Jämlikhet, feminism, antirasism och klimatet – unga har sällan varit så politiskt engagerade som i dag. Den kraften måste S fånga upp, skriver Sara Yazdanfar om varför hon väljer att kandidera till att bli ordförande för SSU.
En nyligen pensionerad politiker sa en gång till sitt parti: ”Förändra er eller dö.” Jag är rädd att det blir alltmer aktuellt för socialdemokratin i Europa.
I den slumrande diskussionen om valprocesser vill jag därför göra något ovanligt — nämligen säga ja. Härmed vill jag berätta för medlemmarna i Sveriges bästa och mest progressiva ungdomsförbund att jag vill leda SSU.
December 1985. Snön knastrar under min mammas sulor när hon lämnar Arlanda. Taxin kör henne till Hjulsta. I en trappuppgång möter hon min pappa. Min syster förstod inte mycket. Men familjen var äntligen återförenad — för första gången på över ett år.
Något år tidigare slog det lilla landet i norr rekord som världens mest jämlika land. Den mörkblå telefonen i köket, som stod kvar långt in på nittiotalet, är stämplad i caps lock: ”TELEVERKET”. Mina föräldrars resa, från politiska flyktingar i Iran till fredagsmysets Solna, är också berättelsen om Sverige.
Den statliga telefonen är utbytt mot smartphones. Vad som för unga 1985 var en fantasi – billiga weekendresor, kommunikationsverktyg eller utlandsstudier, är för kidsen 2015 en självklarhet. Men 1985 års självklarheter – jobb, bostad och makt över det egna livet – är för dagens unga en fantasi. 90- och 00-talisterna är den första generationen sedan välfärdsstatens födelse som har sämre förutsättningar än sina föräldrar. Ironiskt nog är vi generationen med störst möjligheter – men också den med mest magont.
När valet är ett jobb med usla villkor eller inget jobb alls. När jakten på en bostad stavas skumma Blocket-annonser. När chansen till vettiga förutsättningar i skolan blir allt mindre. Då är behovet av en progressiv socialdemokrati större än någonsin.
Visst ska socialdemokratin vara stolt över att vara tillbaka i regeringsställning. Men valresultatet på 31,2 magra procent är ett av partiets sämsta genom historien. Bortom nästa höstbudget finns en större utmaning – att återigen bli den viktigaste kraften för samhällsförändring.
På pappret borde det vara enkelt. Det var länge sedan ungdomar var så politiskt intresserade. Jämlikhet, feminism, antirasism och klimatet. Vi reagerar på orättvisor, lajkar på sociala medier och engagerar oss i demonstrationer.
Ett 126-årigt parti måste sikta högre. Särskilt med en mansdominerad arbetarrörelse. Feminism och antirasism kan bara vara möjligt genom praktisk handling där besluten inte tas i slutna rum. Därför tror jag på öppna processer. På kandidater som öppet söker förtroende och stöd. Jag tror på ett SSU. Som öppet diskuterar kandidater och politik för att sedan sluta upp bakom en ledare och en gemensam linje.
Under våren kommer jag söka stöd bland medlemmar i hela landet. Jag vill prata om hur vi ska aktivera och samla unga på platser där fabrikens skorsten slutat ryka, där ungdomsgården har stängt och där miljonprogrammens fasader spruckit upp. Utan dessa röster stannar SSU.
Jag kommer snacka om min generation – 24/7-generationen. Som ständigt är uppkopplad. Som inte vågar släppa telefonen i väntan på sms:et från chefen eller erbjudandet om andrahandskontraktet. Generationen som kan spränga alla gränser om vi blir bättre på att tillvarata de förutsättningar som finns.
Den unga socialdemokratin ska vara en ständigt radikal röst. Jag vill lyfta jobben, skolan och hur vi får en schyst utrikespolitik. Men för att lyckas med det behöver jag dig och dina tankar om hur Sverige ser ut i dag. Vad är bra och vad är dåligt – och vad behöver förändras?
Sara Yazdanfar, kandidat till ordförande i SSU
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
