Sakine Madon verkar anse att en persons klasstillhörighet är avgörande för dess vilja att bekämpa klassförtrycket. Det skriver Sara Abdollahi (S).
I en ledare i Expressen (11/5) skriver Sakine Madon att vi behöver prata mer om klass. Och ja, Sakine Madon, vi behöver prata mer om klass.
Enligt dig vill vänstertyckarna från medelklassen föra arbetarklassens talan. Du verkar anse att en persons klasstillhörighet är avgörande för dess vilja att bekämpa klassförtrycket. En sådan teori är att svika arbetarklassen.
För att födas in i en klass är inget man väljer. Klasskampen är ett sätt att överbrygga de skillnader som det innebär att födas in i en klass. Du skriver att “Innerstadsvänstern har betett sig som ilskna prinsessor på ärten. Aldrig har nog meningsmotståndare så framgångsrikt bekräftat vad jag kritiserat dem för.”
Men i stället för att gå till personangrepp, varför belyser du inte problemet sakligt och presenterar en lösning?
Din personliga konflikt med ETC och Arena verkar vara utgångspunkten i din klassanalys. Men att du generaliserar över arbetarklassen för att angripa de du kallar för ”prinsessor på ärten”-vänstern är knappast en giltig utgångspunkt för en diskussion.
Du särskiljer gräsrotsvänstern från skribenter och hävdar att den första kategorin förstår dig medan den andra föraktar dig. Vad får dig att göra denna generalisering? Tror du inte att arbetarrörelsen och arbetarna kan tala själva?
Du tar dig rätten att skilja på skribenter som de kloka och gräsrötter som de som inte kan tala. På så sätt fortsätter du att producera stereotyper. Gräsrötter ses som underklass och skribenter som en slags överhet. Detta är att underskatta människor.
Din text fortsätter med att beskriva hur klassbakgrund och adress spelar roll för hur en person beskriver och ser på klass och samhälle. Visst är det så. Men bara för att man har en adress i Stockholms innerstad betyder inte det att ens bakgrund, eller nuvarande klasstillhörighet, är borgerlig.
Jag har också en adress i innerstan, jag har gått till banken och tagit lån med ränta. Drömmen om att bo i stan är knappast en medelklassdröm, utan snarare är önskan om att få flytta in till stan och bli en del av den självständiga medelklassen en klassisk arbetarklassdröm.
Du pratar om att se sin egen maktposition. Men varför vill du skilja de som vill ta del av och hjälpa till i klasskampen från arbetarklassen? Visst, medelklassen ska inte tala åt arbetarklassen, men din analys av vad medelklass är grundar sig på banklån och lägenheter i Stockholms innerstad. Man kan vara arbetarklass och bo i fina områden i innerstan.
Dessutom är din uppdelning av folk i innerstadsvänster och gräsrotsvänster märkligt exotiserande. Jag menar att en borgare med eget företag lika gärna kan bo i en förort som i innerstaden. Samma sak med arbetarklassen.
I slutändan är det snarare en fråga om att alla berättelser behövs, och att alla perspektiven är viktiga, oavsett bostadsadress.
Att göra en klassresa är knappast att vara prinsessan på ärten. Men att använda sin klassresa som ursäkt för att inte ha en klassanalys är att vara en prinsessa på ärten.
Så, Sakine Madon, sluta leta efter den rena vänstern, en klassanalys måste sträcka sig längre än till adresser på Hitta.se.
Sara Abdollahi (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
