvingats att ställa om från att undervisa elever som är på plats i skolan till att undervisa elever som befinner sig hemma framför datorn. På många håll förbereder även grundskolor för att gå över till distansundervisning om det skulle behövas.
Ändamålet helgar såklart medlet. Det är mycket bättre att eleverna erbjuds undervisning med hjälp av digital teknik än att de inte erbjuds någon undervisning alls. De tekniska möjligheterna att jobba digitalt är på sina håll relativt goda. Det är inte läge att ifrågasätta kvaliteten på distansundervisning jämfört traditionell undervisning. Nu gäller det att rädda situationen.
Det som oroar mig är hur politiker och arbetsgivare pekar på skolans möjligheter att rädda situationen utan att det ger några större konsekvenser för elevernas utbildning eller lärares och rektorers arbetsbelastning. Politiker och chefer tycks göra sig föreställningen att den här omfattande förändringen av pedagogik inte innebär att kraven på kvaliteten i undervisningen bör minska. Jag läser även artiklar om att elevernas rätt till lagstadgad undervisningstid inte får påverkas. Eventuell missad undervisningstid ska tas igen när det här är över.
Risken är dock uppenbar att det kan bli ganska mycket missad undervisningstid. Den här situationen kan mycket väl dra ut på tiden. Hur länge vet ingen. Men det är rimligare att anta att det handlar om ett maraton än ett hundrameterslopp.
Ska man springa maraton kan man inte springa för fort i inledningen, för då orkar man inte hela loppet. Men just nu spurtar rektorer, lärare och elever allt de kan, pådrivna av politikers och chefers krav att kvaliteten inte får påverkas.
Lärare och rektorer vill ta sitt samhällsansvar och hjälpa sina elever i den här svåra situationen. Många jobbar därför just nu väldigt intensivt och väldigt mycket. Teknik ska på plats och elever och lärare ska lära sig att hantera den.
Kortsiktigt kan människan klara av att jobba under stark press med krav som vida överstiger resurserna. Det går bra, om man sedan får återhämtning. Men om lärare ska arbeta i en extraordinär situation under en längre tid, måste kraven på skolan sänks. Det vore ännu värre om lärare och rektorer inte har någon ork kvar när eleverna kommer tillbaka till klassrummet. Vi kan vara ganska säkra på att den undervisningen kommer att bedrivas med betydligt sämre ekonomiska villkor än vad skolan haft tidigare.
Skolans viktigaste uppgift är att ta hand om alla de elever som av olika orsaker inte kommer att klara att ta det stora egna ansvar som krävs för att jobba på distans.
Regering och riksdag behöver tydligt signalera till huvudmännen att de inser att kvaliteten på undervisningen kommer att sjunka så att huvudmännen kan minska pressen på rektorer och lärare att utföra stordåd med risk för egen hälsa. Det handlar inte om att inte lärare och rektorer ska ta sitt ansvar. Det handlar om att de ska kunna göra det så länge som krävs och att de ska kunna göra det även när eleverna är tillbaka i klassrummen.
För lärarfacken innebär det här en stor prövning. Hur mycket ska man visa på ansvar för situationen och hur mycket ska man stå upp för medlemmarnas rätt att inte jobba sig sjuka? Jag hoppas att ledande fackliga företrädare snart går ut med tydliga krav på regeringen att anpassa kraven på skolan till de nya – betydligt sämre – förutsättningarna.
Det är svårt att få stöd i samhället för sänkta krav på skolan. Alla vill ju att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt. Men i det här akuta läget får sådana svårigheter inte hindra rikspolitiker att minska trycket på lärare och elever. Exempel på sänkta krav som rikspolitiker kan besluta om är:
– Minskad undervisningstid för elever
– Förenklat regelverk för betygsättning, tex att tidigare prestationer får väga tungt
– Minskade krav på att undervisningen individualiseras efter elevernas olika behov
– Minskade krav på lärares skyldigheter vid frånvaro
– Minskade krav på kommunikation med föräldrar och på föräldrarnas inflytande över undervisningen.
Sist, inte minst, men kanske en aning provocerande: Skolans viktigaste uppgift handlar nu inte främst om att garantera elevernas undervisningstid, att centrala innehåll bockas av eller att tillräckligt underlag finns för betygsättning. Skolans viktigaste uppgift är att ta hand om alla de elever som av olika orsaker inte kommer att klara att ta det stora egna ansvar som krävs för att jobba på distans.
För att klara den uppgiften behöver inte lärare och rektorer ytterligare påtryckningar från politiker eller arbetsgivare. Det som behövs är sänkta krav på kvalitet så att lärare och rektorer orkar med att hjälpa de svagaste eleverna som är i mest behov av stöd.
Marcus Larsson, Lärare och engagerad i tankesmedjan Balans
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
